MUNKE MÖLLA

Vår upptäcktsresa denna sommar går till södra Skåne, igen, men nu till slätterna syd om E65. Vi hyr genom Airbnb ett stort musealt tegelhus från förra sekelskiftet som varit en vattenkvarn, någon mil sydost om Skurup. Stora delar av ursprungliga väggar och stockar har bevarats och nya innerväggar och inredning har skickligt anpassas till husets karaktär. Vi och vovvarna delar på 140 kvm, med jättestort öppet vardagsrum och kök, två sovrum och ett badrum stort som ett attefallshus. Byn Hassle Bösarp där kvarnen ligger vid bäcken består av några hus, en kyrka och några stora träd, omgiven av böljande åkrar och betesfält. Här gillar den gamla damen Vilja att leka på gräset.

Genom att ha tålamod och flexibla tider har vi under de senaste åren haft tur att bo i flera restaurerade gamla Airbnb hus med kulturhistoria, ett fd cafe i en kringbyggd Skånelänga, ett vackert gammalt skolhus i tegel, ett hamnmagasin, ett bränneri och ett hönshus. Det ger extra behållning under våra resor.

Vi trodde felaktigt att de sydligaste slätterna i Skåne är platta, trista och luktar gödsel. Förvisso finns de här och var, men största delen är ett lätt böljande och mycket varierande och vackert landskap. De små och nästan tomma småvägarna går genom åkrar och fält med olika färger, vackra dungar och odlingsöar med olika lövträd, och små byar, det är nästan bedövande vackert även här.

Den lilla byn Anderslöv som korsas av Landsvägen ska enligt kunniga skåningar vara värt ett besök. Vid Lilla torget står en smutsig informationstavla som tipsar om att ladda ned en app så man kan gå en promenad och lyssna på husens historia. Tyvärr är det en svår app kanske från digitaliseringens forntid, vi slåss någon halvtimme men ger upp. Under byvandringen hittar vi dock många fina gamla hus, som alla är välskötta och bevarar sin historia. Berättelserna i appen är dock ganska trista. Byn vid landsvägen tycks vara ett bra exempel på en vänlig, vacker och trygg plats att leva, och ligger nära stora städer. På Gästis äter vi en lyxbrunch för en struntsumma, bättre än många vi betalat dyrt för i vår hemstad. Mest berömt i Anderslöv är den vackra kyrkan.

Precis som tidigare utflykter till Skåne får vi känslan av att komma till ett annat land än övriga Sverige. Det hjälper nog att vi nu får uppleva det vi saknat i många år, en indiansommar med sol och 22-25 gr varje dag. Men vi får också njuta av gamla vackert bevarade hus längs vägen och under promenader i byar och småstäder. Vi gillar stora gamla lövträd i trädgårdar och skogsdungar och kan vandra i deras skugga. De glädjer oss att se kor, får och andra husdjur som njuter av ett liv i en miljö som få djur kan få norröver. 

Ändå slår oss tanken att under den äldre stenåldern var stora delar Skåne täckt av lövskogar, fullt med jätteträd av ek, alm, al, lind björk och tallar. Skogarna var mörka, svårgenomträngliga och fulla av farliga djur och människor. Skogarna skövlades under århundraden och ersattes av betesmark och senare jordbruksmark, en skövling som var värre än vad Amazonas och andra regnskogar hotas av idag. 

Till skillnad mot i Grönland, Skottland, Hebriderna mfl platser ledde skövlingen inte till en ekologisk katastrof. I stället har den livsviktiga matjorden överlevt århundraden av odling och skapade förutsättningen för en växande befolkning.

Stora delar av de lönsamma markerna i Skåne hamnade tidigt i händerna på personer som stod makten nära. Baroner/Friherrar, hertigar och vanliga grevar bidrog efterhand till en dramatiskt förbättring av jord- och skogsbruket, förmodligen genom stordrift, rikedom, bildning och import av kunniga män från Holland, Tyskland och Frankrike, vilket Gunnar Wetterberg beskriver i Skånes historia del 3. 

Som i stora delar av världen är rikedom och bildning också en förutsättning för att det skapas skönhet i form av byggnader, parker, kyrkor, konst - men även ett vackert landskap. Gångna tiders och nutiden rikedom och bildning hos Skånes markägare är nog huvudförklaringen till att det är så enastående att åka omkring och vandra i södra Skåne.

