VÅR DRÖM

Sedan flera år hade vi planerat att bli riktiga EU-immigranter när vi blir pensionärer. Vi skulle flytta mellan länder i Europa och bo några månader till ett halvår på varje plats, eller göra långresor med husbil. Pandemin satte stopp för drömmarna. Efter två år i isolering och exil i fritidshuset har vi börjat återuppta våra upptäcktsresor. Men nu får det bli mer anspråkslösa utflykter för oss resandefolk.

(KLICKA PÅ BILDERNA SÅ BLIR DE STÖRRE. EN DEL BILDER ÄR LÅNADE)


tisdag 13 februari 2018

SOL, 6 GRADER, INGEN SNÖ

Autobahn från Hamburg till Hannover är ingen mysresa, men i dag får vi en närmast religiös upplevelse. Efter mörker och kyla skiner en blixtrande sol hela dagen och all snö försvinner. Vi blir speedade av melatonin och A/D vitamin.

Finns det kulturella skillnader mellan folk kanske det bäst syns på vägarna. Våra föreställningar om duktiga och präktiga tyskar får sig en käftsmäll på resan. Sveriges vägar är dåligt byggda och har eftersatt underhåll, påpekar ständigt Trafikverket. Men stora delar av Autobahn är skamligt rutten och en pina att köra med husvagn. Och när man ska bättra vägen ser det ut som en vätebomb kreverat. Mil efter mil stängs vägarna av utan att någon tycks arbeta. Småningom börjar gräs och mossa växa på de avstängda vägarna.

Men man får nya kompisar. I den inre filen kör långtradarna som i ett långt tåg, och där ligger vi. Om man ska bli accepterad gäller 87. Nio av tio tungviktare har farthållaren ställd på 87 km/tim, och alla slöåkare blir mobbade. Vi följde Harrys bröd i 30 mil men relationen sprack i Hannover.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.