VYKORT FRÅN LILLA FRANKRIKE

För mycket längesedan skrev man vykort med roliga iakttagelser från sin resa. Det här vykortet är lite längre men vill likna forntiden. 

Under 200 långsamt körda mil runt Fyn och Sydjylland har många frågor ställts, tankar fastnat och grubbel fortsatt. 

En ständig undran är varför danska bilförare med få undantag kör långsammare än hastighetsgränserna. Den första teorin är att danskar precis som vi vill njuta av de vackra landskapen. Det som talar emot är hur franska och italienska bilförare kör. Den andra teorin är att hastighetskontroller och böter är avskräckande. Inte heller den funkar, det finns nästan inga fartkameror och inga poliser synliga i trafiken.

Till slut måste vi tro på idéen om att fria människor tar ansvar. I Danmark har man valt att behålla en lätt hand över hastighetsgränser. Det finns inga skyltar i städer och byar att köra 50 km/tim, men alla vet att när man passerar bygränsen gäller samma hastighet överallt. På landsvägarna finns knappt några skyltar, alla vet att det är 80 km/tim. På mindre motorvägar finns skyltar för 110, men på de flesta finns inga alls, alla vet att man för köra 130. Men så fort kör ytterst få.

Det är ju en alldeles i Sverige okänd strategi att om man ger ansvar till bilförare och har rimliga hastighetsgränser så anpassar de flesta till vägen, trafiken och andra förare. I länder som fyller vägarna med miljoner hastighetsskyltar till enorma kostnader, ofta med några hundra meters mellanrum, och byter hastighetsgräns ständigt, och dessutom väljer gränser som nästan alla upplever orimligt låga, får man ett folk av fortkörare och trafikbrottslingar, men som ytterst sällan åker fast. Om man inte respekterar medborgarna på ett rimligt sätt, får man inte respekt för trafikreglerna och trafikpolitiken.

Men det kan ju i och för sig vara så att danskar helt enkelt är lydiga medan svenskar behöver hållas kort.

En intressant notis som ger mer perspektiv på frågan. Den socialdemokratiska regeringen i Danmark bygger just nu ut en stor del av motorvägarna för att kunna hantera den kraftigt ökade trafiken, särskilt långtradarna, och undvika den trafikinfarkt som tycks drabba bla Tyskland. Sexfiliga vägar blir snart åttafiliga. I Sverige är trafikinfarkten nära på de stora Europavägarna, men vad vi vet finns inga planer på utbyggnad.

Ett annat grubbel är varför vi känner det som om vi är i Frankrike i stället för i Danmark. Vi tror att det beror på många saker. Viktigt är givetvis de oändligt vackra landskapen, både böljande kullar, vackra vidsträckta åkrar och mer skogar än vi väntat oss. Trädgårdarna runt hus och i byar är exceptionellt välskötta och fyllda med tjusiga blomarrangemang. Inte ett grässtrå står i kors. Längs vägarna ser vi ofta man och hustru på knä för att ta bort ogräs och sly på marken mellan staketet och vägen.

Dessutom, i Danmark är skogarna just skogar, inte trädåkrar och hyggen. Där växer många olika trädarter, stora och små träd, döda och nyfödda. Oftast är den så tät att ingen kan ta sig igenom, de som vandrar använder uppröjda stigar. Kanske det mest imponerande är alla ohyggligt gamla träd som får leva vidare, som vårdträd, i städer och parker och i många skogar. Nära huset vi hyrde på Jylland växer lindar 30-40 meter höga, som en jättehäck runt den vackra kyrkan. Doften och ljudet under dem var öron- och näsbedövande när träden blommar och oräkneliga bin och andra nektarälskande insekter surrar högljutt.

En annan viktig sak som liknar Danmark med Frankrike är de utsökta och billiga frukterna, grönsakerna och potatisen vi kan handla även i små mataffärer. Inte sällan är de nyfärska och producerade av närbelägna gårdar. Här smakar små gurkor minst lika gott som i Frankrike. Även köttbitar från kor och grisar är ovanligt välsmakande och dessutom billiga. Till glädjen hör att kunna köpa vin till lockpriser på Rema 1000 och Lidl varje dag till kl 21.30.

