STADSUTFLYKTEN TILL JÖNKÖPING

Det finns några vänner som sa att Jönköping är vacker. Men vi var nog lite skeptiska. Mark Isitts radioprogram Stadsinspektionen har vi uppskattat och Jönköping fick där inga applåder direkt.

Staden ligger fantastiskt vackert vid Vättern, små sjöar och omgiven av sällsynt vackra berg och landskap. Det är en stor stad känd för sina industrier och hantverk, inte minst Huskvarna, ABB, Tändsticksfabriken mfl. Den tas ofta som exempel på småländskt flit, företagsamhet och uppfinningsrikedom. 

Jönköpings stad och kommun är utan tvekan välmående och välskött. Jämfört med liknande kommuner är sysselsättningen hög, arbetslösheten låg och inkomsterna höga. Tidskriften Fokus undersökning av bästa kommuner att leva i använder en rad indikatorer på olika områden som viktas ihop enligt privatekonomi (21 %), trygghet (15 %), jobb (15 %), utbildning och barnomsorg (13 %), infrastruktur (12 %), serviceutbud (10 %), fritid (6 %), vård och omsorg (5 %) och offentlig ekonomi (3 %). Jönköping hamnar på en hedrande 36 plats av 290 kommuner. Den ligger särskilt högt på indikatorerna Serviceutbud, Jobb och karriär samt Fritid. Jönköpings kommun har ca 144000 invånare varav 28 % har utländsk bakgrund. Våldsbrottsligheten ligger ungefär på Sveriges genomsnitt och man har bara ett utsatt område, Råslätt.

Staden har vuxit rejält under flera årtionden, och satsar bla på nya ambitiösa bostadsområden på stränderna i både centrum och ytterområden. Under våra promenader och bilturer runt staden några dagar upptäckte vi några vackra hus med kultur och kvalitet som sparats och vårdas. Några gamla trähus finns längs gågatorna i östra stadsdelen men det är få som strosar omkring där. I västra stadsdelen har några gamla vackra stenhus bevarats. På berget ovanför Huskvarna industriområde ligger en del trevliga villor från 1900-talet.

Men är Jönköping en trevlig och intressant stad att besöka som turist. Tyvärr tycker vi inte det. På hela taget präglas Jönköping av sällsynt ovackra hus som förmodligen har byggts efter tidigare stadsbränder och efterkrigstidens omfattande rivningar, för att skapa folkhemmet. Stadskärnan domineras idag av byggnader som för tankarna till DDR. Även i ytterområdena ser vi mest trista hus och villor från 1960- och 1970-talet. En sådan detalj som fönster med spröjs, som är så vanliga i många andra städer, förkommer knappast alls.

Träd, blommor och utsmyckningar är ganska ovanliga i stadsbilden. Stadsparken ligger utanför innerstaden otillgängligt på ett berg. Många restauranger och uteserveringar ser inte särskilt inbjudande ut och de har ofta turistmenyer, vilket kanske förklarar varför inkastare ropar på oss när vi kommer nära. Bilarna har trängts bort under många år vilket tycks göra att stadsmiljön blir långsamt utarmad. Det är slående att vi inte hittade någon förberedd stadspromenad för att få se det bästa som kan erbjudas.

Staden är stolt över nya påkostade byggnader, som det nya höghuset ”Toarullen” och kulturhuset Spira som liknar en misslyckad glasstårta som något barn gjort (ritat av Nationalarkitekten Wingårdh). Inget som vi kan uppskatta. De nya husen vid Bauers brygga och dess restauranger och affärer är dock riktigt trevliga. Vid Skeppsbron på stranden av Munksjön byggs nya bostäder och kommersiella lokaler, men även de borde vinna något fulhetspris.

Visst finns några trevliga sevärdheter, som Tändstickskvarteren, Sofia kyrka och särskilt Huskvarna museum där man kan beskåda hur motorcyklar, symaskiner, köksmaskiner och mycket annat har vuxit fram genom historien. Intill ligger också några sparade huslängor i den gamla Smedjebyn.

Det vi funderade mycket över under våra promenader är varför en stad som ligger på en av de absolut vackraste platserna i Sverige har brytt sig så lite om att skapa en vacker stad. Staden kallas Sveriges Jerusalem eftersom kyrkan länge spelat en avgörande roll för livet i staden. De som bor där och de som bestämmer kanske tycker det räcker att omgivningarna är så vackra. Eller har det något att göra med befolkningens tro och livets prioriteringar. Kanske väljer Jönköpingsbor förr och nu att lägga pengar och tid på arbete och företagande, att sparsamhet är en viktig dygd och att bygga tjusiga hus och kvarter är onödigt pråligt. Vem vet, inte vi i alla fall.

Vi själva bodde under besöket i ett enastående gammalt timmerhus, med breda golvplankor, bjälkar i taket och vacker inredning, där allt nödvändigt fanns och fungerade, och omgiven av en fantastisk äppelträdgård, Brunstorpsgård Bränneriet, några km från Jönköping (mycket prisvärt på booking.com). De har också ett trevligt gårdskafe. Vid resan därifrån upptäckte vi den kanske vackraste vägen i Sverige, Skärstadsvägen från Huskvarna till Skärstad och vidare till Gränna. Då passerar man Rudenstams stora äppelodlingar i sk Appladalen och deras butik och restaurang med utmärkt lunch.