FYNS NORRA KUST

Längs Fyns norra kust ligger små kustbyar, områden med sommarhus, sandstränder och flera omtyckta vandringar. Vi valde igen en grön väg på den otroligt bra danska vägkartan och körde långsamt genom byar, gårdar, skogar och enorma åkrar där bönderna ofta odlar växter vi inte alls känner igen. Landskapet blir efterhand plattare, med fler industrier och sovstäder, och till slut hittade vi inte några vägmärken med prästkragar att följa. Så vi lät Gps köra oss direkt till Kerteminde.

Kerteminde är en gammal dansk kuststad med rötter i medeltiden och nämns redan på 1200-talet som handelsplats tack vare sitt läge vid Stora Bält. Förr levde invånarna främst av fiske, småskalig sjöfart och jordbruk i det bördiga omgivande landskapet på Fyn. Idag är ekonomin mer blandad med turism, konst, småföretag och fiske som fortfarande spelar viss roll, särskilt i hamnen. 

Staden är känd för sitt charmiga centrum med färgglada gamla hus, smala gator och den livliga fiskehamnen. En av Kertemindes stoltheter är konstnären Johannes Larsen, vars hem numera är museum och lockar kulturintresserade besökare. Kerteminde är också berömt för Fjord&Bælt-centret, där man kan lära sig om havets djur och se tumlare på nära håll. 

Staden hade flera trevliga restauranger men de är väldigt dyra för oss med svenska kronor. Vi upptäckte att Circle K i Danmark har bra käk att välja på, och vi njöt utsikten i hamnen med grillade grova surdegsmackor fyllda med kyckling, mozzarella, ruccola, tomater, paprika, bbq sås och sourcreme, riktigt smaskigt och prisvärt. Efter promenaden tog vi en biltur genom stan och insåg att den är värd att komma tillbaka till någon gång.

Dagens höjdpunk var dock besöket på naturreservatet Enebaerodde på nordkusten intill ett stort område med sommarhus. Det är en av de mest populära vandringarna på Fyn med mängder av besökare på sommaren. Den går på en smal sandremsa ut till en karg ö i Nordsjön med en fyr längst ut. När vi provgick i sol sen eftermiddag var det få vandrare. De flesta av våra hundar har badat i Östersjön, Atlanten och Medelhavet, badtokiga Hjalle fick äntligen hoppa i och modigt surfa i de stora vågorna.

På vägen hem genom Västfyn såg vi igen ett jättefält med stora blå blommor som vi trodde var tistlar. Google bildsök berättade att det var Honungsfacelia. 

Gpt berättar att honungsfacelia är en av de mest nektarrika blomväxterna i Europa och är extremt attraktiv för bin, humlor och andra pollinerare. Den odlas därför ofta för att stärka insektslivet i jordbrukslandskapet, särskilt i en tid då vilda blomsterängar blivit ovanliga. Växten används som grön gödsel, alltså att den plöjs ner i jorden innan den blommat klart. Den förbättrar jordens struktur, motverkar erosion och tillför organiskt material. Dess rötter luckrar även upp jorden.  Den används också ofta som fånggröda efter skörd av en huvudgröda. Den tar upp överblivna näringsämnen, särskilt kväve, så att det inte lakas ur till grundvattnet. På så vis skyddas miljön.

VAR ÄN VI ÅKER, SER VI ÅKER VID ÅKER

Ibland talar man om fantastiska landskap, eller sagolika, eller underbart vackra. Vi erkänner att här upplever vi en närmast smärtsamt vacker ö som vi tyvärr har missat i hela vårt resande liv.

Vi har alltid trott att de vackraste landskapen finns i Provence och Normandie, tills vi fann Romeleåsen och slottsskogarna runt Snogeholm i Sydskåne. Nu har vi upptäckt att de kanske vackraste ligger i södra Fyn. Var vi än far suckar vi över skönheten i alla gulliga kullar, svajande sädesfält, mörka bokskogar, vackra kustbyar och småstäder, och inte minst de sagoliknande vackra husen i tegel eller korsvirke. I Sverige finns vackra områden insprängda i stora skogsåkrar och hyggen, men upptäcktsresor blir långa stunder ganska dystra. Tro det eller ej, här finns knappast några trista områden, i alla fall har vi inte hittat dem.

Men det har överraskat oss att längs vägarna och byarna, som markerats med vägmärket prästkragen för att de är särskilt vackra, står många övergivna och fallfärdiga hus. Affärer och industrier är stängda och människor verkar överge skönheten för att bo i trista mattor av likadana villor runt de stora städerna. 

Länge har vi längtat efter att åka till Rönne på Bornholm för att njuta av de små vackra husen med stockrosor längs fasaden. Det behöver vi inte längre. Den vackra staden Fåborg i södra kusten av Fyn gav oss allt detta, plus en vacker hamn, fint torg och havsutsikt till vår frokost, som är danska för en mackalunch. 

Vi fortsatte till Langeland, en vacker ö med broförbindelse. Norröver blev naturen sagolikt vacker och snart kunde vi beundra slottet Tanaeker.  Som det skrivs, ”Slottet er kendt fra kilder helt tilbage til 1200-tallet, og er det ældste verdslige beboet hus i Danmark.” 

Rejält biltrötta kom vi hem till Dyrehöjgård och en god middag med smörrebröd. Nattsömnen här är nog den bästa vi upplevt någonsin någonstans. Öppet fönster,  vindens viskande träd, småkuttrande fåglar, en luft fylld av njutbara lukter och en snusande vovve.

UPPTÄCKTSRESAN SOMMAREN 2025

I år åker vi till Danmark igen, denna gång ska vi resa runt några veckor på Fyn och i Jylland. Bilresan till övernattningen i Lund var hemsk, det ösregnade och högerfilen var fullpackad med jätte långtradare. Man fick välja mellan att åka långsamt till höger eller gasa och bromsa till vänster allt eftersom lastbilar och krypare kastade sig ut framför oss och försökte sega om några extra långsamma långtradare. Vi har nog upplevt några av de första dagarna med trafikinfarkt på E4:an, men det lär snart bli lika hopplöst som på motorvägarna i Tyskland och Frankrike.

Vi bor i ett stort och fint gammalt korsvirkeshus med bjälkar i taket och golv med träkubbar, som är vanliga i finhus i Danmark. Det ligger på en stor gård där två pensionärer från Sverige och Norge bor sedan 10 år tillsammans med hästar och hundar. 

Fyn är känd som den vackraste av öarna, med kuperad terräng, omväxlande åkrar, ängar och skogsdungar. Den bördiga jorden har under århundraden skapat enorm rikedom och fina titlar till de herremän som fortfarande tror att de bestämmer över det mesta på ön. Grevarna och baronerna har byggt stiliga slott på vackra platser, som nu ofta är turistattraktioner med restauranger och lekytor för barn.

Vi har storhandlat på Lidl och kan konstatera att priserna ofta är mycket lägre än på Lidl hemma. En långburk öl kostar 7 kr och en Zinfandel 65 kr, jämfört med 20 resp. 90 kr på Folkets spritbolag. Grönt, frukt och kött är ca halva priset. Det blir stora besparingar om vi undviker restauranger som är ungefär 30 % dyrare än hemmavid, en enkel lunch rusar iväg till minst 230 kr per person.

Nu hoppas vi på skapligt väder så vi kan göra bilutflykter längs kusten, strosa i små städer och vandra i bla Svanninge backe som har den högsta kullen på ön, 126 meter.