EMERGENCY REPAIR

När vi besökte den lilla staden Svendborg började det komma skrapande ljud från höger framdäck. Det blev värre på hemresan och vi insåg att det blivit något fel på bromsen.

Dagen efter ringde vi kl 7.00 till fyra Volvo verkstäder närmast oss bla i Odense. Alla erbjöd sig felsöka under dagen men väntetiden nu på sommaren är två veckor. Omöjligt för oss, vi skulle ju fara vidare till nya huset väster om Århus nästa morgon. 

Men på en verkstad tipsade mekanikern att ringa till Vestergaard i Kolding på andra sidan Bältbron. Där svarade kundmottagaren Maria att det nog var omöjligt, men lovade fråga chefen och ringa tillbaks.

Efter en halvtimme kom ett sms att jovisst, kom före lunch så fixar vi akut reparation. Det var bara att kasta sig i bilen och försöka köra en timme utan att bromsa genom Fyns småvägar och den sexfiliga E20.

Niklas tog emot direkt, skrev in bilen, tog nyckeln och sa till mig att ta kaffe och vänta i stolen. Efter drygt en timme kom mekanikern och hämtade mig till bilen som stod högt på en lyft. En kille satt i, en kikade på båda frambromsarna och den tredje gick igenom symtomen med mig. Det visade sig att vänster broms hade kraschat men de lovade byta innan verkstan stängde. Så det var bara att vänta, fem timmar i en hård stol, bara med automatkaffe, inget att äta inom en mils omkrets.

Halv fem kom Niklas berättade att de hade bytt bromsskiva som spräckts i två delar, bromsbeslag mm, nästan fem timmars jobb kostade 5700 Dkr. Vilken fantastisk service, där hade vi tur att vara i det gemytliga och flexibla Danmark.🇩🇰 Nöjd och glad körde jag hem men med svår träsmak i häcken.

Nu är vi i ännu ett stiligt korsvirkeshus i byn Ans på Jylland. På utsidan är det till förväxling likt förra huset men mycket stiligt inrett med tidsenliga möbler, blommor mm. Vi har en stor prunkade trädgård omgiven av häckar, träd och staket så Hjalle springer som en tok efter fåglar och fjärilar, och rotar under buskar och snår efter sork och möss. På den fina uteplatsen grillar vi och äter middag i solnedgången.

FYNS NORRA KUST

Längs Fyns norra kust ligger små kustbyar, områden med sommarhus, sandstränder och flera omtyckta vandringar. Vi valde igen en grön väg på den otroligt bra danska vägkartan och körde långsamt genom byar, gårdar, skogar och enorma åkrar där bönderna ofta odlar växter vi inte alls känner igen. Landskapet blir efterhand plattare, med fler industrier och sovstäder, och till slut hittade vi inte några vägmärken med prästkragar att följa. Så vi lät Gps köra oss direkt till Kerteminde.

Kerteminde är en gammal dansk kuststad med rötter i medeltiden och nämns redan på 1200-talet som handelsplats tack vare sitt läge vid Stora Bält. Förr levde invånarna främst av fiske, småskalig sjöfart och jordbruk i det bördiga omgivande landskapet på Fyn. Idag är ekonomin mer blandad med turism, konst, småföretag och fiske som fortfarande spelar viss roll, särskilt i hamnen. 

Staden är känd för sitt charmiga centrum med färgglada gamla hus, smala gator och den livliga fiskehamnen. En av Kertemindes stoltheter är konstnären Johannes Larsen, vars hem numera är museum och lockar kulturintresserade besökare. Kerteminde är också berömt för Fjord&Bælt-centret, där man kan lära sig om havets djur och se tumlare på nära håll. 

Staden hade flera trevliga restauranger men de är väldigt dyra för oss med svenska kronor. Vi upptäckte att Circle K i Danmark har bra käk att välja på, och vi njöt utsikten i hamnen med grillade grova surdegsmackor fyllda med kyckling, mozzarella, ruccola, tomater, paprika, bbq sås och sourcreme, riktigt smaskigt och prisvärt. Efter promenaden tog vi en biltur genom stan och insåg att den är värd att komma tillbaka till någon gång.

Dagens höjdpunk var dock besöket på naturreservatet Enebaerodde på nordkusten intill ett stort område med sommarhus. Det är en av de mest populära vandringarna på Fyn med mängder av besökare på sommaren. Den går på en smal sandremsa ut till en karg ö i Nordsjön med en fyr längst ut. När vi provgick i sol sen eftermiddag var det få vandrare. De flesta av våra hundar har badat i Östersjön, Atlanten och Medelhavet, badtokiga Hjalle fick äntligen hoppa i och modigt surfa i de stora vågorna.

