FRÅN ÅRSTAVIKEN TILL PRIORAT

Som ung tonåring rumlade jag omkring i Årstaviken tillsammans med kompisar med pilbågar och andra vapen. Vi smög på älskande par, fyllegubbar och stora fåglar, mest för att skrämmas. Riktigt spännande var det att ta sig över järnvägen till berget ovanför Vin & Sprits bulkhamn. Dit kom mest varje dag stora tankbåtar med spanskt vin. Vinet rann in i berget i stora slangar, där det härtappades, ett fint ord för att fixa vinet och hälla på flaska. Vinet var ofta av usel kvalitet och ofta blandades olika viner för att kunna säljas. Rykten säger att man ibland tillsatte olika kemiska medel, reningsmedel och socker för att få vinet drickbart. Vi pratade ofta om att klättra ned, göra hål i slangen och springa till skogs med en dunk vin. Det hände aldrig.

M Vinia lossar bulkvin

Mina och kompisarnas föräldrar var ofta moderna och försökte minska supandet av snapsar och grogg, och valde ofta spanska viner till helgen. En flaska vin kostade ca 2-3 kr, var alkoholsvag (för folkhälsan) och kom från Spanien.

Statens blandade och mixtrade viner hade finurliga namn som Vino Tinto, Castillo de Gredos och Don Jacobo. Det vita, halvtorra Diamante i sin karakteristiska flaska var en storsäljare som för många definierade spansk vinkultur. Vinerna var ofta rustika, oxiderade och saknade den elegans vi förväntar oss idag. Det var inte ovanligt med underliga smaker som tex påminde om wellpapp – något som föräldrarna försökte dölja genom att använda vinet som bas i sockrade vinbål eller sangria.

Vår bilutflykt till Priorat blev minnesvärd, en av de bästa på många år. Margareta hade frågat Allvetaren (Chat Gtp) om tips på vackra bilresor i katalanska bergen, och en av dem var följande: 

Res genom Priorat- och Penedès-vinregionerna. Tarragona → Falset → Porrera → Torroja del Priorat → Gratallops → Bellmunt → Tarragona. Njut av smala vägar mellan vinrankor, ständigt nya vyer och långsam meditativ körning. Gör stopp för vinprovning (särskilt Cava och Priorat-viner) och besök i pittoreska byar.

Vi startade från Falset som är centrum för vinindustrin i Priorat. Det är en ganska stor och ovanligt vanlig spansk stad med trånga gator, trevliga torg med caféer och vinrankor runt husen. Vi följde en enfilig serpentinväg rakt upp i de skogklädda bergen, i början var det obebott och ensligt. Strax efter ändrades landskapet, längs bergen har vinbönder lyckats skapa stora lutande vinåkrar, den ena brantare än den andra. Ofta är lutningen över 45 gr, men ändå kör små fyrhjulingar omkring med släp och gödslar, beskär eller lägger ut konstbevattning. Det kallas "heroisk vinodling". Under nästan en timme beundrar vi dessa unika vinberg, och inser att vi måste köpa bergsvin till helgen.

Byarna Porrera och Torroja del Priorat klättrar också på bergssidorna, och vi vågar inte köra in i de trånga gränderna. Efter den hisnande körningen anländer vi till Gratallops, en by på toppen av ett berg som man kan spatsera igenom på 15 minuter. Vi går in i flera mörka och vackra restauranger, men möts av ordet Complet, fullsatt. Som tur finns ett enkelt Cafe, Flor de Maig, i utkanten av staden med sagolik utsikt över de blå bergen, där får vi ett bord tillsammans med vinbönder, mc-killar oc påsklediga barnfamiljer. Vi äter tre utmärkta tapas till varsin liten kall öl, sällan har en lunch varit lika smaskig och vyerna lika magiska.

Resan fortsatte nedför bergen till botten av en stor dal, Priorat. Vinfälten blir allt fler, än större och bladen har börjat att spricka ut. Vi inser att Priorat inte bara ger oss bergvin, utan också dalvin. Vi noterar också att vinbönderna här inte alltid bor i ståtliga vingårdar mitt i fälten som i Frankrike, utan tydligen också i byarna. Vi far vidare till Bellmunt, då upptäcker vi ännu en ny form av vinodlingar, på böljande kullar. Vi stannar häpna och inser att det liknar Provence, och är minst lika vackert. Det finns ännu en vinsort, Kullevin. 

Vi har lärt oss att på 1990-talet började den gamla spanska vintraditionen, där viner vilade decennier på gamla trötta ekfat, utmanas av en ny generation vinmakare. Man började fokusera på vingårdens unika förutsättningar istället för att bara blanda stora volymer. Under 1990-talet skedde en revolution i Priorat, som verkligen är en sällsynt karg och svårtillgänglig region i Katalonien med skiffrig jordmån (llicorella). Pionjärer som René Barbier och Álvaro Palacios visade att de gamla vinstockarna av Garnacha och Cariñena kunde producera viner i absolut världsklass – täta, mineraliska och kraftfulla. Från att ha varit en region som levererade enkelt bordsvin blev Priorat snabbt ett av världens mest exklusiva områden. 

