REPORTAGE OM TURISTINDUSTRIN PÅ SOLKUSTEN

Turistindustrin på Solkusten började på tidigt 70-tal med exploateringen av Torremolinos, en vacker strand med små fiskebyar, romerska torn (torres) och väderkvarnar (molinas). På kort tid byggdes stora fula komplex som påminner om miljonprogrammet i Sverige. De fylldes snabbt av engelsmän som inte kunde ett ord spanska och ofta ansågs uppträda som kolonisatörer. Stranden kallades länge Torre terrible.

Idag har industrin mognat och utvecklats, hotellen moderniserats och utrustats med pooler, stora lekytor, uteplatser med allsköns bekväma stolar, tonårs arkadspel och billiga hotellbarer. På stränderna har man anlagts fina strandpromenader många mil med vackra träd, blommor, buskar, konstverk barer och restauranger.

Vårt hotel Hotel Best Triton i Benalmodena är nyrenoverat och huvudbyggnaden är helt nybyggd. Hotellet rymmer 1800 gäster, just nu är vi bara 1000. Alla rum har balkong med utsikt över Medelhavet, somliga med kvällssol andra med sol hela dagen. Rummen är rymliga, bekväma och välutrustade med Tv, kassaskåp, vattenkokare, utmärkt badrum och välfungerande wifi. De bäddas och städas varje dag av glada och duktiga unga flickor.

De flesta som bor här är 80 plussare, oftast par. De ser friska och välmående ut, klär sig elegant i sportkläder eller snygga fritidskläder köpta på fina gatan. Många går hand i hand på promenader eller motionerar på strandpromenaden, andra dagar deltar de i långa bussutflykter till de vita byarna i de vackra bergen. För oss ”ungdomar” är detta en inspirerande upplevelse.

Vi fascineras och beundrar hur hotellet lyckas att varje dag utfodra oss alla under några timmar med frukost och middag (halvpension). Matsalen är gigantisk och innehåller uppskattningsvis 170 bord, de flesta två och fyrbord, uppdelade på ca 10 olika avdelade matrum och ca 500 platser.

Buffén består normalt av ca 130-140 rätter, inkl. bröd, grönsaker, frukt mm. Längst in finns ”lyxhyllan”, där serveras varje dag delikatesser som jätteräkor, italienska charkuterier, patéer, olika musselrätter och spanskt ost. Bredvid finns brödhyllan med ca 20 olika bröd, smör osv.

Längs väggen jobbar 5 kockar med att laga dagens rätter till dem som ställer sig i kö. Den första är ugnskocken som ugnsrostar stora bitar av kött, revbensspjäll eller kyckling och skär fina bitar till de hungriga. Sedan kommer två stekkockar som på beställning tillagar tunna skivor biff, fläskkött, kyckling, vitfisk, hamburgare eller tonfisk, som avnjuts med olika såser. Därefter kommer kocken som på wokar en tallrik i taget efter vilka grönsaker och nudlar man vill ha, som sedan äts med woksås och tillbehör. Den sista är italienska kocken som lagar olika pasta och pastasåser samt pizzor. Där serveras också olika risrätter tex paella.

I mitten av rummet står tre 10 meter långa buffé bänkar på rad. På den första ligger fat efter fat med färska grönsaker, ostar, olika nduja och liknande rätter, syrande grönsaker, oliver, gurkor mm. På dess gavel står olika skålar med salladsdressing, majjo osv.

Den andra buffén serverar varma rätter, som 5-7 olika potatisrätter, couscous, ris, lasagne, grytor med fläsk, kyckling, fisk mm.

På den sista bänkens ena sida finns 30-40 olika efterrätter, som tårtor, bakelser, cupglas med choklad, vanilj och gräddrätter, yoghurt och mycket annat man knappt känner igen. Den andra sidan innehåller mängder av frukt i fina skivor.

Huvudätterna och lyxmaten varieras varje dag men återkommer varje vecka.

Gästerna kommer i en jämn ström som regleras av de små hissarna som bara tar 4 passagerare. I entrén visar man sitt gröna kort och får en kupong för gratis flaska rött, vitt eller rosevin. Snabbt paxar man en bord som vaktas av en i gruppen, de övriga går till buffén och kocksidan och hämtar mat. Även när det är rusningstid flyter allt smidigt, ingen knuffas eller trängs, alla får egendomligt nog plats.

Matrummen handhas av rappa och skickliga servitörer som fixar vin, tar bort tomma tallrikar och hjälper på alla sätt. Visst kraschar några glas och tallrikar varje dag, men relativt sett få med tanken på att de bär undan ca 1500 tallrikar varje middag. Visst är det ofta hög ljudnivå, som när 10 glada engelska 80 pluss damer firar någons födelsedag. Stämningen är god, och maten utmärkt.

Första dagarna äter de flesta gäster som på Finlandsbåtarna, allt på en gång flera gånger. Men efter några dagar början man välja att äta som hemma, olika rätter varje dag med en någorlunda hälsosam variation.

Naturligtvis grubblar vi över maskineriet och logistiken som får detta att fungera, vi tror att det finns ett ”situation room” där chefen dirigerar personalen och kanske övervakar gästerna. Inga fat blir tomma, redan innan kommer en servitris och byter fat. Ännu har inga rätter tagit slut, utom lyxmaten någon gång. Spiller någon mat är det borttorkat på minuter. Olika servitörer ansvarar för sin buffé, sitt matrum eller renhållningen. 

Några veckor på solkusten under vår kalla och mörka årstid är något vi utan tvekan kan rekommendera, turistindustrin är nu lika mogen och duktig som andra framgångsrika industrier. Och så finns ju dessutom exeptionella upplevelser som väntar några mil upp i bergen.