STADSUTFLYKTEN TILL GÄVLE

Under våra år i Frankrike och USA reste vi ofta till intressanta stora och små städer, bodde på trevliga hotell och njöt goda middagar. Efter hemkomsten prövade vi stadsutflykter även i Sverige, men som berättats tidigare i bloggen gjorde besöken i Hultsfred, Kramfors, Filipstad, Norberg, Motala, Vingåker, Fagersta, Borlänge, Eskilstuna, Kumla, Kristinehamn, Eksjö, Nybro m.fl. oss alltmer sorgsna. Den stora invandringen har på kort tid medfört att städernas kärna drabbats av sk white flight. Kvar bor invandrare, ofta utan jobb, nästan utan affärer, restauranger, kultur, myndigheter mm.  De har ofta flyttat eller lagts ned. Under kvällspromenaderna fann vi sällan lockande matställen och ibland kände vi oss otrygga. 

Men nu prövar vi ett omtag, stadsutflykter till städer som inte på samma sätt har drabbats av förslumning och hög våldsbrottslighet i förhållande till folkmängden. Den första resan gick till Gävle, staden som vi och många andra ofta åkt igenom men få har stannat i. Det är verkligen orättvist. Visst har Gävle några fina sevärdheter, men det är inte vad som gjorde oss glada. Redan efter några dagars vistelse i fantastiskt sommarväder blev vi oväntat förtjusta.

Gävle är en överraskande vacker och välskött stad i lagom storlek som är sambo med Bottenviken. Många vackra hus, kvarter och parker ligger längs Gavleån. Gävle är en trädstad, överallt står pampiga gamla träd och ger skugga, lä, renad luft och gott liv till inte bara människor och hundar, utan också till fåglar och allsköns kryp. Någon gång för länge sedan har kloka personer inte bara planterat och vårdat träd, utan också byggt en stad med luft och ljus. Sprängdåden som utplånade de flesta svenska städers innerområden tycks till stor del ha undvikits.

Även idag märker vi att staden sköts väl. Gävle är inte så trasig, smutsig och skräpig som vår hemort Stockholm. Nya fina stadsdelar byggs bla en sjöstad, Gävle strand, som ligger vackert vid Gavleån, Lillån och Bottenviken. Bebyggelsen är mer varierad och inbjudande än många nybyggen i Stockholm, som tex Norra Djurgårdsstaden. Även om det finns potthål, lite skräp i rännsten och taggar här och var är staden helt enkelt prydlig. Trafiken flyter väl utan alla de politiska hinder som införts i Stockholm. Det är gott om parkeringar, många kostar bara 5 kr/tim. 

Under en längre tid kallades Gävle för “Sveriges Chicago” och “Våldets stad” i tidningar, radio och TV. Gävle hade en period på 60- och 70-talet med ökad kriminalitet, och våldet eskalerade. År 1965 utreddes 138 misshandelsfall, tolv våldtäkter och fjorton rån av polisen i Gävle. Dessutom stals över 1 000 bilar och motorcyklar samma år. Det var högre siffror jämfört med Sverige i övrigt. 

På midsommarafton 1967 kulminerade de våldsamma händelserna med ett upplopp vid Harnäsbadet när raggare kom från Stockholm.Flera av polisens bilar stenades sönder av de uppretade raggarna. Alla styrkor – ett hundratal polismän från Gävle, Sandviken, Tierp och Söderhamn – mobiliserades, och tvingades också gå fram mycket hårt för att få bukt med bråken. Vid tio-tiden på midsommaraftonens förmiddag hade man också kontroll över området, och ett hundratal raggare satt på stationen för förhör. De flesta släpptes efter att ha sovit ruset av sig, men sju ynglingar anhölls.

Brottsligheten som förr var hög med bla mycket bilbränder har pressats ned. Brynäs är inte längre klassat som utsatt område och våldsbrotten ligger nära medelvärdet för Sveriges kommuner. 

Gävle är ingen rik stad. Den goda tillgången på bra restauranger vittnar dock om att många gävlebor arbetar hårt och har en god ekonomi. Här och var i närheten av Gavleån hittar vi riktiga skrytpalats, troligen byggda av skogs-, järn- och skeppsbaroner för ganska länge sedan. Men de är synnerligen välskötta med fina småparker runt husen.