Ibland dyker lustiga tankar upp. Mycket syre kan ju göra människor lite glada. De enorma grönytorna i Danmark måste ju leda till högre syrehalter på dagen, och de flesta danskar lever nära det gröna. Kanske är det en faktor bakom danskarnas gemytlighet och deras uppfinning hygge, känslan av mys, trivsel och gemenskap genom att njuta av de enkla sakerna i livet, kall öl, tända ljus och något gott tillsammans med vänner eller familj.

Sommarens upptäcktsresa har varit mycket lyckad i lilla Frankrike. Vädret har varit perfekt och upplevelserna angenäma, kvällarna lagom med hygge. Vi längtar redan tillbaka.

EBELTOFT I MITT HJÄRTA

Politikerna i de flesta småstäder i Sverige har under årtionden lyckats förslummat sina finaste kvarter genom att riva alla vackra byggnader, ersätta dem med fasansfullt fula betonghus, stänga ute bilarna och satsa på stora köpcenter utan för staden. Vackra levande småstäder är lika ovanliga i Sverige som naturskogar, de har ersatts av döda kvarter och av skogsåkrar och hyggen. I länder som Danmark, Frankrike, Irland mfl. finns det mängder av fina byar och småstäder kvar och många har blivit turiststäder med numera ganska god ekonomi.

I Ebeltoft på Västjylland har man bevarat nästan hela den gamla bebyggelsen. Jag besökte staden i slutet av 70-talet på en konferens som sekreterare i en parlamentarisk utredning, och en av min och kollegornas uppgift var att hålla ordning på och ge service till riksdagsledamöterna. När dessa äldre damer och herrar gick till sängs smög vi ungdomar ut på byn och strosade och drack öl. Jag blev förälskad i staden och i mer än 45 år har jag längtat dit.

Jämfört med byn för 45 år sedan som jag minns den, är Ebeltoft nu ännu vackrare och trevligare. Värdet och kvaliteten i den gamla staden har uppenbarligen förädlats av kloka politiker och tjänstemän. Idag är den förmodligen en av de vackraste småstäderna i Danmark. 

Husen längs Adelgade är som en saga, det ena vackrare än det andra. I husen finns små trevliga butiker, restauranger och kaféer. I gamla hamnen finns också gammal bebyggelse kvar med krogar och butiker, intill den stiliga fregatten Jylland. Längs havet går fina leder där många vandrar och promenerar med sina vovvar. Norrut går vackra Kystvejen och runt staden finns en av landets vackraste nationalpark, Mols Bjerge. 

Under några timmars uppehåll i regnet lyckades vi käka medhavda mackor med utsikt över viken, vandra i byn, fika och kolla på gamla hamnen. Vi inser att staden och naturen håller för många dagars besök, och kan varmt rekommenderas.

EMERGENCY REPAIR

När vi besökte den lilla staden Svendborg började det komma skrapande ljud från höger framdäck. Det blev värre på hemresan och vi insåg att det blivit något fel på bromsen.

Dagen efter ringde vi kl 7.00 till fyra Volvo verkstäder närmast oss bla i Odense. Alla erbjöd sig felsöka under dagen men väntetiden nu på sommaren är två veckor. Omöjligt för oss, vi skulle ju fara vidare till nya huset väster om Århus nästa morgon. 

Men på en verkstad tipsade mekanikern att ringa till Vestergaard i Kolding på andra sidan Bältbron. Där svarade kundmottagaren Maria att det nog var omöjligt, men lovade fråga chefen och ringa tillbaks.

Efter en halvtimme kom ett sms att jovisst, kom före lunch så fixar vi akut reparation. Det var bara att kasta sig i bilen och försöka köra en timme utan att bromsa genom Fyns småvägar och den sexfiliga E20.

