KLUVET I MÅNGA DIMENSIONER

För 15 år sedan åkte vi utflykter till småstäder i Småland, längs Ångermanälven och omkring i Bergslagen. Vi berättade för familj och vänner, arbetskamrater och chefer i regeringskansliet som ville höra att de flesta småstäder såg ut som flyktingförläggningar, där invandrare, både nyanlända och kvarboende, verkade leva dåliga liv där det inte fanns jobb, service och kultur. Ingen brydde sig särskilt.

Förra året åkte vi gamla Riksettan, som bevarats och märkts med skyltar som liknar Route 66. Vi berättade på bloggen Upptäcktsresan att färden norrut på den övergivna vägen gjorde oss synnerligen sorgsna. När trafiken flyttade övergav de flesta sina hus och företag, och byarna självdog. Besöken i Markaryd, Strömsnäsbruk eller Traryd visar den skrämmande klyftan mellan stad och land, där befolkningen till stor del består av sysslolösa invandrare, och där vi mest ser fallfärdiga hus, tomma industribyggnader och stängda affärer. Från Skillingaryd till Jönköping är det nästan bara fula kalhyggen och dystra granåkrar. Denna del av Riksettan kallas Turistväg, men vi hoppas att turisterna undviker den. Vad ska de annars tro om Sverige.

Resan igår från Skövde till Ulricehamn på väg 46 längs Ätrandalen kändes återigen schizofren. Dalen är lika vacker som de allra finaste i Frankrike och Storbritannien, särskilt så här på våren. Samtidigt kunde vi se många övergivna hus, och andra slumliknande hus där landsbygdens folk försöker överleva trots usla förutsättningar. 

Det är inte bara våra, med en förljugen omskrivning, ”socialt utsatta områden” som visar vårt alltmer kluvna land. Det urbana folket och våra politiker ser nog aldrig klyftorna som växer, och ger grogrunden för populism. Politiker och media flyger in och luftlandsätts på något pyntat torg och förmedlar plattityder. De välbeställda far oseende från de fina kvarteren i de stora städerna till sina andrahem på västkusten eller skärgården. 

Bara den som tar sig tid att långsamt resa in i verkligheten förstår lägets allvar.

Vi lyckliga fick sova över på en enslig golfklubb och njuta av, eller oroas av, en sagolikt varm och fin solnedgång i april.

DAGENS LUFFARE?

Som barn träffade vi ibland luffare som tiggde pengar eller sålde konstiga prylar och tjänster. De vandrade från plats till plats och tog de jobb som dök upp. Luffarna gick ofta bestämda rutter till vänliga människor inom en socken. Luffaryrket var ett försörjningsalternativ och en levnadsform för personer som inte kunde, eller inte ville, anpassa sig till de förhållanden som rådde för egendomslösa. Bland dem fanns också ett litet inslag av personer från andra samhällsklasser, människor som ansågs ha gått vilse i tillvaron och hamnat på vägarna. Inslaget av psykiskt eller fysiskt handikappade, som inte ville ta emot de ibland förnedrande hjälpformer som sam­hället erbjöd genom fattighus eller sockengång, var inte obetydligt.

De försvann efterhand efter 2:a världskriget, men kom snart att kulturellt förvanskas och idylliseras, till personer som tog dagen som den kom och vandrade dit lusten styrde dem.

Luffarna använde luffartecken som skrevs eller ristades på grindar och träd utanför hemman och gårdar. Här är en bild som visar några vanliga tecken.

(Klicka för större bild)

När vi möter dagens husbilsseniorer får vi associationer till luffarmyten. Många, precis som vi, längtar att vägarna ska föra oss till vackra platser och vänliga människor. Vi vill ta dagen som den kommer och resa dit solen skiner enligt Baltrad. Som resandefolk har vi med oss hemmet på hjul, låt vara inte längre dragna av hästar. Det finns t.o.m. luffartecken, som via internet leder oss till trevliga ställplatser och campingar. Gamla zigenarvagnar betingar skyhöga priser bland samlare. 

