VYKORT FRÅN LILLA FRANKRIKE

För mycket längesedan skrev man vykort med roliga iakttagelser från sin resa. Det här vykortet är lite längre men vill likna forntiden. 

Under 200 långsamt körda mil runt Fyn och Sydjylland har många frågor ställts, tankar fastnat och grubbel fortsatt. 

En ständig undran är varför danska bilförare med få undantag kör långsammare än hastighetsgränserna. Den första teorin är att danskar precis som vi vill njuta av de vackra landskapen. Det som talar emot är hur franska och italienska bilförare kör. Den andra teorin är att hastighetskontroller och böter är avskräckande. Inte heller den funkar, det finns nästan inga fartkameror och inga poliser synliga i trafiken.

Till slut måste vi tro på idéen om att fria människor tar ansvar. I Danmark har man valt att behålla en lätt hand över hastighetsgränser. Det finns inga skyltar i städer och byar att köra 50 km/tim, men alla vet att när man passerar bygränsen gäller samma hastighet överallt. På landsvägarna finns knappt några skyltar, alla vet att det är 80 km/tim. På mindre motorvägar finns skyltar för 110, men på de flesta finns inga alls, alla vet att man för köra 130. Men så fort kör ytterst få.

Det är ju en alldeles i Sverige okänd strategi att om man ger ansvar till bilförare och har rimliga hastighetsgränser så anpassar de flesta till vägen, trafiken och andra förare. I länder som fyller vägarna med miljoner hastighetsskyltar till enorma kostnader, ofta med några hundra meters mellanrum, och byter hastighetsgräns ständigt, och dessutom väljer gränser som nästan alla upplever orimligt låga, får man ett folk av fortkörare och trafikbrottslingar, men som ytterst sällan åker fast. Om man inte respekterar medborgarna på ett rimligt sätt, får man inte respekt för trafikreglerna och trafikpolitiken.

Men det kan ju i och för sig vara så att danskar helt enkelt är lydiga medan svenskar behöver hållas kort.

En intressant notis som ger mer perspektiv på frågan. Den socialdemokratiska regeringen i Danmark bygger just nu ut en stor del av motorvägarna för att kunna hantera den kraftigt ökade trafiken, särskilt långtradarna, och undvika den trafikinfarkt som tycks drabba bla Tyskland. Sexfiliga vägar blir snart åttafiliga. I Sverige är trafikinfarkten nära på de stora Europavägarna, men vad vi vet finns inga planer på utbyggnad.

Ett annat grubbel är varför vi känner det som om vi är i Frankrike i stället för i Danmark. Vi tror att det beror på många saker. Viktigt är givetvis de oändligt vackra landskapen, både böljande kullar, vackra vidsträckta åkrar och mer skogar än vi väntat oss. Trädgårdarna runt hus och i byar är exceptionellt välskötta och fyllda med tjusiga blomarrangemang. Inte ett grässtrå står i kors. Längs vägarna ser vi ofta man och hustru på knä för att ta bort ogräs och sly på marken mellan staketet och vägen.

Dessutom, i Danmark är skogarna just skogar, inte trädåkrar och hyggen. Där växer många olika trädarter, stora och små träd, döda och nyfödda. Oftast är den så tät att ingen kan ta sig igenom, de som vandrar använder uppröjda stigar. Kanske det mest imponerande är alla ohyggligt gamla träd som får leva vidare, som vårdträd, i städer och parker och i många skogar. Nära huset vi hyrde på Jylland växer lindar 30-40 meter höga, som en jättehäck runt den vackra kyrkan. Doften och ljudet under dem var öron- och näsbedövande när träden blommar och oräkneliga bin och andra nektarälskande insekter surrar högljutt.

En annan viktig sak som liknar Danmark med Frankrike är de utsökta och billiga frukterna, grönsakerna och potatisen vi kan handla även i små mataffärer. Inte sällan är de nyfärska och producerade av närbelägna gårdar. Här smakar små gurkor minst lika gott som i Frankrike. Även köttbitar från kor och grisar är ovanligt välsmakande och dessutom billiga. Till glädjen hör att kunna köpa vin till lockpriser på Rema 1000 och Lidl varje dag till kl 21.30.

Ibland dyker lustiga tankar upp. Mycket syre kan ju göra människor lite glada. De enorma grönytorna i Danmark måste ju leda till högre syrehalter på dagen, och de flesta danskar lever nära det gröna. Kanske är det en faktor bakom danskarnas gemytlighet och deras uppfinning hygge, känslan av mys, trivsel och gemenskap genom att njuta av de enkla sakerna i livet, kall öl, tända ljus och något gott tillsammans med vänner eller familj.

Sommarens upptäcktsresa har varit mycket lyckad i lilla Frankrike. Vädret har varit perfekt och upplevelserna angenäma, kvällarna lagom med hygge. Vi längtar redan tillbaka.