Niklas tog emot direkt, skrev in bilen, tog nyckeln och sa till mig att ta kaffe och vänta i stolen. Efter drygt en timme kom mekanikern och hämtade mig till bilen som stod högt på en lyft. En kille satt i, en kikade på båda frambromsarna och den tredje gick igenom symtomen med mig. Det visade sig att vänster broms hade kraschat men de lovade byta innan verkstan stängde. Så det var bara att vänta, fem timmar i en hård stol, bara med automatkaffe, inget att äta inom en mils omkrets.

Halv fem kom Niklas berättade att de hade bytt bromsskiva som spräckts i två delar, bromsbeslag mm, nästan fem timmars jobb kostade 5700 Dkr. Vilken fantastisk service, där hade vi tur att vara i det gemytliga och flexibla Danmark.🇩🇰 Nöjd och glad körde jag hem men med svår träsmak i häcken.

Nu är vi i ännu ett stiligt korsvirkeshus i byn Ans på Jylland. På utsidan är det till förväxling likt förra huset men mycket stiligt inrett med tidsenliga möbler, blommor mm. Vi har en stor prunkade trädgård omgiven av häckar, träd och staket så Hjalle springer som en tok efter fåglar och fjärilar, och rotar under buskar och snår efter sork och möss. På den fina uteplatsen grillar vi och äter middag i solnedgången.

FYNS NORRA KUST

Längs Fyns norra kust ligger små kustbyar, områden med sommarhus, sandstränder och flera omtyckta vandringar. Vi valde igen en grön väg på den otroligt bra danska vägkartan och körde långsamt genom byar, gårdar, skogar och enorma åkrar där bönderna ofta odlar växter vi inte alls känner igen. Landskapet blir efterhand plattare, med fler industrier och sovstäder, och till slut hittade vi inte några vägmärken med prästkragar att följa. Så vi lät Gps köra oss direkt till Kerteminde.

Kerteminde är en gammal dansk kuststad med rötter i medeltiden och nämns redan på 1200-talet som handelsplats tack vare sitt läge vid Stora Bält. Förr levde invånarna främst av fiske, småskalig sjöfart och jordbruk i det bördiga omgivande landskapet på Fyn. Idag är ekonomin mer blandad med turism, konst, småföretag och fiske som fortfarande spelar viss roll, särskilt i hamnen. 

Staden är känd för sitt charmiga centrum med färgglada gamla hus, smala gator och den livliga fiskehamnen. En av Kertemindes stoltheter är konstnären Johannes Larsen, vars hem numera är museum och lockar kulturintresserade besökare. Kerteminde är också berömt för Fjord&Bælt-centret, där man kan lära sig om havets djur och se tumlare på nära håll. 

Staden hade flera trevliga restauranger men de är väldigt dyra för oss med svenska kronor. Vi upptäckte att Circle K i Danmark har bra käk att välja på, och vi njöt utsikten i hamnen med grillade grova surdegsmackor fyllda med kyckling, mozzarella, ruccola, tomater, paprika, bbq sås och sourcreme, riktigt smaskigt och prisvärt. Efter promenaden tog vi en biltur genom stan och insåg att den är värd att komma tillbaka till någon gång.

Dagens höjdpunk var dock besöket på naturreservatet Enebaerodde på nordkusten intill ett stort område med sommarhus. Det är en av de mest populära vandringarna på Fyn med mängder av besökare på sommaren. Den går på en smal sandremsa ut till en karg ö i Nordsjön med en fyr längst ut. När vi provgick i sol sen eftermiddag var det få vandrare. De flesta av våra hundar har badat i Östersjön, Atlanten och Medelhavet, badtokiga Hjalle fick äntligen hoppa i och modigt surfa i de stora vågorna.

På vägen hem genom Västfyn såg vi igen ett jättefält med stora blå blommor som vi trodde var tistlar. Google bildsök berättade att det var Honungsfacelia. 

Gpt berättar att honungsfacelia är en av de mest nektarrika blomväxterna i Europa och är extremt attraktiv för bin, humlor och andra pollinerare. Den odlas därför ofta för att stärka insektslivet i jordbrukslandskapet, särskilt i en tid då vilda blomsterängar blivit ovanliga. Växten används som grön gödsel, alltså att den plöjs ner i jorden innan den blommat klart. Den förbättrar jordens struktur, motverkar erosion och tillför organiskt material. Dess rötter luckrar även upp jorden.  Den används också ofta som fånggröda efter skörd av en huvudgröda. Den tar upp överblivna näringsämnen, särskilt kväve, så att det inte lakas ur till grundvattnet. På så vis skyddas miljön.