På vägen hem genom Västfyn såg vi igen ett jättefält med stora blå blommor som vi trodde var tistlar. Google bildsök berättade att det var Honungsfacelia. 

Gpt berättar att honungsfacelia är en av de mest nektarrika blomväxterna i Europa och är extremt attraktiv för bin, humlor och andra pollinerare. Den odlas därför ofta för att stärka insektslivet i jordbrukslandskapet, särskilt i en tid då vilda blomsterängar blivit ovanliga. Växten används som grön gödsel, alltså att den plöjs ner i jorden innan den blommat klart. Den förbättrar jordens struktur, motverkar erosion och tillför organiskt material. Dess rötter luckrar även upp jorden.  Den används också ofta som fånggröda efter skörd av en huvudgröda. Den tar upp överblivna näringsämnen, särskilt kväve, så att det inte lakas ur till grundvattnet. På så vis skyddas miljön.

VAR ÄN VI ÅKER, SER VI ÅKER VID ÅKER

Ibland talar man om fantastiska landskap, eller sagolika, eller underbart vackra. Vi erkänner att här upplever vi en närmast smärtsamt vacker ö som vi tyvärr har missat i hela vårt resande liv.

Vi har alltid trott att de vackraste landskapen finns i Provence och Normandie, tills vi fann Romeleåsen och slottsskogarna runt Snogeholm i Sydskåne. Nu har vi upptäckt att de kanske vackraste ligger i södra Fyn. Var vi än far suckar vi över skönheten i alla gulliga kullar, svajande sädesfält, mörka bokskogar, vackra kustbyar och småstäder, och inte minst de sagoliknande vackra husen i tegel eller korsvirke. I Sverige finns vackra områden insprängda i stora skogsåkrar och hyggen, men upptäcktsresor blir långa stunder ganska dystra. Tro det eller ej, här finns knappast några trista områden, i alla fall har vi inte hittat dem.

Men det har överraskat oss att längs vägarna och byarna, som markerats med vägmärket prästkragen för att de är särskilt vackra, står många övergivna och fallfärdiga hus. Affärer och industrier är stängda och människor verkar överge skönheten för att bo i trista mattor av likadana villor runt de stora städerna. 

Länge har vi längtat efter att åka till Rönne på Bornholm för att njuta av de små vackra husen med stockrosor längs fasaden. Det behöver vi inte längre. Den vackra staden Fåborg i södra kusten av Fyn gav oss allt detta, plus en vacker hamn, fint torg och havsutsikt till vår frokost, som är danska för en mackalunch. 

Vi fortsatte till Langeland, en vacker ö med broförbindelse. Norröver blev naturen sagolikt vacker och snart kunde vi beundra slottet Tanaeker.  Som det skrivs, ”Slottet er kendt fra kilder helt tilbage til 1200-tallet, og er det ældste verdslige beboet hus i Danmark.” 

Rejält biltrötta kom vi hem till Dyrehöjgård och en god middag med smörrebröd. Nattsömnen här är nog den bästa vi upplevt någonsin någonstans. Öppet fönster,  vindens viskande träd, småkuttrande fåglar, en luft fylld av njutbara lukter och en snusande vovve.

UPPTÄCKTSRESAN SOMMAREN 2025

I år åker vi till Danmark igen, denna gång ska vi resa runt några veckor på Fyn och i Jylland. Bilresan till övernattningen i Lund var hemsk, det ösregnade och högerfilen var fullpackad med jätte långtradare. Man fick välja mellan att åka långsamt till höger eller gasa och bromsa till vänster allt eftersom lastbilar och krypare kastade sig ut framför oss och försökte sega om några extra långsamma långtradare. Vi har nog upplevt några av de första dagarna med trafikinfarkt på E4:an, men det lär snart bli lika hopplöst som på motorvägarna i Tyskland och Frankrike.

Vi bor i ett stort och fint gammalt korsvirkeshus med bjälkar i taket och golv med träkubbar, som är vanliga i finhus i Danmark. Det ligger på en stor gård där två pensionärer från Sverige och Norge bor sedan 10 år tillsammans med hästar och hundar. 

Fyn är känd som den vackraste av öarna, med kuperad terräng, omväxlande åkrar, ängar och skogsdungar. Den bördiga jorden har under århundraden skapat enorm rikedom och fina titlar till de herremän som fortfarande tror att de bestämmer över det mesta på ön. Grevarna och baronerna har byggt stiliga slott på vackra platser, som nu ofta är turistattraktioner med restauranger och lekytor för barn.