Idag har vi taget dagen som den kom och vandrat längs vårvackra Göta kanal. 

DEN LÅNGA RESAN

Årets projekt är att ta nyköpta husbilen (7,4 meter och 2 rum och kök) och under flera månader åka dit lusten eller solen lockar. Efter flera förseningar är vi äntligen på väg, lastade med kartor för hela Europa, massor av kläder, obegränsad surf och en mobil tvättmaskin.

Första stoppet är ställplatsen vid Kaffeteriet i Borensberg. Vi har utsikt över Göta kanal och massor av lyxhusbilar som nästan alla innehåller pigga 70+are. Vi tror att många av dem sålt båten och nu seglar runt på hjul.

Ställplatsen är av bättre kvalitet än någon campingplats vi besökt i Sverige.Här stannar vi 2 nätter för att träna på att sköta alla system i bilen och lösa de problem som uppstått, bl.a. med stödbenen. Vår granne sa igår att charmen med husbil är att det alltid är något som måste fixas. Man råkar alltid ut för spännande händelser, som när vi fick plattpunka i Enare träsk och fick hjälp av tre räddande änglar.

Sedan ska vi cykla och vandra längs kanalen. Vart det bär av om någon dag vet vi inte, någonstans längre söderut.

RIKSVÄGAR OCH TURISTVÄGAR

Eftersom Jylland var så vackert misstänkte vi att även Skåne är tjusigt, om man undviker turistfällorna runt Österlen och Skanör-Falsterbo.

Efter en hel veckas tvätt och vila går nästa upptäcktsresa därför till Skåne, via gamla riksvägar och turistvägar. Vid Jönåker lämnar vi E4:an och reser långsamt gamla riksvägen förbi Ålberga (där Margareta växte upp på en bonnagård), varefter vi åker smala vägar genom Kolmården med kurs på färjan över Bråviken. Halvvägs måste vi vända för stormen har lagt ett träd över vägen. Vi finner en annan väg men väl på färjan ångrar vi oss. Stormen piskar in jättevågen på däcket och över husbilen. Det är bara å blunda.

Resan fortsätter över Vikbolandet och solen lyser så höstträden ser ut att brinna. Den smala vägen söderut ringlar genom några av Sveriges vackraste landskap.

Även kabelfärjan över Stegeborg vinglar skräckinjagande i vilda vågor. Ställplatsen på andra sidan är usel och kostar ändå 200 kr. Vi far vidare till Korskullens fina camping i utkanten av Söderköping, och övernattar nästan ensamma där för 280 kr.

Nästa dag blir det en transportsträcka på E22 till Karlskrona, en av våra favvostäder, där vi får en sjötomt på Dragsö Camping mitt i staden. Vi njuter en fin solnedgång men bilen gungar i den hårda vinden. 

 

Morgonen efter tränger vi djupt in i Skånes okända skogar, åkrar och backar. Vi provar Humleslingan, en smal väg mellan Fjälkinge och Bromölla. Alla suckar över de vackra Brösarps backar, men här är det ännu vackrare. Äppelodlingar och gamla humlefarmer, charmiga gårdar och byar byter av varandra. Och turistfritt! Vi köper nyskördade äpplen och päron av en odlare, och får njutningstårar när vi smakar. 

Lunchen avnjuter vi på Kök1 i Rinkaby, i en stor timrad matsal tillsammans med massor av andra pensionärer, vars språk vi inte förstår ett skvatt av, antagligen rinkabysvenska. Väggarna är täckta av kotavlor, som kärleksfullt visar hur vackra och goa de är. Solen fortsätter att skina.

Vi far till Tobisviks fyrstjärniga camping utanför Simrishamn. Det är dyrt, knökfullt och köer till toa och dusch. Det beror på att det är Äppelfestival i Kivik. Inget att återvända till.

