FYKEN PÅ RAMSVIKSLANDET

Allvetaren Gemini påpekar att Ramsvikslandet har så många olika vandringar att de kan räcka flera månader. Vi återvänder hela tiden och ser nya vyer. Vägen norrut på ön måste man köra långsamt fram och tillbaka många gånger för naturen och omgivningarna är något av det bästa vi upplevt. Längs stranden på höger sida går stora biffkor och betar, men när det kommer en båt knatar de med tills ängen tar slut.

Vi åker in en smal väg över en färist och möts av ännu en flock stiliga biffkor som ser överlyckliga ut av att få äta fetgräs och larva runt i dessa sagovackra ängar och skogsbryn. Vägen går till Fyken där det bla finns en stor station för märkning av flyttfåglar. Vi fortsätter tills vi når kusten och den norra delen av Soteleden. Vi traskar fram över kärr, ängar och stenhällar i sol och moln och har hela tiden det brusande havet på vänster sida. Tyvärr kommer en av Västkustens ökända regnskur med hårdblåst och vi tultar snabbt tillbaka till bilen. 

FYKEN NORRA LEDEN

På hemvägen stannar vi och tar en bild på ett litet hus på andra sidan kanalen. Allvetaren berättar att det är ett berömt hus vid kanten som kallas Mor Lenas stuga. Denna lilla stenstuga med grästak byggdes troligen redan under den stora sillperioden på 1700-talet, långt innan kanalen ens var påtänkt, och är idag ett av kustens mest fotograferade kulturminnen. 

MOR LENAS STUGA

Stugan har fått sitt namn efter Carolena Lena Andreasdotter, som föddes 1825 och bodde där under den senare hälften av 1800-talet. Hon levde ett mycket fattigt och hårt liv på den karga klippan, där hon försörjde sig på att plocka vrakgods, spinna, sticka och baka tunnbröd åt bönderna i trakten. Lena drabbades av en djup personlig tragedi när hennes två unga söner, Alfred och Anders, som var i 18- och 20-årsåldern, båda drunknade under fiske ute på havet. Lena lämnades ensam kvar i den lilla stugan fram till sin död år 1896. 

Efter Lenas bortgång stod stugan inte tom länge. Den togs över av en man vid namn Johan Alfred Larsson, som i folkmun kallades för Paschan. Trots stugans minimala yta flyttade han in där tillsammans med sin hustru och deras fyra söner. De blev stugans sista bofasta invånare och levde under mycket knappa förhållanden fram till år 1910. Då tvingades Paschan och hans hustru att lämna sitt hem och flytta till fattigstugan på grund av sviktande hälsa, där de båda avled en kort tid därefter.

Denna kulna dag blev det lunch hos Bella Gästis i Hunnebostrands med utsikt över hamn och hav. Fullt med seniorer äter god mat i stora portioner för ringa 135 kr, en mycket vällagad och saftig kålpudding. Vi provade också deras berömda pizza som var kalas.