Vi började med upptäcktsresor under 1990-talet då vi bla besökte Glasriket åtskilliga gånger, bodde i Älghults stadshotell och åt i restaurangen, köpte konstglas, vinglas, karaffer och salladskålar i alla former och färger. Men efter flera besök i sorgliga småstäder och byar, och sista gången i Hultsfred, gav vi upp i slutet av 1990-talet. De flesta byar och städer hade då drabbats av ”white flight” och de centrala delarna fyllts med arbetslösa invandrare. Företag, affärer, restauranger, kultur mm hade till stor del övergivit de flesta samhällen.
Efter de senaste trevliga besöket i Älmhult i somras beslutade vi dock att ge Småland en ny chans. Efter att ha köpt den vackra och innehållsrika boken ”Dagsutflykter i Småland” är planen att åka vägar som går genom gula områden på kartan. Då hoppas vi kunna undvika urtrista skogsvägar och besöka byar och städer som vi gissar kan fungera fortfarande.
Nu bor vi en vecka i Västra Grinderum sydost om Vimmerby, i en by som är Skansen ”In real life”, men utan exotiska djur. Här är alla hus gamla, faluröda och omgivna av välskötta ladugårdar och andra gårdshus. Alla är bebodda med urfolk som jobbar med lantbruk, skogen eller pendlar till Vimmerby.
Vi hyr ett stort gammalt tvåvåningshus hus som byggdes omkring 1920. Huset har bevarat sin inredning från 1950-talet och undvikit omfattande renovering och modernisering, det är slitet men charmigt genuint. Det har två kakelugnar, en öppen spis och en vedspis. Ägarens farfar och farmor flyttade sitt stora gamla hus från huvudgården i närheten, nedplockad i timmer och plankor. När de blev gammal rustades huset intill som ett ”undantag”, och nu är det Airbnb. I övervåningens innertak har man 45 cm breda plankor som enligt årsringarna är från kärnfuru ca 75-80 år gamla, sånana finns knappast längre. Trädgården är stor, fylld av urgamla träd, med kvällssol till kalla öl på på farstun. Här trivs Hjalmar bäst, att fnatta omkring i buskarna och springa efter bollar
Första dagen reste vi till tre av de platser boken rekommenderade, varav Krokshult var riktigt intressant. Det är en de äldsta bevarade byarna som aldrig drabbades av skiftesreformen. De är omgiven av mängder av osannolikt små tegar fulla av jättestora stenhögar, stenrösen som numera är övervuxna av lavar och mossor. Byn består av ett 30-tal pittoreska gamla röda stugor med vackra trädgårdar. Tyvärr var den förslagna vandringsleden igenvuxen, men vi lyckades hitta några övergivna vägar att promenera genom stenrösena. Man förstår varför så många smålänningar emigrerade till Amerika under missväxtåren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.