VAR ÄN VI ÅKER, SER VI ÅKER VID ÅKER

Ibland talar man om fantastiska landskap, eller sagolika, eller underbart vackra. Vi erkänner att här upplever vi en närmast smärtsamt vacker ö som vi tyvärr har missat i hela vårt resande liv.

Vi har alltid trott att de vackraste landskapen finns i Provence och Normandie, tills vi fann Romeleåsen och slottsskogarna runt Snogeholm i Sydskåne. Nu har vi upptäckt att de kanske vackraste ligger i södra Fyn. Var vi än far suckar vi över skönheten i alla gulliga kullar, svajande sädesfält, mörka bokskogar, vackra kustbyar och småstäder, och inte minst de sagoliknande vackra husen i tegel eller korsvirke. I Sverige finns vackra områden insprängda i stora skogsåkrar och hyggen, men upptäcktsresor blir långa stunder ganska dystra. Tro det eller ej, här finns knappast några trista områden, i alla fall har vi inte hittat dem.

Men det har överraskat oss att längs vägarna och byarna, som markerats med vägmärket prästkragen för att de är särskilt vackra, står många övergivna och fallfärdiga hus. Affärer och industrier är stängda och människor verkar överge skönheten för att bo i trista mattor av likadana villor runt de stora städerna. 

Länge har vi längtat efter att åka till Rönne på Bornholm för att njuta av de små vackra husen med stockrosor längs fasaden. Det behöver vi inte längre. Den vackra staden Fåborg i södra kusten av Fyn gav oss allt detta, plus en vacker hamn, fint torg och havsutsikt till vår frokost, som är danska för en mackalunch. 

Vi fortsatte till Langeland, en vacker ö med broförbindelse. Norröver blev naturen sagolikt vacker och snart kunde vi beundra slottet Tanaeker.  Som det skrivs, ”Slottet er kendt fra kilder helt tilbage til 1200-tallet, og er det ældste verdslige beboet hus i Danmark.” 

Rejält biltrötta kom vi hem till Dyrehöjgård och en god middag med smörrebröd. Nattsömnen här är nog den bästa vi upplevt någonsin någonstans. Öppet fönster,  vindens viskande träd, småkuttrande fåglar, en luft fylld av njutbara lukter och en snusande vovve.

UPPTÄCKTSRESAN SOMMAREN 2025

I år åker vi till Danmark igen, denna gång ska vi resa runt några veckor på Fyn och i Jylland. Bilresan till övernattningen i Lund var hemsk, det ösregnade och högerfilen var fullpackad med jätte långtradare. Man fick välja mellan att åka långsamt till höger eller gasa och bromsa till vänster allt eftersom lastbilar och krypare kastade sig ut framför oss och försökte sega om några extra långsamma långtradare. Vi har nog upplevt några av de första dagarna med trafikinfarkt på E4:an, men det lär snart bli lika hopplöst som på motorvägarna i Tyskland och Frankrike.

Vi bor i ett stort och fint gammalt korsvirkeshus med bjälkar i taket och golv med träkubbar, som är vanliga i finhus i Danmark. Det ligger på en stor gård där två pensionärer från Sverige och Norge bor sedan 10 år tillsammans med hästar och hundar. 

Fyn är känd som den vackraste av öarna, med kuperad terräng, omväxlande åkrar, ängar och skogsdungar. Den bördiga jorden har under århundraden skapat enorm rikedom och fina titlar till de herremän som fortfarande tror att de bestämmer över det mesta på ön. Grevarna och baronerna har byggt stiliga slott på vackra platser, som nu ofta är turistattraktioner med restauranger och lekytor för barn.

