När vi ofta besökte Småland på 1990-talet mötte vi många timmerbilar på vägarna. De finns inte längre kvar, vi mötte bara många pinnbilar. De är lastade med små, magra nedsågade träd med max 15 cm i diameter. Skogarna som ofta förr var resliga och mörka består idag antingen av kalhyggen i olika stadier av återväxt, eller pinnåkrar där träd växer tätt med sly emellan. Det är i stort sett omöjligt att hitta skogar att vandra eller plocka svamp i, de är för det mesta ogenomträngliga och marken är täckt med grenar och kvistar från tidigare skördar. Tyvärr måste vi erkänna att de flesta vägar vi åkte förr är om möjligt nu ännu mer deprimerande, även om man vet nyttan med pinnodling.
Ändå är det något visst med att köra genom odlingarna och sedan plötsligt komma fram till en glänta med stenrösen, ängar och fält omgivna av gärdsgårdar, där kor och får lunkar omkring och verkar ha ett perfekt liv. Många byar består fortfarande av röda stugor och andra byggnader som bebos. En resa genom nordöstra Småland innebär för det mesta 15 minuter dyster bilåkning genom pinnåkrar avbruten av 3 minuter förtjusning av vackra gläntor. Vår förhoppning att köra vägar som på kartan går genom gulmarkerade vackra marker visade sig inte infrias, sådana finns knappast alls.
 |
| VACKER GLÄNTA |
Tyvärr ser vi dock hur avfolkningen har gått mycket hårt åt många städer och samhällen. I de flesta av dem vi kör igenom är i genomsnitt var fjärde hus övergivet och förfallet. Egendomligt nog är ofta trädgårdarna väl skötta av någon och plastblommor står ofta i fönstren. Vi ser fler affärer, verkstäder och företag som lagt ned än som fortfarande överlever. Så upplevde vi Mariannelund, Klagstorp, Krokshult, Vena, Pelarne, Målilla, Kristdala mfl samhällen. Vi funderar på om vi ska återvända och göra en fotobok om alla gamla övergivna och vackra hus i Småland.
Givetvis finns undantag. Vimmerby är en levande stad som tycks blomstra, inte minst genom den enorma Astrid Lindgren turismen. Den har hög sysselsättning, låg arbetslöshet, låg andel bidragsberoende och många levande småföretag, trots att utbildningsnivån är lägre än genomsnittet för Sverige. Av de ca 16000 invånare har endast 16 procent utländsk bakgrund. Antalet våldsbrott per 10 000 invånare ligger på en ganska genomsnittlig nivå. Staden har lyckats behålla och utveckla en del av den gamla bebyggelsen och den är omgiven av trevliga och välskötta villasamhällen.
 |
| GAMLA VIMMERBY |
Andra samhällen som tycks överleva någorlunda är tex Hultsfred, den ger ett betydligt bättre intryck än vid vårt senaste besök på 90-talet. Sedan finns det många byar som tycks blomstra genom att tyskar och andra utomsocknes köpt husen och renoverat dem, som tex Kråkshult - där min morfar föddes 1880 och växte upp på en liten lantgård, i den byn bor nästan enbart tyskar. Även byn vi bor i Västra Grinderum överlever delvis genom turism och att många hus nu ägs och sköts om som sommarhem.
Ett starkt intryck är att Smålänningarna i nordöst är ett stolt, företagsamt och uthålligt folk som utvecklar både gamla näringar som skogsbruk och lantbruk, och inte minst nya som turismen. Vi ser många stora och mindre välskötta gårdar som håller kor och får och tydligen är inriktade på produktion av mjölk och kött. Upp till en halv miljon personer besöker Astrid Lindgrens värd och andra sevärdheter knutna till hennes böcker och filmer.
 |
| BRICKA MED KRÅKSHULT |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.