STADSUTFLYKTEN TILL HALMSTAD

Våra förhoppningar att någorlunda tryggt kunna besöka städer med lägre våldsbrottslighet visade sig inte stämma alls. Bara några veckor efter besöken i Gävle och Jönköping drabbades de av förfärliga mord och våld mitt i stadens kärna. På Drottninggatan mitt i Gävles centrum sköts en man ihjäl och två skadades, precis där vi promenerade och åt middag på vårt besök. Några dagar senare blev en man svårt knivskadad i Jönköping.

Det är uppenbart att det snart inte finns några trygga städer att besöka i Sverige. Gängkriminella (en eufemism för att det korrekta ordet maffiagangsters kan göra människor oroliga) tränger in överallt och använder våld för att förstärka sin makt och kontroll över stadsdelar och regioner. 

Maffia krigar inte enbart för att slå ut konkurrerande gäng, utan i än högre grad för att få makt över myndighetspersoner, företag, välfärdstjänstemän och vanliga medborgare. Det lärde vi oss vid ett besök hos bekanta i Palermo i början av 1990-talet. På den tiden var det bara några få områden i staden som vi enligt deras råd kunde besöka. På Sicilien är det sicilianare som är maffia. I Sverige är mer än 90 procent av maffian personer med utländsk bakgrund, enligt Expressen mfl.

Det var inget vi tänkte på när vi reste på utflykt till sommarstaden Halmstad. Det är en lagom stor och charmerande stad som vi blev riktigt förtjusta i. Den ligger vackert på båda sidorna av Nissan, och längs floden har man anlagt fantastiska parker och promenadvägar utan bilar, favoriten var Norre katts park.

Stadens centrala delar tyckts till stor del ha klarat sig från den skövling och betongbyggnation som drabbat de flesta städer i Sverige. Stadens hus är i allmänhet låga vilket ger ljus, luft och rymd, vilket kanske var det som lockade konstnärerna i Halmstadsgruppen i slutet av 1930-talet. Närheten till havet ger ofta staden ett särskilt skimmer när molnen trasas sönder i morgonbrisen. 

Längs gågatorna står åtskilliga stiliga och välskötta tegelhus från förra seklet. Även i kvarteren runt centrum dominerar äldre villabebyggelse och människovänliga hus från 1950- och 60-talen. Visst finns det ett och annat kulturlöst skrytbygge av arkitekter som vill visa sin oförståelse vad medborgarna vill ha i sin stadsmiljö. Men vi ser knappast några DDR inspirerade fulhus, vilket gör staden gemytlig.

Halmstad kommun har drygt 100000 invånare, varav en ganska hög andel ca 26% har utländsk bakgrund, staden ca 66000 invånare. Kommunen kommer på en hedrande 43 plats i Fokus tidskrifts rangordning av bästa kommun att leva i. Tyvärr hamnar kommunen högt i tabellen över flest våldsbrott per 100000 invånare, på 26 plats, det är således en utsatt kommun. Den har en ganska genomsnittlig arbetslöshet, andel förtidspensionärer, bidragsförsörjda och högutbildade.

Det som vi förvånas över först i Halmstad är det stora antalet restauranger längs gågatorna, som alla huvudsakligen erbjuder turistmenyer. De flesta bord är dock tomma på många ställen, både vid lunch och middag. Trots fint sommarväder mitt i juli räcker inte turisterna till alla matställen. Det finns också överraskande många tomma lokaler mitt i centrum, de stora kedjorna har lämnat stan. Kanske upplever även Halmstad den långsamma död som drabbar centrum när bilåkarna i stället väljer att handla och äta i förorternas köpcentrum, Hallarna som det heter i Halmstad.

Men vi åt gott och kunde göra fina vandringar i staden i två dagar utan bilbuller. Man åker nog inte till Halmstad för sevärdheterna. Visst har man det lilla vackra mörkrosa slottet och parken vid Nissans strand från 1600-talet, men det är stängt och verkar lite övergivet. Så finns givetvis det hypermodernistiska stadsbiblioteket som kråmar sig över Nissan. Arkitekterna Mette Wienberg och Kim Holst sägs ha format huset efter träden som tidigare växte på platsen, träden var vackrare tycker en del. Den gamla stadsporten, Norre Port är en av få bevarade stadsportar i Sverige. Den stod färdig 1601 och byggdes på order från danske kung Kristian IV. Porten var en del av stadens befästning. Så finns ju även Picassostatyn i den vackra Picassoparken vid Nissan.

