BERGTAGEN AV SCULL ROCK

Bergtagen är ett fornnordisk uttryck för när troll, vättar och skogsrår förtrollar människor och håller dem fångna. Ibland fick människorna arbeta hårt inne i bergen, men ofta verkar bergtagningen mest ha varit ett sätt för trollen att roa sig och få sällskap i de mörka grottorna. 

John Bauers Bergatroll

Bergtagen är också en titel på några böcker som vi inte tänker läsa.

Våra många bilutflykter i Andalusiens berg har verkligen förtrollat oss. Den hittills häftigaste resan hade som mål Garganta El Chorro. Det är en utsiktsplats vid kanjon Embalse tajo de la Encantada där den berömda och fordom livsfarliga  vandringen El Carminita del Rey går. Den är delvis uthuggen ur berget, bjuder på gungande hängbroar 50 m över vattnet och branta trappor. Har man lyckats betala dyrt och få biljett kan man gå i köer och klungor i en riktning och få en busstur tillbaka.

Carmenita del Rey

Vår uppresa gick genom vackra fält med citroner och oliver. Google Maps styrde oss sedan in i byn Alora, en stor vit by som hänger på en brant bergvägg. Vägen upp lutade minst 45 %, sedan måste man krypköra genom hela byn på så smala gränder att de gående måste trycka sig mot husväggarna för att överleva. Redan där kände vi att dagen skulle bli lite extra.

Efter byn var vägen ännu vackrare, smalare och med färre bilar. Det vara bara att njuta av höjdarfärden. Efter någon mil krympte vägen alltmer och övergick till en smal hylla uthuggen ur berget, med ett brant stup på vår högra sida kanske hundra meter ned till vattnet. 

När det tycktes som vägen inte kunde bli smalare kom två stora turistbussar mot oss. Det fanns ingen chans för oss att mötas, och bussföraren vinkade att vi måste backa. Det blev en nästan 100 m backning med dålig sikt, lågt järnräcke mot stupet och många trånga svängar, för att försöka komma 1 dm nära räcket utan att skrapa hyrbilen. Till slut gick det, och svettiga undrade vi vad vi gett oss in i och om det vart värt den läskiga bilfärden.

Det var värt det, resten av resan blev höjdpunkten på våra dagliga bilutflykter. Efter några kilometer kom spektakulära utsikter mot den häftiga hängbron och uthuggna stigen på del Rey vandringen, de lodräta bergväggarna och på det turkosa vattnet i kanjon.

När det tog slut var vi nöjda och lite tagna och kunde köra vidare på en bredare väg. Efter bara en stund kom vi in i ett helt annat bergsområde. Det bestod troligen av någon sandsten, där regn, störtfloder, vind och frost hade gett berget otroliga och förtrollande former. Det var jättebollar, grottor, rader av hål, mjuka vågor och sluttande hällar. Tyvärr fanns få platser man kunde stanna och ta bilder. Men den mest berömda Scull Rock har vi bild på.

Skull Rock

När sedan de formrika bergen tog slut nådde vi fram till parkeringen och centrum för del Rey, där det stod mängder av bussar och väntade på dagens kull av vandrare.

Det här var kanske peak bergtur, men vi hoppas få tid att också besöka Spaniens Badlands, de vackra ökenbergen öster om Granada där westernfilmerna med bla Clintan spelades in för mer än ett halvt sekel sedan.