Vi har storhandlat på Lidl och kan konstatera att priserna ofta är mycket lägre än på Lidl hemma. En långburk öl kostar 7 kr och en Zinfandel 65 kr, jämfört med 20 resp. 90 kr på Folkets spritbolag. Grönt, frukt och kött är ca halva priset. Det blir stora besparingar om vi undviker restauranger som är ungefär 30 % dyrare än hemmavid, en enkel lunch rusar iväg till minst 230 kr per person.

Nu hoppas vi på skapligt väder så vi kan göra bilutflykter längs kusten, strosa i små städer och vandra i bla Svanninge backe som har den högsta kullen på ön, 126 meter.

DET ANDRA KALMAR

Våra promenader och rundturer visar att det finns ett annat Kalmar än turiststaden. Det finns många levande områden utanför stadskärnan med vackra och välskötta hus med fina trädgårdar runt om, både villor och flerfamiljshus, byggda fram till 1960-talet.

Söder om Stensövägen ligger ett stort villaområde med sällsynt vackra hus och trädgårdar. Längs Esplanaden upptäcker vi låga och ovanligt vackra stenhus som brer ut sig i flera kvarter. 

Vad som slår oss är att husen i Kalmar, både villor, flerbostadshus och kontorshus, oftast är unika och personliga. Vi ser inte de villamattor med likadana hus som dominerar i många andra städer. Husen är dessutom ofta i vackra färger, inte enhetligt gråa och beiga som i andra städer. Det talar för att i Kalmar är invånarna friare och har kunnat välja en mer individuell stadsmiljö. Till det ska läggas att Kalmars äldre stadsbebyggelse inte har bombats (eller rivits) i samma omfattning som i de flesta svenska städer.

Kalmar har under senare år lyckats bygga nya bostadsområden som inte längre förfulats av arkitekter som gillar stillös modernism. Det nya området på Varvsön med varierade småkvarter i Sjöstadsstil är en fullträff, trots att träd nästan saknas. Där finns dessutom en gourmetrestaurang som serverar galet goda luncher till imponerande låga priser, i fin miljö och sjöutsikt. På Slipkajen åt vi bla oxkind, ungsbakade rödbetor och morötter samt potatispuré, utsökt.

Trafiken är behaglig och gatorna räcker än så länge till både bilar, busar och cyklar, inga  tröga köer vid varje rondell eller korsning. Det som förvånat oss mest är hur generös Kalmar stad är med parkeringar. Runt Kvarnholmen finns flera stora parkeringar både för de som bor i gamla stan och sommarbesökare. Varhelst vi styr vår kosa finns en ledig parkering, gratis eller billig. Kommunpolitikerna Kalmar har ännu inte hoppat på den nya modetrenden att stänga av gator, göra dem smala, fylla dem med bulor och ta bort parkeringar som drabbat allt fler städer i Sverige.

Kalmar tycks gynnas av enastående förutsättningar för trädgårdar och gräsmattor. Därför är det besynnerligt att staden nästan helt saknar andra vackra parker än stadsparken vid Slottet. Kalmarsundsparken som fortsätter sydväst om slottet är dock vacker och där kan man vandra längs havet ända till Stensö.

Kalmar är en ganska stor kommun med ca 73 000 invånare 2024. I Fokus årliga ranking “Bäst att leva 2024” placerade sig Kalmar kommun på en hedrande 11:e plats bland Sveriges 290 kommuner. Detta innebär en förbättring med sex placeringar jämfört med föregående år och en klättring på 13 platser sedan mätningen innan dess. Kalmar är därmed den högst rankade kommunen i både Småland och Kalmar län.  

Ekonomifakta visar att Kalmar ligger nära genomsnittet på viktig statistik, som andel arbetslösa, personer med utländsk bakgrund, genomsnittsålder, andel bidragsförsörjda osv. På några områden sticker dock staden ut, med hög andel med förtidspension, lågt nyföretagande och staden har en ganska hög våldsbrottslighet räknat per 100 000 invånare, den ligger på 91 plats av alla kommuner.

Under veckans upptäcktsresa har vi hittat en ny favoritstad. Vi ser fram mot ett nytt besök då staden lever upp på sommarhalvåret.