ÅTER I FOSTERLANDET

Efter två veckor med barn och barnbarn i huset vid sjuttonde hålet är har vi nu återvänt till fosterlandet, efter sex månader som EU-immigranter. Resan genom västra Europa visade att södra Frankrike klarat sig utan torka och extrem värme, norra Frankrike, Belgien och norra Tyskland var sönderbränt och hett. Hela södra Sverige har också klarat sig väl, men efter Jönköping var det bitvis torrt, björkarna gula och fälten snustorra. Men vi fick ingen känsla av katastrof, och på Älgö är våra träd och buskar i gott skick. 

Vi har bott i ett fint och stort golfhus i Bordeaux bland andra golfhus några mil öster om stan. Allt ser ut som Florida, inkl. alla pensionärer i käcka golfkläder som letar efter vita bollar. Området sköts av trädgårdsmästare och andra professionella. Grindarna är fjärrstyrda, andras barbarnen skriker också i poolen och på kvällen osar det barbecue. Här fick vi glädjas både åt 14 juli och vinsten i fotbolls-VM.

Under vår resa över hela USA (amerikabloggen.blogspot.com) åkte vi genom vetehelvetet.

 ”Om man kör US 2, den nordligaste västliga vägen, från Montana till Washington state måste man passera ett vetehelvete. En torr oändlighet av veteåkrar och enstaka helt isolerade vetegårdar. En åker räcker antagligen till alla vetebullar hela året i Sverige. Det tar fyra timmars vetetittande innan det är över och man äntligen kommer fram till de ständigt gröna skogarna.”

Nästan samma känsla får vi efter alla utflykter runt Bordeaux. Det är en skrikgrön oändlighet av vinåkrar bara avbrutna av slott och vingårdar. I Medoc är slotten extra stiliga och åkrarna ytterst välputsade. Man odlar vin t.o.m. mellan husen i byarna. Där säljs vinerna innan de är klara, genom optioner som auktioneras ut. Knarkbaronernas skrythus i Latinamerika, de som säljer knarkberusning, bombas av CIA och landets regering. Vinbaronerna i Europa som säljer  vinberusning får subventioner till både vinodlingarna och slotten. Några mil norr om vinbaronerna bor de fattiga vinarbetarna, utan subventioner. Man kan undra över mycket.

Det har varit intensiva veckor i strålande sol och lätta sommarvindar, med långa poolbad, golf, tennis, badminton, bågskytte, utflykter och sena franska middagar med efterrätt. Selfie tävlingen vanns i år av Ella. Viggo och Vilja har gjort fem rundor på golfbanan. Veckornas höjdpunkt var nog när Ella, Ebbe och Emilia turades om att köra golfvagnen.

Även om alla suckar över värmen här hemma tycker vi att det är svalt jämfört med södra Frankrike. Som Dick Harrysson skriver i SvD har Sveriges sommarproblem aldrig i historien varit värme, utan missväxt, svält och elände på grund och mörka, kalla och regniga somrar. Vi har glömt att den gångna vintern och våren var kalla, med permafrost och snöstormar långt in i april. Vi får vänta och se om solen och torkan ska oroa oss, och försöka försiktigt njuta av det väder som vi ofta reser bort för att uppleva.

Visst är det skönt att komma hem, men vi saknar redan alla utflykter och upplevelser av nya vackra platser i Frankrike. Det var kanske inte solen, maten och vinerna som gav oss mest, utan möjligheten att leva ett rikare och mer omväxlande liv. Den största överraskningen var Dordogne, så vackert och fullt av enastående sevärdheter, utan massturism. Vi har återigen blivit påminda om varför franskar sällan reser utomlands på semester, de har ju alla dessa olika regioner som alla är unikt vackra och intressanta på sitt eget sätt. 

Vii är nu ännu mer övertygade om att man måste bo på en plats en längre tid för att kunna njuta den