Vägen från Tarragona till Priorat är ett spektakulärt nybygge, ingenjörerna har sprängt sig genom bergen och byggt stiliga broar, det är fortfarande kurvigt och brant men inbjuder till hög hastighet. Vi fega svenskar får långa köer efter i nedförsbackarna, och blir snabbt omkörda i uppförsbackarna. Det blev en 6 timmar lång utflykt i blå berg, soliga fält och gulliga kullar, den bilresan kommer vi minnas länge.

ATT STROSA I TARRAGONA

Vår utflykt till Tarragona var mycket lyckad, det är en lagom stor, både urgammal och modern stad med trevliga restauranger och unika romerska lämningar. Invånarna har rötter i många folkslag och kulturer, det kanske kan förklara att de upplevs som glada och mycket vänliga även mot utsocknes. Vi måste inleda med att kort berätta om stadens makalösa historia som började hundratals år före Kristus födelse. 

Stadens höga klippa vid Medelhavet har gjort den till ett eftertraktat byte för erövrare i alla tider. Innan romarna kom beboddes området av ibererna som kallade sin bosättning för Kese. I det puniska kriget (218 f.Kr.) landsteg bröderna Scarpios här för att skära av karthagernas försörjningslinjer till Hannibal. De befäste platsen och döpte den till Tarraco. Staden blev huvudstad i provinsen Hispania Citerior.

Under romartiden blomstrade ekonomin genom export av vin, olivolja och vete. Hamnen blev ett nav för handel i västra Medelhavet. Kejsar Augustus bodde här personligen år 26–25 f.Kr., vilket gjorde Tarraco till ett av Romarrikets viktigaste administrativa och religiösa centrum.

När Romarriket föll på 400-talet e.Kr. inleddes en våldsam period. Visigoterna erövrade staden år 476, den behöll viss betydelse men började förfalla arkitektoniskt. Sen kom Morerna i den muslimska erövringen år 714 och intog staden. Tarragona blev en gränsstad mellan det muslimska Al-Andalus och de kristna grevskapet i norr. Striderna var så intensiva att staden periodvis var nästan helt övergiven och i ruiner.

De kristnas kunde återerövra staden (Reconquista) först 1100. Staden blev ett ärkebiskopssäte och murarna rustades upp för att skydda mot pirater och fientliga arméer.

Under 1600- och 1700-talet blev Tarragona en bricka i stormaktsspelet. I det katalanska upproret (1640–1652) belägrades staden upprepade gånger av franska och spanska trupper. Sedan ockuperade brittiska trupper staden 1708 för att stödja ärkehertig Karl av Österrike. Efter kriget drabbades ekonomin hårt av centraliseringen till Madrid.

En av de mörkaste stunderna var belägringen 1811 under det spanska självständighetskriget. Napoleons general Suchet intog staden efter en brutal stormning som slutade i massakrer och plundring. Staden lämnades i ruiner.

Efter kriget vände turen. Under slutet av 1800-talet revs de gamla murarna till stor del för att ge staden plats att växa och den moderna Rambla Nova byggdes. Vinhandeln blev återigen central, särskilt genom export av starkvin (Tarragona Classico) till England. Järnvägens ankomst 1856 knöt samman staden med resten av Europa.

Under 1900-talet genomgick staden en radikal förändring. Under det Spanska inbördeskriget (1936–1939) bombades Tarragona svårt av Francos allierade italienska flygvapen på grund av sin strategiska hamn. På 1960- och 70-talen etablerades ett av Sydeuropas största petrokemiska komplex. Ekonomin förändrades snabbt från jordbruk till tung industri. Idag vilar ekonomin på tre ben, den petrokemiska industrin, den internationella hamnen och en växande turism driven av de världsarvslistade romerska ruinerna.

Vi ägnade en halv dag till att vandra genom Tarragonas gamla stad Part Alt som har mycket bevarat från romartiden. Gränderna är trånga och mörka, husen slitna och ofta övergivna, men här och var finns levande oaser med träd och folkliv, mysiga torg med restauranger och tapasbarer. Så här års är det sparsamt med turister, men ganska fullt med skolklasser som idkar hemkunskap och sitter på trappan i solen och stojar framför den stiliga katedralen. Den ligger på stadens högsta punkt och är från 1100-talet. 

Vi följde sedan den gamla romerska muren till dess torn och tittade storögda på de gigantiska förromerska stenar som använts till grunden.

 Lunchen inmundigades på den knökfulla restaurangen Quattros på gamla stans stora torg Plaça de la Font. Trots att torget är turistigt är Quattros känt för att hålla en bra nivå på sin dagliga meny och tapas. Vi käkade bruschetta med burrata och cheesesteak till facila priser. Båda var gjorda på tunna långa bröd som påminde om baguette rustic, som rostats på stekhällen . Bruschettan toppades med massor av välkryddade ugnsbakade småtomater och rikligt med burrata, cheesemackan med bitar av grillat nötkött, serrano, stekt lök och röd paprika och massor av lagrad hårdost. Det var delicioso, och det är alltid skönt att sitta länge på ett torg och studera människor och hundar som passerar.