Det mest spännande som hände oss var att filmen om Gyllene tider hade premiär bredvid uteserveringen där vi njöt en kall kvällsöl. Vi kunde gapande titta på alla celebriteter som stroppade förbi i de mest exotiska festkläder, men vi såg tyvärr ingen Per Gessle. Mark Issit påstår i sin ”SR podd” Stadsinspektionen att Halmstad varit känd för flest cabrioleter och gym, sommarturisterna vill ju känna sig läckra på stranden och krogarna. Staden vill vara Sveriges Costa del Sol, trots att det regnar lika mycket som i Borås.

Ja, så var det också food truck invasion på Stora torg, stadens mittpunkt, där trängdes många för att få äta truckarnas ohälsosamma, feta och goda skräpmat. Vi lagade i stället Hallands landskapsrätt, cheddarbakad varmrökt lax med ugnsrostade rotfrukter toppad med mycket svartpeppar.

Runt Halmstad finns betydligt mer att besöka, som Tylösands stränder, Falkenberg och inte minst Varberg. Vårt besök där var kort men staden är utan tvekan mycket vacker och värd en egen resa. Där bodde vi i en Airbnb, ett fint ombyggt gammalt hus, ett fd hönshus i Heby med alla bekvämligheter omgiven av Hallands vackraste natur.

När vi skriver detta har en ung man precis skjutits i centrala Halmstad och vårdas på sjukhus. Nu är frågan vi ställer oss, ska vi fortsätta våra stadsutflykter, eller framöver hålla oss till den förmodligen tryggare landsbygden och hembygden.

STADSUTFLYKTEN TILL JÖNKÖPING

Det finns några vänner som sa att Jönköping är vacker. Men vi var nog lite skeptiska. Mark Isitts radioprogram Stadsinspektionen har vi uppskattat och Jönköping fick där inga applåder direkt.

Staden ligger fantastiskt vackert vid Vättern, små sjöar och omgiven av sällsynt vackra berg och landskap. Det är en stor stad känd för sina industrier och hantverk, inte minst Huskvarna, ABB, Tändsticksfabriken mfl. Den tas ofta som exempel på småländskt flit, företagsamhet och uppfinningsrikedom. 

Jönköpings stad och kommun är utan tvekan välmående och välskött. Jämfört med liknande kommuner är sysselsättningen hög, arbetslösheten låg och inkomsterna höga. Tidskriften Fokus undersökning av bästa kommuner att leva i använder en rad indikatorer på olika områden som viktas ihop enligt privatekonomi (21 %), trygghet (15 %), jobb (15 %), utbildning och barnomsorg (13 %), infrastruktur (12 %), serviceutbud (10 %), fritid (6 %), vård och omsorg (5 %) och offentlig ekonomi (3 %). Jönköping hamnar på en hedrande 36 plats av 290 kommuner. Den ligger särskilt högt på indikatorerna Serviceutbud, Jobb och karriär samt Fritid. Jönköpings kommun har ca 144000 invånare varav 28 % har utländsk bakgrund. Våldsbrottsligheten ligger ungefär på Sveriges genomsnitt och man har bara ett utsatt område, Råslätt.

Staden har vuxit rejält under flera årtionden, och satsar bla på nya ambitiösa bostadsområden på stränderna i både centrum och ytterområden. Under våra promenader och bilturer runt staden några dagar upptäckte vi några vackra hus med kultur och kvalitet som sparats och vårdas. Några gamla trähus finns längs gågatorna i östra stadsdelen men det är få som strosar omkring där. I västra stadsdelen har några gamla vackra stenhus bevarats. På berget ovanför Huskvarna industriområde ligger en del trevliga villor från 1900-talet.

Men är Jönköping en trevlig och intressant stad att besöka som turist. Tyvärr tycker vi inte det. På hela taget präglas Jönköping av sällsynt ovackra hus som förmodligen har byggts efter tidigare stadsbränder och efterkrigstidens omfattande rivningar, för att skapa folkhemmet. Stadskärnan domineras idag av byggnader som för tankarna till DDR. Även i ytterområdena ser vi mest trista hus och villor från 1960- och 1970-talet. En sådan detalj som fönster med spröjs, som är så vanliga i många andra städer, förkommer knappast alls.

