Vår upptäcktsresa denna sommar går till södra Skåne, igen, men nu till slätterna syd om E65. Vi hyr genom Airbnb ett stort musealt tegelhus från förra sekelskiftet som varit en vattenkvarn, någon mil sydost om Skurup. Stora delar av ursprungliga väggar och stockar har bevarats och nya innerväggar och inredning har skickligt anpassas till husets karaktär. Vi och vovvarna delar på 140 kvm, med jättestort öppet vardagsrum och kök, två sovrum och ett badrum stort som ett attefallshus. Byn Hassle Bösarp där kvarnen ligger vid bäcken består av några hus, en kyrka och några stora träd, omgiven av böljande åkrar och betesfält. Här gillar den gamla damen Vilja att leka på gräset.
Vi trodde felaktigt att de sydligaste slätterna i Skåne är platta, trista och luktar gödsel. Förvisso finns de här och var, men största delen är ett lätt böljande och mycket varierande och vackert landskap. De små och nästan tomma småvägarna går genom åkrar och fält med olika färger, vackra dungar och odlingsöar med olika lövträd, och små byar, det är nästan bedövande vackert även här.
Den lilla byn Anderslöv som korsas av Landsvägen ska enligt kunniga skåningar vara värt ett besök. Vid Lilla torget står en smutsig informationstavla som tipsar om att ladda ned en app så man kan gå en promenad och lyssna på husens historia. Tyvärr är det en svår app kanske från digitaliseringens forntid, vi slåss någon halvtimme men ger upp. Under byvandringen hittar vi dock många fina gamla hus, som alla är välskötta och bevarar sin historia. Berättelserna i appen är dock ganska trista. Byn vid landsvägen tycks vara ett bra exempel på en vänlig, vacker och trygg plats att leva, och ligger nära stora städer. På Gästis äter vi en lyxbrunch för en struntsumma, bättre än många vi betalat dyrt för i vår hemstad. Mest berömt i Anderslöv är den vackra kyrkan.
 |
Precis som tidigare utflykter till Skåne får vi känslan av att komma till ett annat land än övriga Sverige. Det hjälper nog att vi nu får uppleva det vi saknat i många år, en indiansommar med sol och 22-25 gr varje dag. Men vi får också njuta av gamla vackert bevarade hus längs vägen och under promenader i byar och småstäder. Vi gillar stora gamla lövträd i trädgårdar och skogsdungar och kan vandra i deras skugga. De glädjer oss att se kor, får och andra husdjur som njuter av ett liv i en miljö som få djur kan få norröver.
Ändå slår oss tanken att under den äldre stenåldern var stora delar Skåne täckt av lövskogar, fullt med jätteträd av ek, alm, al, lind björk och tallar. Skogarna var mörka, svårgenomträngliga och fulla av farliga djur och människor. Skogarna skövlades under århundraden och ersattes av betesmark och senare jordbruksmark, en skövling som var värre än vad Amazonas och andra regnskogar hotas av idag.
Till skillnad mot i Grönland, Skottland, Hebriderna mfl platser ledde skövlingen inte till en ekologisk katastrof. I stället har den livsviktiga matjorden överlevt århundraden av odling och skapade förutsättningen för en växande befolkning.
Stora delar av de lönsamma markerna i Skåne hamnade tidigt i händerna på personer som stod makten nära. Baroner/Friherrar, hertigar och vanliga grevar bidrog efterhand till en dramatiskt förbättring av jord- och skogsbruket, förmodligen genom stordrift, rikedom, bildning och import av kunniga män från Holland, Tyskland och Frankrike, vilket Gunnar Wetterberg beskriver i Skånes historia del 3.
Som i stora delar av världen är rikedom och bildning också en förutsättning för att det skapas skönhet i form av byggnader, parker, kyrkor, konst - men även ett vackert landskap. Gångna tiders och nutiden rikedom och bildning hos Skånes markägare är nog huvudförklaringen till att det är så enastående att åka omkring och vandra i södra Skåne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.