Vi har storhandlat på Lidl och kan konstatera att priserna ofta är mycket lägre än på Lidl hemma. En långburk öl kostar 7 kr och en Zinfandel 65 kr, jämfört med 20 resp. 90 kr på Folkets spritbolag. Grönt, frukt och kött är ca halva priset. Det blir stora besparingar om vi undviker restauranger som är ungefär 30 % dyrare än hemmavid, en enkel lunch rusar iväg till minst 230 kr per person.

Nu hoppas vi på skapligt väder så vi kan göra bilutflykter längs kusten, strosa i små städer och vandra i bla Svanninge backe som har den högsta kullen på ön, 126 meter.

DET ANDRA KALMAR

Våra promenader och rundturer visar att det finns ett annat Kalmar än turiststaden. Det finns många levande områden utanför stadskärnan med vackra och välskötta hus med fina trädgårdar runt om, både villor och flerfamiljshus, byggda fram till 1960-talet.

Söder om Stensövägen ligger ett stort villaområde med sällsynt vackra hus och trädgårdar. Längs Esplanaden upptäcker vi låga och ovanligt vackra stenhus som brer ut sig i flera kvarter. 

Vad som slår oss är att husen i Kalmar, både villor, flerbostadshus och kontorshus, oftast är unika och personliga. Vi ser inte de villamattor med likadana hus som dominerar i många andra städer. Husen är dessutom ofta i vackra färger, inte enhetligt gråa och beiga som i andra städer. Det talar för att i Kalmar är invånarna friare och har kunnat välja en mer individuell stadsmiljö. Till det ska läggas att Kalmars äldre stadsbebyggelse inte har bombats (eller rivits) i samma omfattning som i de flesta svenska städer.

Kalmar har under senare år lyckats bygga nya bostadsområden som inte längre förfulats av arkitekter som gillar stillös modernism. Det nya området på Varvsön med varierade småkvarter i Sjöstadsstil är en fullträff, trots att träd nästan saknas. Där finns dessutom en gourmetrestaurang som serverar galet goda luncher till imponerande låga priser, i fin miljö och sjöutsikt. På Slipkajen åt vi bla oxkind, ungsbakade rödbetor och morötter samt potatispuré, utsökt.

Trafiken är behaglig och gatorna räcker än så länge till både bilar, busar och cyklar, inga  tröga köer vid varje rondell eller korsning. Det som förvånat oss mest är hur generös Kalmar stad är med parkeringar. Runt Kvarnholmen finns flera stora parkeringar både för de som bor i gamla stan och sommarbesökare. Varhelst vi styr vår kosa finns en ledig parkering, gratis eller billig. Kommunpolitikerna Kalmar har ännu inte hoppat på den nya modetrenden att stänga av gator, göra dem smala, fylla dem med bulor och ta bort parkeringar som drabbat allt fler städer i Sverige.

Kalmar tycks gynnas av enastående förutsättningar för trädgårdar och gräsmattor. Därför är det besynnerligt att staden nästan helt saknar andra vackra parker än stadsparken vid Slottet. Kalmarsundsparken som fortsätter sydväst om slottet är dock vacker och där kan man vandra längs havet ända till Stensö.

Kalmar är en ganska stor kommun med ca 73 000 invånare 2024. I Fokus årliga ranking “Bäst att leva 2024” placerade sig Kalmar kommun på en hedrande 11:e plats bland Sveriges 290 kommuner. Detta innebär en förbättring med sex placeringar jämfört med föregående år och en klättring på 13 platser sedan mätningen innan dess. Kalmar är därmed den högst rankade kommunen i både Småland och Kalmar län.  

Ekonomifakta visar att Kalmar ligger nära genomsnittet på viktig statistik, som andel arbetslösa, personer med utländsk bakgrund, genomsnittsålder, andel bidragsförsörjda osv. På några områden sticker dock staden ut, med hög andel med förtidspension, lågt nyföretagande och staden har en ganska hög våldsbrottslighet räknat per 100 000 invånare, den ligger på 91 plats av alla kommuner.

Under veckans upptäcktsresa har vi hittat en ny favoritstad. Vi ser fram mot ett nytt besök då staden lever upp på sommarhalvåret.

HJALMAR FRÅN KALMAR

Det har vi skojat om under flera år, att någon gång ska Hjalmar få uppleva Kalmar, även om han egentligen är från metropolen Vingåker. Direkt när han hoppade ur bilen vid slottsparken blev han entusiastisk, det första han mötte efter 15 sekunder var en fet råtta under häcken, som pipande rusade därifrån över gräset. Än bättre blev det snart när han upptäckte att parken var proppfull av fåglar som betade av gräset, simmade i dammarna eller retfullt hoppade framför honom. Som hans salige företrädare Viggo fick han PIPPI, och det var med nöd och näppe vi kunde hålla honom kvar. Till slut kunde vi ta det efterlängtade fotot, kung Hjalmar framför sitt slott.