Gälve har en lång tradition av tung industri, inklusive pappers- och massaindustrin, stål- och metallindustrin samt verkstadsindustrin. Gävle hamn är en av de största hamnarna i Sverige och fungerar som en viktig knutpunkt för import och export av varor. Vart man än kör omkring i staden påminns man att detta är en i sann mening arbetarstad, dvs stor andel av arbetskraften producerar handfasta nyttigheter som säljs på marknader i Sverige och världen.

Vi bodde i en fin och prisvärd lägenhet inredd i ett gammalt slitet magasin på Norra Skeppsbron, med många bjälkar och stolpar kvar från gamla tider, med utsikt mot Gavleån. Deras stadspromenad är bara den värd en resa, den följer Gavleån bla till Gamla staden, Gävle slott, Gammelbron och Boulognerskogen, en heldagsupplevelse inkl. raster för lunch och fika. 

I Paris bodde vi i kanten av Bois de Boulogne och älskade dess variation från nästan vild skog till vackra parker. Det är bara att erkänna, Boulognerskogen och Stadsparken är en av vackraste och mest välskötta parker vi besökt under alla resor runt jorden. Den anlades år 1865 efter förebilden i Paris. Parken, som populärt kallas Boulognern, är en av Sveriges största stadsparker. Den karakteriseras av högvuxna och jättegamla träd, ängsmarker och närheten till Gavleån.

Så många utflykter runt staden hittade vi inte, men en bilresa norrut längs kusten till Bönan och andra små fiskebyar är mysig. Efter kusten finns flera restauranger som rekommenderas, vi valde Bergmans fisk i Norrsundet. Där åt vi en excellent lunch på en brygga i viken, en bricka med olika sorters lax och stekt strömming, fiskade utanför Norrsundet. 

Så nu är vi tända på att göra fler stadsutflykter!

DET HÖGSTA VATTENFALLET

Det är en folkrörelse att vandra längs Verkeån, där rör sig folk uppåt och nedåt bredvid ån, somliga i dyra pretto vandingskit, andra i kortbyxor, tygskor och stråhatt. Vandringen följer ån genom täta lövskogar och raviner, ut på Brösarps ängar och ända ned till Haväng vid kusten. Det är utan tvekan en av få vandringar i Sverige som kan mäta sig med de bästa vi gått i Frankrike, Skottland mfl. länder.

I år startade vi från Andarums alunbruk och strosade till Hallemölla kvarn. Där finns Skånes största och högsta vattenfall med en sammanlagd fallhöjd på ca 23 meter. I fem olika forsar faller vattnet och utgör ett naturligt vandringshinder för havsöringen när den vill uppströms för att leka. När öringarna vandrar om höstarna utspelar sig här en förtvivlad kamp mot naturens krafter. Vilja fick sig ett dopp i den dyiga ån men såg ingen öring.

Första gången vi gick vandringen på 90-talet nådde vi Haväng ganska utgångna. Margareta åtog sig att jogga och hämta bilen medan jag och hundarna Ture och Nicke skulle gå en annan led till en närbelägen väg. Strax nådde vi en kohage och klev över stegtrappan in. Efter några hundra meter hör vi ett skräckinjagande ljud, klappret av många klövar och frustanden. Mot oss rusar en flock storvuxna longhorn i en stampede. Hundarna försöker fly bakåt, jag fryser i skräck. Flocken stannar ca 20 meter från oss, står tätt ihop och frustar högt. Vi backar långsamt, hundarna tätt intill mig, några meter i taget men flocken följer efter. Till slut når vi stegtrappan och kan ta oss ut, fortfarande levande men skakiga och genomsvettiga. Sedan dess har vi väldig respekt för koflockar, de gillar inte hundar så vi tar alltid vägen förbi kohagar.

Brösarps backar är visserligen mycket vackra, men så småttiga. Man kan hålla andan när man kör genom dem. De kan inte alls jämföras med vägarna genom centrala Sydskånes åsar och slättland. Där kan man köra nya vägar dag in och dag ut utan att bli mättad.

Men Skåne är inte bara idyllisk natur och sagoslott. Vi undviker numera att besöka flera städer, särskilt Hälsingborg, men också Malmö, Landskrona och Hässleholm. Vid flera tidigare besök har vi hört skjutningar från hotellrummet,  hotats under en hundpromenad i parken och blivit omringade av pojkar när vi försökte parkera med husvagnen i ett särskilt utsatt område osv.