Träd, blommor och utsmyckningar är ganska ovanliga i stadsbilden. Stadsparken ligger utanför innerstaden otillgängligt på ett berg. Många restauranger och uteserveringar ser inte särskilt inbjudande ut och de har ofta turistmenyer, vilket kanske förklarar varför inkastare ropar på oss när vi kommer nära. Bilarna har trängts bort under många år vilket tycks göra att stadsmiljön blir långsamt utarmad. Det är slående att vi inte hittade någon förberedd stadspromenad för att få se det bästa som kan erbjudas.

Staden är stolt över nya påkostade byggnader, som det nya höghuset ”Toarullen” och kulturhuset Spira som liknar en misslyckad glasstårta som något barn gjort (ritat av Nationalarkitekten Wingårdh). Inget som vi kan uppskatta. De nya husen vid Bauers brygga och dess restauranger och affärer är dock riktigt trevliga. Vid Skeppsbron på stranden av Munksjön byggs nya bostäder och kommersiella lokaler, men även de borde vinna något fulhetspris.

Visst finns några trevliga sevärdheter, som Tändstickskvarteren, Sofia kyrka och särskilt Huskvarna museum där man kan beskåda hur motorcyklar, symaskiner, köksmaskiner och mycket annat har vuxit fram genom historien. Intill ligger också några sparade huslängor i den gamla Smedjebyn.

Det vi funderade mycket över under våra promenader är varför en stad som ligger på en av de absolut vackraste platserna i Sverige har brytt sig så lite om att skapa en vacker stad. Staden kallas Sveriges Jerusalem eftersom kyrkan länge spelat en avgörande roll för livet i staden. De som bor där och de som bestämmer kanske tycker det räcker att omgivningarna är så vackra. Eller har det något att göra med befolkningens tro och livets prioriteringar. Kanske väljer Jönköpingsbor förr och nu att lägga pengar och tid på arbete och företagande, att sparsamhet är en viktig dygd och att bygga tjusiga hus och kvarter är onödigt pråligt. Vem vet, inte vi i alla fall.

Vi själva bodde under besöket i ett enastående gammalt timmerhus, med breda golvplankor, bjälkar i taket och vacker inredning, där allt nödvändigt fanns och fungerade, och omgiven av en fantastisk äppelträdgård, Brunstorpsgård Bränneriet, några km från Jönköping (mycket prisvärt på booking.com). De har också ett trevligt gårdskafe. Vid resan därifrån upptäckte vi den kanske vackraste vägen i Sverige, Skärstadsvägen från Huskvarna till Skärstad och vidare till Gränna. Då passerar man Rudenstams stora äppelodlingar i sk Appladalen och deras butik och restaurang med utmärkt lunch.

STADSUTFLYKTEN TILL GÄVLE

Under våra år i Frankrike och USA reste vi ofta till intressanta stora och små städer, bodde på trevliga hotell och njöt goda middagar. Efter hemkomsten prövade vi stadsutflykter även i Sverige, men som berättats tidigare i bloggen gjorde besöken i Hultsfred, Kramfors, Filipstad, Norberg, Motala, Vingåker, Fagersta, Borlänge, Eskilstuna, Kumla, Kristinehamn, Eksjö, Nybro m.fl. oss alltmer sorgsna. Den stora invandringen har på kort tid medfört att städernas kärna drabbats av sk white flight. Kvar bor invandrare, ofta utan jobb, nästan utan affärer, restauranger, kultur, myndigheter mm.  De har ofta flyttat eller lagts ned. Under kvällspromenaderna fann vi sällan lockande matställen och ibland kände vi oss otrygga. 

Men nu prövar vi ett omtag, stadsutflykter till städer som inte på samma sätt har drabbats av förslumning och hög våldsbrottslighet i förhållande till folkmängden. Den första resan gick till Gävle, staden som vi och många andra ofta åkt igenom men få har stannat i. Det är verkligen orättvist. Visst har Gävle några fina sevärdheter, men det är inte vad som gjorde oss glada. Redan efter några dagars vistelse i fantastiskt sommarväder blev vi oväntat förtjusta.

Gävle är en överraskande vacker och välskött stad i lagom storlek som är sambo med Bottenviken. Många vackra hus, kvarter och parker ligger längs Gavleån. Gävle är en trädstad, överallt står pampiga gamla träd och ger skugga, lä, renad luft och gott liv till inte bara människor och hundar, utan också till fåglar och allsköns kryp. Någon gång för länge sedan har kloka personer inte bara planterat och vårdat träd, utan också byggt en stad med luft och ljus. Sprängdåden som utplånade de flesta svenska städers innerområden tycks till stor del ha undvikits.