Dagen efter töffar vi långsamt genom kullarna längs östra sydkusten, nästan ensamma på vägen. Östra kustvägen upptäckte vi förra vintern och den är så vacker på sensommaren. Efter nybesök vid Ales stenar (troligen en stenkalender som styrs av solens skuggor), hittar vi den trevliga fiskrestaurangen i Kåseberga gamla hamn. Vi äter ute i havsbrisar och solgnister.

Vi rundar Ystad och smyger uppåt landet förbi de vackra småbyarna Björesjö, Skårbo, Snogeholm, Harlösa och Hurva, där vi köpte billiga lyxtofflor på en skolada. Vi övernattade vid Östra Ringsjön på Jägersbo camping. Även där var det tjuvtjockt, för alla skulle ta ned sina sommarverandor, blomlådor och kulörta lyktor man haft runt husvagnen under sommaren, och sedan flytta till vinterförvaring.

Nästa dag styr vi genom skogarna mot Örkelljunga, där man kan ansluta till den gamla Riksettan, som bevarats och märkts med skyltar som liknar Route 66. Resan norrut på den övergivna vägen gör oss synnerligen sorgsna. När trafiken flyttade övergav de flesta sina hus och företag, och byarna självdog. Ett besök i Markaryd, Strömsnäsbruk eller Traryd visar den skrämmande klyftan mellan stad och land, där befolkningen till stor del består av sysslolösa invandrare, och där vi mest ser fallfärdiga hus, tomma industribyggnader och stängda affärer. Från Skillingaryd till Jönköping är det nästan bara fula kalhyggen och dystra granåkrar. Denna del av Riksettan kallas Turistväg, men vi hoppas att turisterna undviker den. Vad ska de annars tro om Sverige.

Efter Jönköping är dock den gamla Riksettan mycket vacker och trevlig. Den passerar Gränna, Ödeshög, Väderstad och Mantorp. Där gick vi på E4:an eftersom vi reste den norra delen på nedresan. I Jönköping ville inte motorn i husbilen gå på fyra cylindrar, så vi blev tvungna att åter besöka verkstaden i Bålsta.

ON THE ROAD AGAIN

Efter drygt en månad hemma började krypet i kroppen. Utflykterna runt Stockholm är utslitna, vi har åkt varje väg, promenerat i alla byhålor och provat ut de bästa lunchrestaurangerna. Vad göra med alla lediga dagar, sitta i fåtöljen och vicka på tårna?

Så vi bytte husvagnen till en liten Adria husbil, lagom för två med hundar. Jungfruturen gick till Skagen och Jylland via Göteborg. 

Alla vi berättade för om resan sa, Danmark, va trist, platt och luktar gris, och så har de fel politik och skrattar åt Sverige. Fyllda av fördomar körde vi iland och till byn Skagen, där de flesta hus är charmiga och gula, och fiskrestaurangen serverar utsökt moules frites till ett pris även vi kan tåla, trots vår skvalpvaluta. Egentligen är det gamla Skagen på andra sidan man ska besöka, där de rika har skapat sig ett lyxreservat med kanske nordens vackraste solnedgångar.

STRÄNDERNA OVANFÖR TVERSTED

   

 

Häpna blev vi också av campingplatsen vi valt, Råbjerg Mile, där alla bor på en egen tomt med häckar runt utan insyn, och med privata duschar. Inte som i Sverige, där man oftast campar på en åker så tätt tillsammans att man genom fönstret kan knacka på hos grannen, och med kollektiva duschar a la lumpen.

Sevärdheterna på Skagen är väl litet halvfåniga, Grenen som är en sandtunga där två hav möts är intressant mest för att den växer 10 m varje år mot Sverige, på sikt behövs kanske ingen bro. Kul att se alla turister som snabbt tar en selfie, och sedan går därifrån. När det är få turister vilar sälar på stranden. 

Ja, och sedan en kyrka som nästan begravts av flygsand, och nordens enda sandöken, en sanddyn någon kilometer lång full av bussturister. 

Men det är inte sevärdheter man ska se, utan massor av fina vägar som slingrar sig fram genom ett böljande vackert och omväxlande landskap, med stiliga gårdar, riktiga skogar (inte granåkrar), trevliga byar och inbjudande kroer. Jylland räcker till många underbara bilutflykter.

