OJEN - EN GENUIN OCH VIT BY I BERGEN

Var man än besöker de vackraste byarna, i England, Frankrike eller Italien, är de alltid överbelastade med besökare, bilar, åsnor att rida, rundtursekipage och turistrestauranger. Det gäller i allra högsta grad även Spanien. Därför har vi i flera dagar letat efter en genuin, vacker och ganska okänd by att besöka, och vi hittade Ojen.

Den ligger några mil ovanför Marbella. Vägen dit är vacker och kurvig, med fina utsikter över bergen. Byn ligger i en konkav bergssida vänd mot solen och havet, den nästan glittrar mot de ruffiga omgivande bergen. Byn är omgärdade av citronträd och de flesta hus har en otrolig utsikt över dalen och havet. Här växer kaktusar, agaves, ekar, korkekar och pinjen. 

Namnet Ojen kommer från det arabiska ordet hoxán, vilket betyder ”grov” eller ”bitter” plats. Ojen är belägen i Sierra de Las Nieves naturpark, här finns fina vandringar och berget La Concha att klättra upp.

Vi hittar en parkering direkt och vandrade branta gränder upp till torget med kyrkan och fontänen La Fuente de los Chorros (fontänen av sprutar), som visar överflödet att källvatten i byn.

På torget finns flera små kaféer och restauranger och vi börjar besöket med kalla öl och cortado, och att njuta av byfolkets lugna liv.  Sedan klättrar vi uppför de trånga gränderna med kullerstenar där de små husen är omgivna av vackra blommor och växter. Det hörs ljud inifrån och luktar gott av spansk mat. Staden är större än man tror och vi hinner inte besöka grottorna och andra sevärdheter.

Väl tillbaka på torget äter vi på den andra restaurangen, det är som vanligt svårt att förstå menyn men ägaren lyckas med gester och få engelska ord få oss att välja. Den grillade sirlion biten är det bästa kött vi ätit i mannaminne, för 12 €.

Enligt Copilot är husen vitkalkade i Spaniens berg för att skydda mot värme, för att det är en morisk tradition och för att vit färg minskar risken för fukt och mögel. Det älskas också av byborna och besökare. I Ojen är nästan alla hus ytterst välskötta, rena och vitvita.

Just nu är Ojen en favvo by, men vet, vi kanske hittar en ännu finare.

ANDALUSIENS PANNKAKSBERG

Vi har besökt de häftigaste bergen i USA vars färger och former är som från en annan planet, särskilt Badlands i Syddakota och Bryce och Zion i Utah. Andalusien skryter med att man har ett nästan lika sagolikt berg, Torcal de Antequera norr om Torremolinos (Torcal = tårta). 

Resan började genom den vackra och välskötta Benalmadena staden som ligger några stenkast norr om turistdiket längs playan. Där bor spanjorer och välbeställda snowbirds från andra länder i vackra vita hus, med tjusiga trädgårdar och parker, samt ett stort urbud av trevliga affärer och restauranger. Snart därefter börjar uppstigningen till de höga bergen på smala serpentinvägar med enastående utsikter.

Väl framkomna till Torcal var vägen spärrad upp till pannkaksstenarna som de kallas, kön av bilar var lång och många besökare var sura efter att ha åkt länge men blivit hänvisade till parkeringen i närheten, och uppmanade att vandra 5 km uppför en stenig stig till utsikten. Bara turistbussar fick åka upp. Vi tog oss förbi kön och frågade vakten om inte vi stackars gamlingar kunde få specialtillstånd, men han bara log och svarade att kom tillbaka kl 14 då öppnas vägen igen.

Så vi fortsatte vägen bort till närmaste stad, Antequera, för att promenera och äta lunch. Men inte heller i denna stad fanns en enda ledig parkering, bilarna står hysteriskt tätt packade längs vägarna. Vi åkte en bit utanför byn till en restaurang och åt lunch, menyn var på spanska så vi valde utan koll men blev ändå nöjda.

Det var klokt att vänta, kalkbergen längs den trånga vägen upp och vid utsiktsplatsen var fantastiskt vackra. Bergen bildades på Jura tiden för 150 miljoner år sedan, och pressades upp ur havet av jordskorpans kollisioner under Tertiär tiden. Sedan har regn och frost lakat ur mjuka stenarter och skapat ett magiskt landskap, nästan i klass med de vackraste i USA.

RESAN TILL SOLKUSTENS PENSIONÄRSPARADIS

Årets första upptäcktsresa går till jättehotellet Hotel Best Triton i Benalmadena strax söder om Malaga. Här tillbringar vi och ca 500 andra seniorer, och några få yngre, en långsemester på tre eller fler veckor i ett jättehotell vid playan. 

De första upplevelserna infriar inte oväntat en eller annan fördom, som brunstekta män med bar överkropp med lustiga hattar som sitter i barerna nära playan och dricker öl hela dagarna, läsande damer som ligger behagligt i solstolen i skuggan och läser kvinnolitteratur, kaotiskt trängsel när alla hundratals hungriga ska äta all-inclusive frukost eller middag buffé med 50 rätter och gratis vin osv.

Men ganska snart kommer uppiggande upplevelser för oss flyktingar från mörker och kyla, några kalla öl i solnedgången på balkongen, en vandring längs stranden i sol och 20 gr där barn och ungdomar spelar strandfotboll, en utflykt med hyrbilen till några av Andalusiens vackra vita byar och sagolika vägar över de spektakulärt vackra bergskedjor och dalar, sedan dessutom kuttrande gröna jätteundelater ( Munkparakiter ) som kvittrar och plockar frön bland blommor och palmer runt dem uppvärmda polen.

Ändå är det kanske synd om seniorerna och spanjorerna här på solkusten, de saknar ju mycket av det goda i Sverige. De har ingen rökt kalkon utan bara stora stånd med lufttorkad Iberico skinka i Carrefour butiken, ingen norsk lax utan bara 30 olika nyfångade fiskar och skaldjur på isbädden, och inte alla viner i Systembolaget utan bara stora avdelningar med vin och som öl som kostar mindre än häften av statens viner. Vilken misär.

Vi får försöka trösta oss med fler utflykter med våra goda vänner till alla sevärdheter och billiga restauranger i småbyarna i bergen.