VI LÄNGTAR BALKONGVÄGAR

Det finns besynnerliga nördar som kan färdas timmar igenom otillgängliga och obebodda trakter för att några minuter uppleva den hissnande känslan av att åka bil på en smal väg uthuggen i en brant bergssida. Vi är sådana.

I södra Frankrike finns ganska många balkongvägar, som inte är för dem som fruktar höjder. Det finns inget utrymme för fel på vägarna. Det är normalt med handsvett och flämtandning. Man får inte titta ned, ibland är stupet hundratals meter. Det finns ofta bara en låg kant som skyddar från fritt fall. Balkongvägar är vackra vägar med fantastisk utsikt. För att prova dem måste du kunna backa. Några är så smala att om två fordon möts, kan ett fordon behöva backa upp till en kilometer på en kurvig smal väg för att komma till en plats där man kan mötas.

Nära oss finns Corniche Sublime, den högra vägen runt fantastiska Gorges du Verdon. Den går högt och utsikten är enorm. Vägen byggdes om för bilar 1947. Numera finns låga räcken, men när vi åkte första gången saknades dessa. Alla normala bilåkare får hickan, men den minskar när man möter MC-puttar som kör hysteriskt fort, eller turistbussar vars bakdel hänger över kanten i de skarpa kurvorna. Väl igenom tar man gärna en svettig lunch i den fina byn Moustiers-Ste-Marie. Under högsäsong är det köer som sniglar runt och kaos när husbilar tar all plats. Efter lunch fortsätter man runt Gorgen på en vacker men inte lika skrämmande väg.

 Ca två timmar från oss ligger Clue d’Aiglun i Alpes-de-Haute-Provence. Vägen D10 uthuggen i bergssidan är spektakulärt vacker men svår. Den som har svårt att backa bör inte prova. Man kan mötas bara ca var 100 meter. Tyvärr tar resan på balkongdelen bara 4 minuter, trots att man kryper fram. Nedanför vägen brusar en förtjusande liten flod genom grytor och fall. På sommaren är det ännu värre nördar som iklädda våtdräkten, hjälmar och flytvästar ägnar sig åt canyoning, de klättrar, simmar och forsar ned genom bäcken.

 

Igår åkte vi Gorges Saint-Cezaire. Den börjar i den överpittoreska byn Mons som ligger alldeles isolerad på en bergstopp. Först åker man igenom en stenbacke där invånarna under hundratals år baxat jättestenar för att får några smal tegar där de kan odla oliver. Därefter kommer den värsta balkongvägen vi åkt. Hysteriskt smal, inga räcken, ständiga sprickor och ras på den branta sidan. Margareta svor att aldrig återvända, och satte ett stort kryss över vägen i kartboken.

 

 

 

 

Vår favorit är Gorges de Galamus som ligger på gränsen mellan Aude och Pyrénées-Orientales i Langedoque. Vägarna genom ravinen, D10 och V7, är 2 km och extremt smala och farliga. På sommaren är den knappt körbar på grund av trängseln. Tyvärr ligger den över 30 mil härifrån, men den är värd en egen resa. På sommaren klättrade vi ned till floden och badade i vackra grytor och naturbassänger, men det var iskallt.

 

 

Vi har genom åren åkt många av alla franska balkongvägar. Man kan undra hur vi hittar alla dessa pärlor. Men det finns andra nördar som tipsar oss. Vi använder oss gärna av http://www.dangerousroads.org/europe/france/4467-balcony-roads-in-france.html.