Danmark är mycket rikare än Sverige, men landet har många andra fördelar, särskilt för bilburna upptäckare. 

• Danskar skräpar inte ned sitt land, som Lortsvenskarna.
• Det finns nästan inga tiggare.
• I detta fria land får fria medborgare köpa öl och vin billigt på Lidl.
• Alla vägar är väl underhållna, inte ruttna som i Sverige.
• Vägkommunister, som ska bestämma över alla andra och försvåra bilresor genom löjligt låga hastighetsgränser, farthinder, röd våg på trafikljusen m.m. tycks inte finnas.
• Det finns massor av fantastiska turistvägar runt om i landet väl utmärkta med tavlor med prästkragar, och som man lätt hittar i kartorna. Det finns inga kartor som visar Sveriges turistvägar - ja de finns visst 18 - och de är svåra att hitta.
• I Danmark får man dricka ett glas öl till maten och köra hem.

När man är ”on the road” måste man veta promillegränserna i andra länder. Undersöker man detta blir man överraskad.

I de flesta liberala västdemokratier som Belgien, Spanien, Portugal, Nederländerna, Tyskland, Finland, Frankrike, Island, Italien, Storbritannien, Quebec m.fl. har  man 0,5 promillegräns eller högre.

Det är bara gamla kommunistländer som Ryssland, Polen, Estland, Tjeckien, Rumänien, Slovenien som har mycket låga promillegränser, och i muslimska länder.

Och i Sverige, tankeväckande...

Den västra stranden på Jylland består av enorma sanddyner, det är en ruggigt kärv miljö med  fåtalet härdiga växter, som massor av havtorn och ständig hård blåst.

Strax öster om dessa ligger en fattig glesbygd med många spökbyar där flertalet hus är övergivna, man tog katten och reste till staden men lämnade plastblommor, slitna möbler och trasiga kylskåp. Det liknar många byar och städer längs Route 66, som Glenrio.

Bara några mil därifrån kör man i ett sagolandskap, böljande kullar, gulliga träddungar, välskötta gamla hus och lyckliga kor och grisar som glider runt på feta gräsmarker.  

Vackrast är kanske den stora ön i Limfjorden, Mors ö, som man kan njuta av på en smal och vindlande turistväg. 

Tillbaka till Fredrikshamn far vi en av de vackraste vägar vi åkt på många år. De danska turistvägarna kallas Marguerite-rutten. Det är en turistväg som omfattar över 3 000 kilometer av Danmark och som tar dig genom såväl avlägsna landsdelar som mer välbesökta områden. Givetvis är vägarna väl presenterade på Internet, även på svenska.

På hemresan efter nio dagar "on the road" tänker vi att Danmark på många ställen är bedårande vackert, ofta tjusigare än hemlandet. Det är inte platt, inskränkt och tråkigt, tvärtom.

Och med husbilen får vi göra det vi gillar mest, köra bil och upptäcka nya och intressanta platser. Danmark är en intressant plats med mycket mer att upptäcka.

STORA SANDDYNEN,  BEGRAVDA KYRKAN OCH GRENSEN

CYBERCRIME I APPLADALEN (kapitel 2)

Nu när vi är åter i fosterlandet försöker vi lösa alla kvarstående brister och minska framtida risker med att använda Apples fina maskiner.

När vi anmälde stölden kom tre gendarmer i skottsäkra västar och undersökte brottsplatsen. Vid förhören ställdes inga frågor om vi hade utsatts för attacker på våra konton m.m. Den bistra sanningen är att dagens poliser inte har en susning om cyber crime, därför blir ytterst få identitetsbrott anmälda.

Stölden av våra iPad har hittills kostat oss ca 20 000 kronor, och vi var tyvärr oskyddade av våra försäkringar efter 45 dagar utomlands, vilket vi inte kände till. Men värst är att vi trots skapliga kunskaper och normal försiktighet inte hade en aning om riskerna med att använda Ipad.

