LORGUES, EN GAMMAL HISTORIA

Nu har vi äntligen bott in oss i den trevliga byn Lorgues i östra Provence. Det är en är en vacker liten befäst provençalsk stad, som ligger högt omgivet av olivträd och vingårdar. Byn är ganska ovanligt vanlig utan massturism, med fina hus, bra restauranger, mysiga torg och en marknad på tisdagar där tanterna köper den mesta maten för kommande vecka. Här ligger centrum för vindistriktet Cotes de Provence med många vingårdar att besöka.

Liguriska stammar bosatte sig här innan romarna koloniserade området. Lorgues nämndes första gången år 986 som Lonicus och 1038 som de Loneges. Många av de gamla platserna i Lorgues går tillbaka till 1100-talet. Under medeltiden byggdes solida försvarsmurar för att skydda mot invasioner av saracener och andra barbariska stammar. Tempelriddarna hade en ”Commanderie du Riou” här. Lorgues fortsatte att blomstra under 1800- och 1900-talet då många vackra stadsvillor byggdes.

De smala gatorna i gamla stan har välvda passager, trappor och byggnader och dörröppningar som innehåller stiliga utsmyckningar huggna i sten. De gamla portarna, Porte Sarrasin och Porte Trebarry, är entréer till den muromgärdade centrala byn.

Lorgues känns som en stor by med butiker men kanske inte som en stad. Huvudgatorna Boulevard Georges Clemenceau och Cours de la Republique skuggas av stora plataner och den varma delen av året (mest hela året) är uteserveringarna fulla av huvudsakligen lokala gäster.

Vårt hus ligger i ett lugnt villaområde där det mest bor franskar som jobbar. Det är 40 minuter med bil till Europas mest berömda ravin, Gorges de Verdun, med vandringar och kanotleder. Runt oss ligger historiska byar, balkongvägar och berömda Route Napoleon.

Lorgues är en extremt välstädad stad. Inga papper, inga fimpar och inga burkar. Man lägger mycket pengar på att pynta staden med blommor och blommande träd.

Det är bara en sak man har missat. Alla hundägare i Lourges låter sina hundar göra ifrån sig i rabatter och på gräsmattor men absolut inte på trottoarer och gator. Och ingen tar upp.

Även i dag är det sommarvärme, och stackars Ingemar är hemma i kylskåps-Sverige.