Första halvåret i år har 91 sprängningar genomförts i Sverige. Det är fler än under hela förra året, visar nya siffror från polisen. Flest sprängningar under det första halvåret har skett i polisregion Syd (34), mer än en varje vecka. Att region Syd har flest sprängningar är en trend som har hållit i sig i flera år. Varför bara Sverige drabbas av denna skrämmande våldsepidemi är fortfarande okänt.

SKÅNELEDENS GÖMDA KALHYGGEN

Skåneleden går förbi oss och vi vandrar den ganska ofta. Vi har ju tidigare skrivit att här i södra Skåne går många småvägar till stor del genom vackra gamla  lövskogar utan kalhyggen. Men den senaste promenaden på Skåneleden mot Snogeholm slott gick faktiskt förbi tre dystra kalhyggen. Slottsherrarna är väl så fiffiga att de räddar en bit skog längs vägarna låter bli och hugga ned träden. Men de tycks smyga in i skogarna och döda lite gammelskog, kanske för att ha råd med en ny vacker elsportbil.

Våra hundar Vilja och Hjalmar är ganska tåliga med att åka bil, inte så att de älskar det men de står tappert ut även med långa bilutflykter. Här i Skåne är vovvarna alldeles annorlunda. Vi blir överraskad när de direkt vill hoppa in i bilen på morgonen. De lägger sig snabbt ned och sover och snusar under hela resan. Vad kan det bero på tänker vi. Vi gissar att den fina kvaliteten på Skånes vägar och den mycket lugna trafiken gör att hundar tycker att resan blir utomordentligt avkopplande.

Den senaste utflykten gick söderut mot slättlandet. Många säger att det är den tråkigaste delen i hela Skåne. I vår Amerikablogg har vi beskrivit resan genom flyover states i USA som en resa genom vetehelvetet. Där kunde man åka flera timmar genom en enda veteåker tills man kommer till ett litet hus med en silo och några pickup på parkeringen. Riktigt så illa är det inte på slättlandet i södra Skåne. Men det finns några områden här och var där vi kan åka långa stunder genom ett vetehelvete. Men det är skillnad mot USA, här det för det mesta en vacker miljö med gulliga kullar, alléer och skogsdungar som förgyller resan. 

Den oansenliga byn Önneköp överraskade oss. Till skillnad mot många döhålor verkade den levande med mataffärer, bageri, fullsatt restaurang och innehållsrik antikbutik. Byn har utropat sig till Republiken Önneköp och vi stödköpte en T shirt.

ROMELEÅSENS FANTASTISKA RUNDTURER

Det kanske inte finns någon annan plats i södra Skåne än Romeleåsen som mer liknar de vackraste områdena i Frankrike. Här kan man åka genom böljande kullar, mörka skogar med grova lövträd, runt sjöar och slott och genom trevliga små byar. Vår första tur börjde på Sövdevägen till Blentarp och därefter gamla Lundavägen en bit norrut. Sedan svänger man till vänster till lilla Röddevägen. Den slingrar sig genom kullar, förbi gamla gårdar och småningom kommer man fram till väg 102. Man följer den norrut till Dörred och tar till vänster mot Häckeberga. I detta fantatiska naturområde finns många småvägar, sjöar, vackra gamla hus och gammelskogar som kan räcka för många upptäcktsresor. Vi blev helt förstummade när vi kom till denna plats. Så vackert att vi inte kan beskriva. Tänk - slott, häckar efter vanlig väg, broar från förr, vatten längs vägen. Så vackert.

HÄCKEBERGA SLOTT

I södra Romeleåsen ligger också Fyledalen, ett fint naturområde runt en smal ravin, känt för sällsynta fåglar och växter. Om man inte vill vandra i Fyledalen kan det vara lika fantastiskt att bara åka Fyledalsvägen som slingrar sig genom dalen.

Varför ska man egentligen åka hela vägen till Frankrike, som numera är alltför varmt på sommaren,  trångt med turister och bilar och dyrt för oss med vår u-landsvaluta kronor, när det är lika vackert här, undrar vi varje dag. De enda skäl vi just nu kommer på är tillgången till franska ostar, billiga skaldjur, goda viner i mataffären och trevliga restauranger i varje by. Här på Skånes landsbygd har även stormarknader mest fläsk, bara folköl och sällan fisk och skaldjur, trots att den rika jordadeln bor omkring oss. Och mysiga kvarterskrogar kan man inte hitta. Frukt och grönsaker är dock minst lika fina som i Frankrike.