På Apples hemsida och många andra platser finns information om hur man skyddar sin iPhone eller iPad. Men vi har upptäckt att det viktiga inte är att skydda dessa apparater, utan att skydda bankkonton, kreditkort och viktiga konton om någon stjäl din iPad. Och det viktiga är egentligen vad man ska göra om apparaterna blir stulna, men det finns inte mycket tillgängliga råd om detta. Det tjuvarna är ute efter är inte apparater, utan din personlig information som kan användas för stölder, bedrägerier, terror, pedofili och trollfabriker m.m.

Skandiabanken informerar på sin hemsida om att det är viktigt att ta bort BankID om din iPad eller iPhone blir stulen. Men det visade sig inte så enkelt, och otillräckligt.

Det första vi tänkte på var att skydda vårt banksparande, så vi ringde snabbt Skandiabanken och berättade om stölden. Den första vi talade med sa att det är ingen risk för de kommer inte åt personnummer och den personliga koden. Men vi tjatade och berättade att hackarna kunde läsa e-post och meddelanden, och blev till slut kopplade till en person som kunde stänga Ingemars mobila BankID som vi misstänkte kunde ha hamnat i klorna på hackarna. Vi frågade om det var Ok att ladda ned nytt BankID på vår nya iPad, javisst svarade man. Några andra råd gavs inte. 

Dagen efter kom vi på att göra samma sak med Margaretas mobila BankID. Den första personen vi talade med sa att det bara är att logga in med BankID och stänga det. Hmm, men vi hade ju inget BankID för våra iPad var stulna. Nästa person sa att det räcker med att ta bort BankID appen.  Men vi hade ju ingen iPad. Småningom hjälpte oss den femte personen oss att ta bort Margaretas mobila BankID. Inga andra råd gavs.

När vi efter några dagar fick tydliga indikationer att hackarna kunde överta våra konton blev vi förskräckta. Varje gång vi försökte ändra lösenkod på Appid, på Amazon och e-postkonton gick hackarnas robotar in och satte nya lösenkoder. Med skräck mindes vi att vi använt en ny iPad, kopplad till det kapade Appid, för att ladda ned ett nytt BankID. Det fanns alltså stor risk att hackarnas robot hade registrerat både personnummer och säkerhetskod. 

Vi hade ju inga säkra telefoner, så vi ringde sonen som hjälpte oss att byta säkerhetskod. Egendomligt nog kunde han göra det från en okänd telefon i Stockholm.

Det blev således uppenbart att Skandiabankens trevliga och tjänstvilliga tjänstemän på kundservice inte har en aning om vad man ska göra om din iPad eller iPhone med BankID blivit stulna och kapade. I alla fall berättade de inget för oss.

Hur fungerar då Apples information. Uselt kan vi säga. Visst finns det råd på hemsidan hur man skyddar sin apparat med lösenkod, dubbel auktorisering och aktivering av ”Hitta min Iphone”. Vi hade i något fall slarvat med att inte använda lösenkod, men de flesta av oss litar ju på att Apple är säkrast. Vi hade inga lösenkoder eller nummer till bankkonton på våra iPad.

Den finns således ingen information om riskerna med att olika Apple maskiner är sammankopplade, med att ha e-post öppet och att låta sms och IMessage speglas mellan olika apparater. Det finns inte heller någon checklista att följa om din iPad med känslig information blir stulen.

Ännu värre för oss var att det inte gick att kontakta den svenska Apple supporten från Frankrike. Så vi måste beställa en kontakt och det försenade skyddsarbetet. När vi väl fick kontakt var supporten utmärkt.

FBI CYBER CRIME INFO

https://www.fbi.gov/investigate/cyber

HUR SKYDDA IPAD/IPHONE

Det är i själva verket ganska komplicerat att skydda sin iPad, om de används för känslig information. Man får Googla en hel del. Här är det viktigaste.

