TJURPANNAN OCH GREBBESTAD

Tisdagen bjöd på sol och skurar som vanligt här. Vi åkte norrut mot Tjurpannans naturreservat. Det är ett av Bohusläns mest karga, dramatiska och fascinerande kustområden, beläget strax norr om Grebbestad. Till skillnad från många andra delar av skärgården saknar Tjurpannan en skyddande barriär av öar utanför sig, vilket gör att det öppna havet dånar rakt in mot land. Detta gör området ökänt bland sjöfarare för sina lömska strömmar och kraftiga vågor, men också till en spektakulär plats att besöka.

Vandringen runt Tjurnacken innehåller både vidsträckta, renspolade granithällar, djupa klyftor och som formats av inlandsisen och havets outtröttliga nötning. På grund av de hårda vindarna och det saltstänkta klimatet är växtligheten extremt karg och domineras av ljunghedar, enbuskar och vindpinade tallar som hukar i skrevorna. Trots den tuffa miljön rymmer reservatet en unik flora och fauna, med sällsynta strandväxter och ett rikt fågelliv.

Vi gick halva sträckan men fegade ur när hällarna blev allt knepigare att forcera, vi hade dessvärre glömt gåstavarna hemma. Men det blev ändå en enastående upplevelse som lockar oss tillbaka. 

TJURPANNANS HÄLLAR

VILA PÅ BRYGGA

Lunchsugna styrde vi kosan mot Grebbestad. Den gamla fiskebyn är verkligen charmerande utan turisthorder, trafikkaos och fullsatta restauranger. Vi åt en utsökt fiskgryta på Sälta bar och krog till stadens öl Close to Water, från ett av Sveriges äldsta mikrobryggeri. Vi inser nu att Bohuslän bäst ska besökas i maj, när våren kommer, vädret är fint och vi får vara nästan ensamma. De enda vi möter i Grebbestad är seniorer 80+ från Stockholm som är eleganta i fina fritidskläder och samtalar bildat och belevat.