Runt oss finns många mjölk- och köttgårdar med mycket stora kogrupper som betar på gärdena. Besynnerligt nog bildar de inga flockar, som långsamt rör sig över betesmarkerna, som ju är normalt norröver.  Vi funderar om det kan bero på rasism. Hundrar gillar mest andra hundar av samma eller liknande raser och ogillar andra, särskilt de som är mest olika. De känner frändskap redan på långt håll genom vittringen. I kogängen här nere blandas ofta många olika raser och kanske det förhindrar flockbildningen. Eller kanske de har så mycket bete på fälten att de inte orkar trampa runt. Vem vet…

SVERIGES STÖRSTA RESEHEMLIGHET - LILLA FRANKRIKE.

Österlen - Sveriges eget Provence, säger reklamen från Österlens egen hemsida, från hotel, stuguthyrare, reseskribenter m.fl. Visst är det mycket vackert, om än pyttigt jämfört med Provence. Vi är dock lyckliga att alla turister åker dit och trängs på sommaren, eller till Bjäre och Kulla halvöarna. Då får vi lilla Frankrike för oss själva, den centrala delen i södra Skåne, med böljande Romeleåsen, slottsskogarna och alla outsägligt vackra vägar. Vi slipper Österlens trängsel på vägar, i städer och på matställen.

Precis som i Provence får man dock stå ut med högernationalism. I Provence har Marine le Pens varit nära att vinna de regionala valen i flera distrikt, där främlingsfientliga Front National är mycket starka.

Mitt i Sveriges lilla Frankrike ligger Sjöbo. Vi bor några mil söderut och åker dit för att handla. Vid besöken är det svårt att förstå att detta är en av de mest omdiskuterad platserna i Sverige. Det är en ovanligt levande, fungerande och välskött liten stad med ca 19000 invånare, bland många andra sovande byar runt omkring. Alla gamla vackra hus har inte rivits som i de flesta andra liknande städer norröver.

STADSHUSET

GÄSTIS

SJÖBOMÖLLAN

Sjöbo blev känd när majoriteten 1988 röstade för att inte ta emot flyktingar. Centerpartisten Sven-Olle Olssons kamp för självbestämmande blev en symbolisk strid mellan landsbygden och etablissemanget i Stockholm. Olsson sparkades ut från centerpartiet, Sjöbopartiet bildades och fick makt i staden. Partiet har krympt men i det senaste valet fick SD nära 40 % av rösterna i Sjöbo.

Internationellt känd blev Sjöbo 2003 när konditorn Fredrik Andersson blev anmäld till diskrimineringsombudsmannen för racism eftersom han sålde negerbollar. Han bestred att det var diskriminering då de också sålde Skåningar, Tjockisar osv. Försäljningen sexdubblades på några veckor. DO släppte ärendet men konstaterade att ordet "neger" är diskriminerande och kränkande. Den som använder namnet kan få betala skadestånd, hotade man. Konditorn utlyste en tävling om ett nytt namn, Brancobollar var ett populärt förslag. När vi besökte staden några år senare fanns inga runda bollar till försäljning.

När vi stannar här och var och beundrar landskapet förstår vi varför Skåne valt en landskapsfågel som heter Glada. Den var hotad för några årtionden sedan men har kommit starkt tillbaka. Vi blir glada att se en Glada segla igen över Skånes vackra ängar och åkrar för att hålla efter skadedjur.

Vi växlar mellan bilutflykter och vandringar i sagoskogar och böljande fält. Ibland ser vi kronhjortar och andra stiliga djur och fåglar. Kanske mest imponerande var två jakar som mumsade i slottsparken intill. Jaken kommer från Tibet, det ryktas att de importerats för att man ska kunna bjuda på exklusiv jakbiff i närliggande lyxkrogar.

ALLE, ALLE, ALLE(Z) ENFANTS…

Motståndet mot ojämlikhet är ingalunda något som socialister eller andra politruker uppfunnit. Som många vet är starka känslor mot orättvisor inget som bara människor upplever, utan även de flesta itelligenta varelser på jorden, som primater, hundar, fåglar osv. Mycket tyder på att egenskapen styrs av gener som utvecklats genom evolutionen för att förbättra fortlevnade för varelser som lever i grupper.

