ROADTRIP PÅ IRLAND

På tredje försöket kom vi äntligen iväg till Irland igen, efter bruten handled och pandemin stoppat oss tidigare. Efter en natt på hotell i Arlanda, ankomst till flygplatsen 06.00, 7 min i kö till security, fick vi sitta på golv och stängda restauranger i F flygeln i 3 timmar, haveri-Svedavia har glömt att sätta in väntstolar. Flygning med Airbaltic gick snabbt och tre timmar efter vi lyft var vi på väg i hyrbilen till Kilkenny. Staden är känd för sina vackra medeltida byggnader, bla sitt normandiska medeltida slott. Den är en mycket populär turistort och även en "getaway" för irländare som vill göra en helgutflykt med vacker miljö och ett blomstrande nattliv. Efter en solig promenad avslutade vi kvällen med smoke house food på stadens trendigaste restaurang. Natten tillbringades i ett litet rum på en välkänd pub som nåddes efter att ha klättrat i 7 trappor upp och ned.

Irland är ett motsägelsefullt land. Det är kända för sitt trevliga publiv, glada folkmusik som hörs överallt och vänliga människor. Samtidigt har de krigat mellan folkgrupper, klaner, trosgrupper och krigare från andra länder ständigt sedan 900 talet. Först 1923 fick man fred, med förtryckarna från England. Engelsmännens bestialiska förföljelse av Irländarna får Putins invasion att likna ett låtsaskrig.

De är också kända som hetlevrade men kör bil som änglar, inga fartdårar eller krypare. Trots 120 på större vägar och 80-100 på landsvägar är de vuxna nog att köra lagom fort, utan att staten tvingar dem. De moderna städerna är ofta charmlösa och nästan bara bebyggda med gulvita putsade lättbetonghus, medan landet och småstäderna är minst lika vackra som i England och Frankrike.

Vår första heldag körde vi njutvägar i ovanligt strålande sol till några av Irlands berömda vackraste byar som bla Instioge, New Ross och Waterford. I Waterford besökte vi det fartyg som startade den ökända hungerkatastrofen på Irland. Engelsmännen hade stulit all mark från dem och drottning Viktoria beslutade att all säd och potatis som marken gav skulle exporteras till andra länder, bla på detta skepp, troligen för att utrota detta lågstående keltiska folk. Det lyckades nästan, miljoner dog och andra miljoner flydde till Amerika, bla John Kennedys förfader. JFK står staty i hamnen i Waterford, varifrån de flesta irländare skeppades iväg.

På kvällen nådde vi Bantry, en gammal vacker fiskeby på den sydvästra spetsen av ön. Men byn var ganska stängd och tom i väntan på semesterfolket. Den är känd för fina fiskerestauranger och vi spisade nyfångade musslor och fish and chips på gourmetpuben The Smug.