VÅR DRÖM

Sedan flera år hade vi planerat att bli riktiga EU-immigranter när vi blir pensionärer. Vi skulle flytta mellan länder i Europa och bo några månader till ett halvår på varje plats, eller göra långresor med husbil. Pandemin satte stopp för drömmarna. Efter två år i isolering och exil i fritidshuset har vi börjat återuppta våra upptäcktsresor. Men nu får det bli mer anspråkslösa utflykter för oss resandefolk.

(KLICKA PÅ BILDERNA SÅ BLIR DE STÖRRE. EN DEL BILDER ÄR LÅNADE)


torsdag 6 juli 2023

DET HÖGSTA VATTENFALLET

Det är en folkrörelse att vandra längs Verkeån, där rör sig folk uppåt och nedåt bredvid ån, somliga i dyra pretto vandingskit, andra i kortbyxor, tygskor och stråhatt. Vandringen följer ån genom täta lövskogar och raviner, ut på Brösarps ängar och ända ned till Haväng vid kusten. Det är utan tvekan en av få vandringar i Sverige som kan mäta sig med de bästa vi gått i Frankrike, Skottland mfl. länder.


I år startade vi från Andarums alunbruk och strosade till Hallemölla kvarn. Där finns Skånes största och högsta vattenfall med en sammanlagd fallhöjd på ca 23 meter. I fem olika forsar faller vattnet och utgör ett naturligt vandringshinder för havsöringen när den vill uppströms för att leka. När öringarna vandrar om höstarna utspelar sig här en förtvivlad kamp mot naturens krafter. Vilja fick sig ett dopp i den dyiga ån men såg ingen öring.





Första gången vi gick vandringen på 90-talet nådde vi Haväng ganska utgångna. Margareta åtog sig att jogga och hämta bilen medan jag och hundarna Ture och Nicke skulle gå en annan led till en närbelägen väg. Strax nådde vi en kohage och klev över stegtrappan in. Efter några hundra meter hör vi ett skräckinjagande ljud, klappret av många klövar och frustanden. Mot oss rusar en flock storvuxna longhorn i en stampede. Hundarna försöker fly bakåt, jag fryser i skräck. Flocken stannar ca 20 meter från oss, står tätt ihop och frustar högt. Vi backar långsamt, hundarna tätt intill mig, några meter i taget men flocken följer efter. Till slut når vi stegtrappan och kan ta oss ut, fortfarande levande men skakiga och genomsvettiga. Sedan dess har vi väldig respekt för koflockar, de gillar inte hundar så vi tar alltid vägen förbi kohagar.




Brösarps backar är visserligen mycket vackra, men så småttiga. Man kan hålla andan när man kör genom dem. De kan inte alls jämföras med vägarna genom centrala Sydskånes åsar och slättland. Där kan man köra nya vägar dag in och dag ut utan att bli mättad.


Men Skåne är inte bara idyllisk natur och sagoslott. Vi undviker numera att besöka flera städer, särskilt Hälsingborg, men också Malmö, Landskrona och Hässleholm. Vid flera tidigare besök har vi hört skjutningar från hotellrummet,  hotats under en hundpromenad i parken och blivit omringade av pojkar när vi försökte parkera med husvagnen i ett särskilt utsatt område osv.


Första halvåret i år har 91 sprängningar genomförts i Sverige. Det är fler än under hela förra året, visar nya siffror från polisen. Flest sprängningar under det första halvåret har skett i polisregion Syd (34), mer än en varje vecka. Att region Syd har flest sprängningar är en trend som har hållit i sig i flera år. Varför bara Sverige drabbas av denna skrämmande våldsepidemi är fortfarande okänt.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.