KLUVET I MÅNGA DIMENSIONER

För 15 år sedan åkte vi utflykter till småstäder i Småland, längs Ångermanälven och omkring i Bergslagen. Vi berättade för familj och vänner, arbetskamrater och chefer i regeringskansliet som ville höra att de flesta småstäder såg ut som flyktingförläggningar, där invandrare, både nyanlända och kvarboende, verkade leva dåliga liv där det inte fanns jobb, service och kultur. Ingen brydde sig särskilt.

Förra året åkte vi gamla Riksettan, som bevarats och märkts med skyltar som liknar Route 66. Vi berättade på bloggen Upptäcktsresan att färden norrut på den övergivna vägen gjorde oss synnerligen sorgsna. När trafiken flyttade övergav de flesta sina hus och företag, och byarna självdog. Besöken i Markaryd, Strömsnäsbruk eller Traryd visar den skrämmande klyftan mellan stad och land, där befolkningen till stor del består av sysslolösa invandrare, och där vi mest ser fallfärdiga hus, tomma industribyggnader och stängda affärer. Från Skillingaryd till Jönköping är det nästan bara fula kalhyggen och dystra granåkrar. Denna del av Riksettan kallas Turistväg, men vi hoppas att turisterna undviker den. Vad ska de annars tro om Sverige.

Resan igår från Skövde till Ulricehamn på väg 46 längs Ätrandalen kändes återigen schizofren. Dalen är lika vacker som de allra finaste i Frankrike och Storbritannien, särskilt så här på våren. Samtidigt kunde vi se många övergivna hus, och andra slumliknande hus där landsbygdens folk försöker överleva trots usla förutsättningar. 

Det är inte bara våra, med en förljugen omskrivning, ”socialt utsatta områden” som visar vårt alltmer kluvna land. Det urbana folket och våra politiker ser nog aldrig klyftorna som växer, och ger grogrunden för populism. Politiker och media flyger in och luftlandsätts på något pyntat torg och förmedlar plattityder. De välbeställda far oseende från de fina kvarteren i de stora städerna till sina andrahem på västkusten eller skärgården. 

Bara den som tar sig tid att långsamt resa in i verkligheten förstår lägets allvar.

Vi lyckliga fick sova över på en enslig golfklubb och njuta av, eller oroas av, en sagolikt varm och fin solnedgång i april.