Vi passerade flera backspegelbyar, som vi nu kallar dem, så smala att man måste vika in backspeglarna för att kunna krypköra de enkelriktade vägarna längs de övergivna husen. Ofta är de små byarnas gamla hus i centrum stendöda, och folk bor istället i nya och fina hus runt den gamla byn. Men Gps och Google Maps envisas med att tvinga oss genom den gamla bebyggelsen, inte kul.
Därefter passerar vi semesterparadiset Rosa med jättestrand, seglare och surfare och far åter upp i bergen. Det är en mycket smal och vacker väg men jobbigt att köra. Ofta måste vi ligga bakom trötta cyklister innan man kan köra om och samtidigt se upp för bråttombilister.
Snart kommer vi över krönet och får en fantastisk utsikt över de vilda karga bergen och det blå havet i gnistrande sol. Då plötsligt hamnar vi i en stillastående kö långt ovanför Cadaques, som vi ser på långt avstånd. Åter påminns vi om att det är påsk och turistinvasion från Spanien och grannländerna.
 |
| Den eviga kön |
Under en timme får “njuta” av utsikten över havet, byn och krypande köer. Till slut kommer vi till en liten väg ned mot en fabrik och lyckas vända bilen och åka hem. Alla andra bilister har tålamod och väljer att krypa minst ännu en timme, för att antagligen sedan leta efter parkering i en timme till.
Där lär vi oss några saker till, åk aldrig till heta besökstips, och framför allt inte under påskhelgen.
 |
| Cadaques, byn vi inte fick se |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.