Många städer vi besökt har överraskat oss genom att vara trevligare och finare än väntat, tex Gävle. Andra har visat sig vara som förväntat, trista, som tex Jönköping. Vårt första intryck av Kalmar blir blandat, staden ser gles och platt ut, inga kullar och berg, inga stora träd, sparsamt med parker, många tråkiga hus, kontor fabriker, inga pampiga esplanader, inga häftiga shoppinggator. Lite gäsp helt enkelt.

Visst är slottet helt fantastiskt både exteriört och i de sagolika salarna. Parkerna runtom är skapliga och de få gamla husen i kvarteret intill ganska gulliga, utom de som är rivningsfärdiga. De mest fotograferade husen i Kalmar ligger på Gamla Kungsgatan, de flesta liknar slitna övergivna skogskojor.

Den nya gamla stan, som byggdes innanför murarna på Kvarnholmen på 1600-talet är absolut sevärd. I ett perfekt rutnät av smala gator ligger gamla stenhus i den västra halvan och totalt pittoreska små trähus i östra. I väster ligger det levande och stiliga Larmtorget med uteserveringar runt om. I mitten ligger det tomma och ökenlika Stortorget med den imponerande domkyrkan och enastående gamla stenhus runt om. All levande verksamhet och aktivitet utplånades när parkeringen försvann och bilar förbjöds. Enstaka turister ses ibland korsa tomheten för att fotografera kyrkan och de imponerande husen.

Gamla stan är den vackraste och mest bevarade gamla stadsbebyggelse vi upplevt i Sverige. Säkerligen är den mer levande på sommaren, nu i aprils kallväder känns den som en kulisstad, snarare än en vital stadsdel. Det är folktomt, tyst och affärer och restauranger med få eller inga kunder. Åtskilliga hus och kommersiella lokaler är övergivna och många rivningsfärdiga.

Vi får söka vidare efter Kalmars själ.

UPPTÄCKTSRESAN TILL KALMAR

Under åren har vi besökt Öland minst 10 gånger, till påsk, allhelgona, för golf osv. Men stannat 3 gånger i Kalmar utan att besöka staden. Nu är vi äntligen här, efter en dimmig, regnig och kall bilresa.

Vi bor i en liten men fin Airbnb stuga på Boholmen, en knapp mil söder om Kalmar. Den Småländska skärgården här liknar inget vi förr sett i Sverige,. Det liknar mest träsk i Florida som omvandlats till de rikas paradis, där vi har paddlat och åkt båt mellan öar och genom kanaler.

Boholmarna är platta sandöar förbundna med konstgjorda vägar, omgivna av grunda vikar fulla med kobbar och sandöar. Här är fågellivet intensivt, från verandan 10 meter från stranden ser vi mängder av fåglar som dykfiskar, står i vattnet och letar mat, fågelmammor som simtränar sina nyfödda och feta gäss som ruggar och bajsar i strandkanten, de flesta är okända för oss. Luften är full med surrande och bitande insekter, med inga varaner och andra otäcka djur vi mötte i Floridas träsk.

Boholmarnas historia sträcker sig tillbaka till vikingatiden, då öarna fick sina namn (enligt Gpt). Styrsö känd som skeppshövdingens ö, där han kunde guida skepp till olika platser, tex till Kungsholmen där kungen och hans män kunde vila. Öarna har alltid varit kända för sina täta, höga och vackra bestånd av enar.

På 1930-talet fanns det planer på att utveckla Boholmarna till en omfattande semesteranläggning med uppförandet av fem hotell, inspirerade av tyska turistprojekt som Prora på ön Rügen. Dessa planer realiserades som tur aldrig.

I början av 1940-talet styckades tomter på öarna och enkla sommarstugor började byggas. Flera öar användes som betesmark för kor och får, och nybyggarna fick bära och dra byggnadsmaterial och annat nödvändigt på vagnar genom åtta grindar. Särskilt kvigor och unga fårbockar gjorde transporterna äventyrliga.

Den moderna utvecklingen av Boholmarna tog fart under 1960- och 70-talen. Under 1970-talet förbättrades infrastrukturen med asfaltering av vägar, installation av vattenledningar och borttagning av elstolpar till förmån för nedgrävda kablar. Allt fler omvandlade stugorna till permanent boende. 

Idag är Boholmarna ett attraktivt bostadsområde med cirka 177 fastigheter. Alla har sjötomt eller sjöutsikt. I takt med att välbeställda köper äldre fastigheter och uppdaterar eller river dem och bygger skrythus, har öarna börjat kallas Gräddholmarna. De största husen ägs nu av ICA-direktörer, bildirektörer, direktörer på kommunens myndigheter osv.