Men finns det inga fördelar av ojämlikhet. Det grubblar vi över under våra utflykter i Skåne. Vi kan ju njuta av att rikedomen här har frambringat alla dessa vackra slott, parker och vackra djur som spatserar där. Dessutom tycks de välbeställda som lever här undvika det vansinniga våld mot naturen som sker i övriga Sverige. Där förstörs ekosystemen genom att utplåna gammelskogar, kalhygga och ersätta skog med planteringar av granar. Dessa är dessutom arter av granar som inte hör hemma i vårt land. I det inre av Skåne kan vi resa långa vägar genom lövskogar och blandskogar som innehåller både högväxta, gamla, unga och döda träd. Vi slipper sorgen av att åka genom döda kalhyggen och sjuka ekosystem utan insekter, fåglar, svampar m.m.

Vår senaste upptäcktsresa började på väg 104 från riksväg 13 mot Harlösa. Redan efter några kilometer insåg vi att även denna väg är unik på sitt sätt. Slottsherrarna som bor längs vägen har under århundraden tävlat om den längsta och vackraste allén. Vi passerar fler sagoslott, Övedskloster, den franska medeltidsborgen Hjularöd m.fl. Därför åker vi och nynnar hela tiden alle(z) enfants, kom ut barn, lek prinsessa.

ÖVEDS KLOSTER

HJULARÖD

Vi kan inget om Skånes sociologi, frågan är om någon egentligen vet något. Det är överydligt att Skåne är kraftigt segregerat sedan århundraden. De priviligierade bor och arbetar ofta på jorden de ärvde, alla andra bor i små och medelstora samhällen, och i getton i städer som gamla stapelstäder för sjöfarten som Malmö och Landskrona. Segregationen har pågått i århundraden, och förstärkts våldsamt av de senaste 20 årens massiva invandring. En analys av konsultföretaget Ramboll visar att skåningar är starkt uppdelade i landskapet efter sina ekonomiska förhållanden.

DEN EKONOMISKA SEGREGATIONEN I SKÅNE (Ju rödare, desto bättre ekonomi)

Vi når småningom Röstånga, som rekommenderats av reseböcker. Tyvärr, mycket är stängt eller övergivet. Värdshuset där vi skulle luncha hade öppet bara vissa dagar. Hemresan norröver gick mest genom trista och obebodda skogar, en påminnelse att Smålands skogslandskap ligger nära.

TILL SKÅNE IGEN

Vi får nog aldrig nog av Skåne. Efter resorna först genom östra Skåne och senare halvöarna Bjäre och Kullen styr vi nu kosan mot de mindre kända sevärdheterna i främst det inre av Skåne.

Vi bor nu mitt i Skåne i Hylleslöv, en korsvirkeslänga från 1700-talet, ca 2 mil norr om Ystad, ungefär lika nära östra som västra kusterna. De senaste ca 50 åren var längan Sjöbo kaffestuga, som de senaste årtiondena drevs av systrarna Ottosson. Numera är ena flygeln ett trivsamt Airbnb som kan hyras för rimliga pengar. Huset ligger avskilt med egen trädgård, omgiven av lövskogar och betesskogar för storhornade Highland cattle kossor. När de kommer smygande ur den dunkla skogen skrämmer de inte bara Vilja och Hjalle, även mig.

Efter vår första utflyktsdag funderar vi om Skåne egentligen är en del av Sverige. Bilresan längs den obegripligt vackra och smala Snogehomsvägen söderut påminde oss mer om de tjusigaste delarna vi upplevt i Frankrike. Böljande odlade kullar, svala trädtunnlar, mörka bokskogar, sagoslott efter slott vid glittrande sjöar, tre slott såg vi på den korta resan. Däremellan vackra hus av åldrat rödtegel eller slammat gulputs.

SNOGEHOLMS SLOTT

MARSVINSHOLM

SÖVDEBORGS SLOTT

Efterhand byts detta till öppna landskap med raps och andra för oss okända grödor, och längst bort skimrar havet vid Svarte. Där åker vi den vackra Kustvägen väster ut längs Öresund, och genom byarna Abbekos, Smygehamn mfl, som trots turism inte förfulats som liknande vägar i många andra länder.

Men det är inte bara det osvenskt supervackra som får oss att grubbla. Vi märker att denna del av Skåne absolut inte är en del av det lortiga, trasiga och vanskötta Sverige som vi ofta ser norröver. Vägarna är hela och välstädade, inte fyllda med hål, sopor och vissna löv. Hus och trädgårdar är lika välmanikerade som vi ser för det mesta i Danmark och västra Tyskland, utan att för den skull se skrytrika ut. Köpcenter och stormarknader är välskötta , från grönsaksdisken till parkeringen.