1. Använd ett starkt lösenkod på iPad som aktiveras senast efter 15 minuter. Ställ in så att iPad eller iPhone raderas efter 10 inloggningsförsök.
2. Använd starka lösenkoder på alla känsliga konton.
3. Aktivera ” Hitta min Iphone”. Ställ in så att det inte kan stängas av.
4. Aktivera tvåfaktorsautentisering.
5. Uppdatera IOS och appar snabbt.
6. Använd en VPN tjänst.
7. Ha aldrig samma Appid på flera enheter. Annars kan känslig information läsas av från en stulen apparat. Undvik att ha använda dina viktiga e-post konton som Appid.
8. Ha aldrig lösenkoder och nummer till bankkonton, kreditkort m.m. i klartext på dina iPad eller iPhone.
9. Öppna aldrig länkar i mejl. Undvik nätfiske, pishing.
10. Begränsa vilka appar som får använda Platstjänster.
11. Logga inte in på allmänna Wi-fi utan säkerhetskod.
12. Använd 1Password eller liknande för att skydda lösenkoder.
13. Stäng av autofill funktionen.
14. Stäng av cookies i Safari.
15. Undvik att använda Iphones kontakter, om den stjäls kan kontakterna inte räddas.
16. Undvik att använda Apples funktion för att ta emot all e-post, om din Iphone stjäls kan hackarna tydligen läsa alla mejl, push notiser och sms.
17. Ha helst en separat och säker iPad som sätts på och stängs av för att sköta bankärenden m.m., inte samma som för nöjessurfning.
18. Använd inte ditt kreditkort som är kopplat till bankkonton på Internet, använd ett fristående kort.

OM IPAD/IPHONE BLIR STULEN

1. Spärra alla kreditkort som används på konton och appar.
2. Ring från en säker telefon till banken och begär att alla BankID stoppas. Samtidigt byt dina säkerhetskoder från en säker dator eller iPad.
3. Kontakta Apple support. Försök att med deras hjälp radera den stulna Ipad med ”Hitta min Iphone”.
4. Logga aldrig in på det stulna Appid.
5. Från en säker dator eller iPad, byt alla lösenkoder på alla viktiga konton till starka koder, t.ex. från en lösenkodsapp,
6. Kontakta Apple support och be dem att hjälpa dig att stänga ned ditt stulna Appid.
7. Om risker finns, sänk eller nolla utlandsbetalningar och överföringar från ditt bankkonto.
8. Kontrollera ofta t.ex. med en säker telefon att dina bankkonton m.m. inte töms.
9. Starta om wifi routern, kolla att den är uppdaterad.

Vi lovar, det här är de absolut bästa råden du kan få i dag. Sprid dem gärna till andra.

UPPDATERING

Fredag 4/6. Vid kontroll upptäckte vi att våra korrumperade Appid inte hade tagits bort efter två veckor. Efter flera försök fick vi kontakt med en seniorkonsult på Apple support. Hon sa att vi nu måste accelerera försöken att släcka våra Appid, och därför behövde vi igen gå igenom alla kontrollfrågor m.m. Det gick bra för mig men tydligen hade hackarna ändrat något i Margaretas Appid, så verifieringen misslyckades. Jag sa att vi redan verifierat kontona i tidigare kontakter med supporten, att det borde räcka. Seniorkonsulten lovade stämma av med förra konsulten och ringa tillbaka. 

Ingen ringde. Efter några dagar försökte vi få kontakt men trots många försök lyckade det inte. Vi beslöt vänta med att fortsätta att släcka Appid tills vi kom hem.

När vi skulle installera ett nytt BankID på den nya säkra iPad gick det inte för att vi redan hade tre aktiva BankID. Skandiabanken hade således inte trots löfte lyckats ta bort gamla BankID. Vi insåg då att hackarna skulle kunna ha läst av både personnummer och säkerhetskod när vi installerade BankID på den först inköpta nya iPad. Skandiabanken borde informera, även på sin hemsida, att om iPad eller liknande stjäls måste också säkerhetskoden bytas från en helt säker maskin. Vi fick hjälp med detta av sonen i Stockholm.

