FYNS NORRA KUST

Längs Fyns norra kust ligger små kustbyar, områden med sommarhus, sandstränder och flera omtyckta vandringar. Vi valde igen en grön väg på den otroligt bra danska vägkartan och körde långsamt genom byar, gårdar, skogar och enorma åkrar där bönderna ofta odlar växter vi inte alls känner igen. Landskapet blir efterhand plattare, med fler industrier och sovstäder, och till slut hittade vi inte några vägmärken med prästkragar att följa. Så vi lät Gps köra oss direkt till Kerteminde.

Kerteminde är en gammal dansk kuststad med rötter i medeltiden och nämns redan på 1200-talet som handelsplats tack vare sitt läge vid Stora Bält. Förr levde invånarna främst av fiske, småskalig sjöfart och jordbruk i det bördiga omgivande landskapet på Fyn. Idag är ekonomin mer blandad med turism, konst, småföretag och fiske som fortfarande spelar viss roll, särskilt i hamnen. 

Staden är känd för sitt charmiga centrum med färgglada gamla hus, smala gator och den livliga fiskehamnen. En av Kertemindes stoltheter är konstnären Johannes Larsen, vars hem numera är museum och lockar kulturintresserade besökare. Kerteminde är också berömt för Fjord&Bælt-centret, där man kan lära sig om havets djur och se tumlare på nära håll. 

Staden hade flera trevliga restauranger men de är väldigt dyra för oss med svenska kronor. Vi upptäckte att Circle K i Danmark har bra käk att välja på, och vi njöt utsikten i hamnen med grillade grova surdegsmackor fyllda med kyckling, mozzarella, ruccola, tomater, paprika, bbq sås och sourcreme, riktigt smaskigt och prisvärt. Efter promenaden tog vi en biltur genom stan och insåg att den är värd att komma tillbaka till någon gång.

Dagens höjdpunk var dock besöket på naturreservatet Enebaerodde på nordkusten intill ett stort område med sommarhus. Det är en av de mest populära vandringarna på Fyn med mängder av besökare på sommaren. Den går på en smal sandremsa ut till en karg ö i Nordsjön med en fyr längst ut. När vi provgick i sol sen eftermiddag var det få vandrare. De flesta av våra hundar har badat i Östersjön, Atlanten och Medelhavet, badtokiga Hjalle fick äntligen hoppa i och modigt surfa i de stora vågorna.

På vägen hem genom Västfyn såg vi igen ett jättefält med stora blå blommor som vi trodde var tistlar. Google bildsök berättade att det var Honungsfacelia. 

Gpt berättar att honungsfacelia är en av de mest nektarrika blomväxterna i Europa och är extremt attraktiv för bin, humlor och andra pollinerare. Den odlas därför ofta för att stärka insektslivet i jordbrukslandskapet, särskilt i en tid då vilda blomsterängar blivit ovanliga. Växten används som grön gödsel, alltså att den plöjs ner i jorden innan den blommat klart. Den förbättrar jordens struktur, motverkar erosion och tillför organiskt material. Dess rötter luckrar även upp jorden.  Den används också ofta som fånggröda efter skörd av en huvudgröda. Den tar upp överblivna näringsämnen, särskilt kväve, så att det inte lakas ur till grundvattnet. På så vis skyddas miljön.