Ibland talar man om fantastiska landskap, eller sagolika, eller underbart vackra. Vi erkänner att här upplever vi en närmast smärtsamt vacker ö som vi tyvärr har missat i hela vårt resande liv.
Vi har alltid trott att de vackraste landskapen finns i Provence och Normandie, tills vi fann Romeleåsen och slottsskogarna runt Snogeholm i Sydskåne. Nu har vi upptäckt att de kanske vackraste ligger i södra Fyn. Var vi än far suckar vi över skönheten i alla gulliga kullar, svajande sädesfält, mörka bokskogar, vackra kustbyar och småstäder, och inte minst de sagoliknande vackra husen i tegel eller korsvirke. I Sverige finns vackra områden insprängda i stora skogsåkrar och hyggen, men upptäcktsresor blir långa stunder ganska dystra. Tro det eller ej, här finns knappast några trista områden, i alla fall har vi inte hittat dem.
Men det har överraskat oss att längs vägarna och byarna, som markerats med vägmärket prästkragen för att de är särskilt vackra, står många övergivna och fallfärdiga hus. Affärer och industrier är stängda och människor verkar överge skönheten för att bo i trista mattor av likadana villor runt de stora städerna.
Länge har vi längtat efter att åka till Rönne på Bornholm för att njuta av de små vackra husen med stockrosor längs fasaden. Det behöver vi inte längre. Den vackra staden Fåborg i södra kusten av Fyn gav oss allt detta, plus en vacker hamn, fint torg och havsutsikt till vår frokost, som är danska för en mackalunch.
Vi fortsatte till Langeland, en vacker ö med broförbindelse. Norröver blev naturen sagolikt vacker och snart kunde vi beundra slottet Tanaeker. Som det skrivs, ”Slottet er kendt fra kilder helt tilbage til 1200-tallet, og er det ældste verdslige beboet hus i Danmark.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.