TORROELLA

Nu har vi flyttat in i en ny Airbnb ca 15 mil norr om Barcelona, nära  några av Europas mest spektakulära kustvägar i Costa Brava och 5 min till medelhavets stränder. Casa Maria är ett litet radhus i rappat vit spansk stil, med två fina sovrum överst och ett litet kombinerat kök, matplats och vardagsrum, lämpligt för två. Inredning och utrustning är mycket bra och huset påminner lite om ett designhotell med många fina tavlor, urnor och andra fina saker. 

Vår uteplats vätter mot en stor inbyggd gemensam gräsmatta, med en stor gemesam pool och plats för barn som leker. Tyvärr är det mesta förbjudit, som att leka med boll, sitta på gräset i solstolen, ta med hunden osv...

Enda nackdelen är att fönstren inte är täta eller isolerade, under stormen de första dagarna blåste det in så håret krullade på huvudet när vi lagade mat. Vi frös rejält på kvällen trots att ett stort element gick för fullt. Men vi inser, har man åkt till norra Spanien i början av april är det bara att gilla läget och rulla in sig fleece.

Radhuset tillhör ett mycket stort område med liknande vita hus i ett välplanerat område med trevliga träd, buskar och blommor. Här bor många pensionärer, barnfamiljer och turister. De flesta verkar använda husen som sommarstugor, och nu i påsk är de flesta hus fulla med folk.

Första dagen styrde vi direkt till Sant Feliu de Guíxols där den mest ikoniska kustvägen går till Tossa de Mar, den kallas “Vägen med 365 kurvor”. Bilresan från oss tog 2,5 timmar, men vad gör det när vyerna längs vägen hela tiden växlar från platta fält med vall, extremt välskötta vinfält, stiliga fruktodlingar, gamla stenhus som restaurerats till lyxboningar, höga berg med låga tallar och enbuskar, höga berg som blivit stenöknar efter forna tiders kalhuggning och små byar som sällan är mysiga och fina, oftare lite övergivna och slitna.

Väl framme kör vi in på Costa Brava, vägen slingrar sig längs branta klippavsatser och erbjuder hisnande vyer över havet vid varje sväng. Vi stannar vid Mirador de Tossa de Mar för panoramabilder och flera  andra "miradors" (utsiktsplatser). Resan är kort räknat i mil men tog ca  40 minuter, ofta för att vi fastnar bakom cyklister som långsamt stretar och vacklar uppför backe efter backe. Man kan föreställa sig vilket kaos som måste vara på vägen under sommarens turistinvasion.

Naturen längs vägen är mycker karg, med få blommor och få hus att titta på. Det finns inga kaféer eller restauranger, inte några campingområden.På sina ställen där man når havet har man byggt sällsynt fula hotell och radhus.

Vi har åkt många vackra kustvägar runt om i världen och de är alla makalöst vackra men ofta fullsmockade stora delar året runt. Det gäller inte minst Grande Corniche och Route du Mimosa i Frankrike, Highway 1, Pacific Coast Highway och Overseas Highway i Florida Keys i USA, Atlanthavsvägen i Norge, Wild Atlantic Way på Irland och North Coast 500 i Skottland. Spanska Costa Brava tycker vi platsar i denna toppliga när det gäller utsikt och karg natur, men kanske inte riktigt när det gäller annat man vill se på resan.

Redan första dagen tog bilresan mer än sex timmar, men vi tröstade oss med en god goda hamburgare lagade med mycket smakrik köttfärs, tillsammans med katalanskt rödvin från trakten.