Torsdag 27/7. Dagen efter hemkomsten kontaktade vi AppStore i Täby och de rekommenderade och komma på dropin för att försöka ominstallera de korrupta iPad och iPhone.

ÅTER I FOSTERLANDET

Efter två veckor med barn och barnbarn i huset vid sjuttonde hålet är har vi nu återvänt till fosterlandet, efter sex månader som EU-immigranter. Resan genom västra Europa visade att södra Frankrike klarat sig utan torka och extrem värme, norra Frankrike, Belgien och norra Tyskland var sönderbränt och hett. Hela södra Sverige har också klarat sig väl, men efter Jönköping var det bitvis torrt, björkarna gula och fälten snustorra. Men vi fick ingen känsla av katastrof, och på Älgö är våra träd och buskar i gott skick. 

Vi har bott i ett fint och stort golfhus i Bordeaux bland andra golfhus några mil öster om stan. Allt ser ut som Florida, inkl. alla pensionärer i käcka golfkläder som letar efter vita bollar. Området sköts av trädgårdsmästare och andra professionella. Grindarna är fjärrstyrda, andras barbarnen skriker också i poolen och på kvällen osar det barbecue. Här fick vi glädjas både åt 14 juli och vinsten i fotbolls-VM.

Under vår resa över hela USA (amerikabloggen.blogspot.com) åkte vi genom vetehelvetet.

 ”Om man kör US 2, den nordligaste västliga vägen, från Montana till Washington state måste man passera ett vetehelvete. En torr oändlighet av veteåkrar och enstaka helt isolerade vetegårdar. En åker räcker antagligen till alla vetebullar hela året i Sverige. Det tar fyra timmars vetetittande innan det är över och man äntligen kommer fram till de ständigt gröna skogarna.”

Nästan samma känsla får vi efter alla utflykter runt Bordeaux. Det är en skrikgrön oändlighet av vinåkrar bara avbrutna av slott och vingårdar. I Medoc är slotten extra stiliga och åkrarna ytterst välputsade. Man odlar vin t.o.m. mellan husen i byarna. Där säljs vinerna innan de är klara, genom optioner som auktioneras ut. Knarkbaronernas skrythus i Latinamerika, de som säljer knarkberusning, bombas av CIA och landets regering. Vinbaronerna i Europa som säljer  vinberusning får subventioner till både vinodlingarna och slotten. Några mil norr om vinbaronerna bor de fattiga vinarbetarna, utan subventioner. Man kan undra över mycket.

Det har varit intensiva veckor i strålande sol och lätta sommarvindar, med långa poolbad, golf, tennis, badminton, bågskytte, utflykter och sena franska middagar med efterrätt. Selfie tävlingen vanns i år av Ella. Viggo och Vilja har gjort fem rundor på golfbanan. Veckornas höjdpunkt var nog när Ella, Ebbe och Emilia turades om att köra golfvagnen.

Även om alla suckar över värmen här hemma tycker vi att det är svalt jämfört med södra Frankrike. Som Dick Harrysson skriver i SvD har Sveriges sommarproblem aldrig i historien varit värme, utan missväxt, svält och elände på grund och mörka, kalla och regniga somrar. Vi har glömt att den gångna vintern och våren var kalla, med permafrost och snöstormar långt in i april. Vi får vänta och se om solen och torkan ska oroa oss, och försöka försiktigt njuta av det väder som vi ofta reser bort för att uppleva.

Visst är det skönt att komma hem, men vi saknar redan alla utflykter och upplevelser av nya vackra platser i Frankrike. Det var kanske inte solen, maten och vinerna som gav oss mest, utan möjligheten att leva ett rikare och mer omväxlande liv. Den största överraskningen var Dordogne, så vackert och fullt av enastående sevärdheter, utan massturism. Vi har återigen blivit påminda om varför franskar sällan reser utomlands på semester, de har ju alla dessa olika regioner som alla är unikt vackra och intressanta på sitt eget sätt. 

Vii är nu ännu mer övertygade om att man måste bo på en plats en längre tid för att kunna njuta den