FÖRSTA UTFLYKTEN

Bilresan började med besvikelser, trots att solen skiner och det är 20 gr. På kartan ser Tarragonas strandväg söderut ganska inbjudande, den följer medelhavet på vänstra sidan och bebyggelse på andra. Men det är mil efter mil med hotell, turistrestauranger, barer, spritbutiker, affärer med badprylar, t shirts och handdukar, lika sunkigt och trist som alla andra badorter vi besökt. Promenaden längs stranden är dock skaplig med skuggande barrträd, buskar men dock inga planteringar och blommor.

Småningom tar det äntligen slut, men då blir utsikten om möjligt ännu dystrare. Vi fortsätter igenom ett enormt hamnområde med jättelika industrier av allehanda slag. Då påminns vi om att Katalonien är den rikaste delstaten och Barcelona den rikaste staden. Man förstår att Katalonien vill bli autonomt och att alla andra delstater, som delvis försörjs av Kataloniens starka ekonomi, gör allt för att hindra en frigörelse.

Vi överger stranden och styr österut mot bergen. Tyvärr går vägen de första milen genom en riktigt trist, platt och buskig terräng där ingen vill bo, arbeta eller besöka.

Till slut börjar vi köra upp i bergen och då förstår vi att det är här Katalonien är som vackrast. Bergen är dramatiska, vin, frukt och oliver odlas i dalar och på stora och bördiga högplatåer. Vi fortsätter allt högre för att besöka några vackra byar. När vi är nästan framme stoppar polisen oss, hela vägen förbi byarna är avstängd på grund av en cykeltävling, någon Tour de France liknande proffskamp med mängder av häftiga support bilar som släpar efter. 

Det vara bara att åka hem till vår strand och dricka kall öl på strandhaket och kolla på alla barn, ungdomar och hundar som lattjar i sanden, med oftast med bollar, som  volleyboll, frescobol, altinha, futevolei - ingen badade (det är ju mars).

UPPTÄCKTSRESAN TILL KATALONIEN

Äntligen är vi på upptäcktsresa igen, denna gång till Katalonien där vi ska resa runt söder och norr om Barcelona och besöka de vackra bergen, fina byarna, häftiga kusterna och trevliga vindistrikten. Men efter flera katastrofala flygresor under senare år var vi mycket nervösa inför flygningen. 

2022 flög vi till Irland, men hamnade först i surrealistiska köer till säkerhetskontrollen på, Arlanda. På hemresan blev vi incheckade på flyget från Dublin till Stockholm vid lunchtid, trots att SAS visste att inget flyg skulle komma. SAS tjänstemännen på flygplatsen ville inte hjälpa oss utan sa bara “ni blir körda till hotell och kanske finns det flyg imorgon”. SAS kundtjänst svarade inte på telefon. Men vi var tvungna att hämta Hjalle och Vilja tidigt dagen efter. Som tur var kunde vi själva köpa biljetter på nätet till Köpenhamn och sedan till Stockholm. Vi kom hem kl 9 dagen efter. 

Nästa flygning 2024 blev vi incheckade vid lunchtid av Norwegian på flyg hem från Malaga, trots att planet stod trasigt på Arlanda. Efter fem timmars väntan kom ett plan och vi kom hem sent på kvällen, men fick vänta 2 timmar på bagaget. Vi frågade oss om flyget hade tappat det.

Denna gång blev det en resa på en räkmacka. Vi kom iväg i tid med Norwegian, planet planade på medvinden och landade 30 minuter tidigt. Bagaget kom efter 20 minuter och vi hann med vår shuttle till hotellet 23.30, en minut innan avgång. Vi firade den sköna resan i baren på Best Westerns flyghotell, med sagolikt goda kalla San Miguel Special, tillsammans med flera grupper med stentuffa spanska poliser, gendarmer och Mc poliser, och enstaka ensamma killar som tog en nattfösare.

Idag har vi anlänt till Casita Tarragona, en mysig Airbnb i ett radhus från 60-talet, 300 m från stranden och 2 km från den gamla romerska stadsdelen i Tarragona. Resan hit var lite chockerande, vi har läst mycket om det vackra Katalonien, som en del tycker är stiligare än Andalusien. Men under en timme så vi bara ekologiska katastrofer, berg som en gång varit skogar men idag ser ut som stenöknar, fattiga stugor och byar, ruffiga förorter osv.

Eftermiddagen har vi tillbringat på den soliga uteplatsen på baksidan, ätit lunch och njutit av trädgården där peacerosor redan blommar och fresia växer i gräset. Vi undrar om vi hamnat i en närförort till Eden, alla hus och trädgårdar är välskötta och vackra, söta barn tultar runt hos grannarna. När vi sitter stilla traskar många olika fåglar runt oss, under våra bord eller står framför och bligar på oss. Det är storvuxna rödhakar, spensliga koltrastar och rultiga duvpar och flera andra som vi inte känner igen.