Även idag märker vi att staden sköts väl. Gävle är inte så trasig, smutsig och skräpig som vår hemort Stockholm. Nya fina stadsdelar byggs bla en sjöstad, Gävle strand, som ligger vackert vid Gavleån, Lillån och Bottenviken. Bebyggelsen är mer varierad och inbjudande än många nybyggen i Stockholm, som tex Norra Djurgårdsstaden. Även om det finns potthål, lite skräp i rännsten och taggar här och var är staden helt enkelt prydlig. Trafiken flyter väl utan alla de politiska hinder som införts i Stockholm. Det är gott om parkeringar, många kostar bara 5 kr/tim. 

Under en längre tid kallades Gävle för “Sveriges Chicago” och “Våldets stad” i tidningar, radio och TV. Gävle hade en period på 60- och 70-talet med ökad kriminalitet, och våldet eskalerade. År 1965 utreddes 138 misshandelsfall, tolv våldtäkter och fjorton rån av polisen i Gävle. Dessutom stals över 1 000 bilar och motorcyklar samma år. Det var högre siffror jämfört med Sverige i övrigt. 

På midsommarafton 1967 kulminerade de våldsamma händelserna med ett upplopp vid Harnäsbadet när raggare kom från Stockholm.Flera av polisens bilar stenades sönder av de uppretade raggarna. Alla styrkor – ett hundratal polismän från Gävle, Sandviken, Tierp och Söderhamn – mobiliserades, och tvingades också gå fram mycket hårt för att få bukt med bråken. Vid tio-tiden på midsommaraftonens förmiddag hade man också kontroll över området, och ett hundratal raggare satt på stationen för förhör. De flesta släpptes efter att ha sovit ruset av sig, men sju ynglingar anhölls.

Brottsligheten som förr var hög med bla mycket bilbränder har pressats ned. Brynäs är inte längre klassat som utsatt område och våldsbrotten ligger nära medelvärdet för Sveriges kommuner. 

Gävle är ingen rik stad. Den goda tillgången på bra restauranger vittnar dock om att många gävlebor arbetar hårt och har en god ekonomi. Här och var i närheten av Gavleån hittar vi riktiga skrytpalats, troligen byggda av skogs-, järn- och skeppsbaroner för ganska länge sedan. Men de är synnerligen välskötta med fina småparker runt husen.

Gälve har en lång tradition av tung industri, inklusive pappers- och massaindustrin, stål- och metallindustrin samt verkstadsindustrin. Gävle hamn är en av de största hamnarna i Sverige och fungerar som en viktig knutpunkt för import och export av varor. Vart man än kör omkring i staden påminns man att detta är en i sann mening arbetarstad, dvs stor andel av arbetskraften producerar handfasta nyttigheter som säljs på marknader i Sverige och världen.

Vi bodde i en fin och prisvärd lägenhet inredd i ett gammalt slitet magasin på Norra Skeppsbron, med många bjälkar och stolpar kvar från gamla tider, med utsikt mot Gavleån. Deras stadspromenad är bara den värd en resa, den följer Gavleån bla till Gamla staden, Gävle slott, Gammelbron och Boulognerskogen, en heldagsupplevelse inkl. raster för lunch och fika. 

I Paris bodde vi i kanten av Bois de Boulogne och älskade dess variation från nästan vild skog till vackra parker. Det är bara att erkänna, Boulognerskogen och Stadsparken är en av vackraste och mest välskötta parker vi besökt under alla resor runt jorden. Den anlades år 1865 efter förebilden i Paris. Parken, som populärt kallas Boulognern, är en av Sveriges största stadsparker. Den karakteriseras av högvuxna och jättegamla träd, ängsmarker och närheten till Gavleån.

Så många utflykter runt staden hittade vi inte, men en bilresa norrut längs kusten till Bönan och andra små fiskebyar är mysig. Efter kusten finns flera restauranger som rekommenderas, vi valde Bergmans fisk i Norrsundet. Där åt vi en excellent lunch på en brygga i viken, en bricka med olika sorters lax och stekt strömming, fiskade utanför Norrsundet. 

Så nu är vi tända på att göra fler stadsutflykter!