FÖRSTA UTFLYKTEN

Bilresan började med besvikelser, trots att solen skiner och det är 20 gr. På kartan ser Tarragonas strandväg söderut ganska inbjudande, den följer medelhavet på vänstra sidan och bebyggelse på andra. Men det är mil efter mil med hotell, turistrestauranger, barer, spritbutiker, affärer med badprylar, t shirts och handdukar, lika sunkigt och trist som alla andra badorter vi besökt. Promenaden längs stranden är dock skaplig med skuggande barrträd, buskar men dock inga planteringar och blommor.

Småningom tar det äntligen slut, men då blir utsikten om möjligt ännu dystrare. Vi fortsätter igenom ett enormt hamnområde med jättelika industrier av allehanda slag. Då påminns vi om att Katalonien är den rikaste delstaten och Barcelona den rikaste staden. Man förstår att Katalonien vill bli autonomt och att alla andra delstater, som delvis försörjs av Kataloniens starka ekonomi, gör allt för att hindra en frigörelse.

Vi överger stranden och styr österut mot bergen. Tyvärr går vägen de första milen genom en riktigt trist, platt och buskig terräng där ingen vill bo, arbeta eller besöka.

Till slut börjar vi köra upp i bergen och då förstår vi att det är här Katalonien är som vackrast. Bergen är dramatiska, vin, frukt och oliver odlas i dalar och på stora och bördiga högplatåer. Vi fortsätter allt högre för att besöka några vackra byar. När vi är nästan framme stoppar polisen oss, hela vägen förbi byarna är avstängd på grund av en cykeltävling, någon Tour de France liknande proffskamp med mängder av häftiga support bilar som släpar efter. 

Det vara bara att åka hem till vår strand och dricka kall öl på strandhaket och kolla på alla barn, ungdomar och hundar som lattjar i sanden, med oftast med bollar, som  volleyboll, frescobol, altinha, futevolei - ingen badade (det är ju mars).