ETT HALVÅR I PROVENCE

Vårt intresse för Provence väcktes med filmen ”Nyckeln till Provence” och Peter Mayles omåttligt populära bok ”A year in Provence”. Boken kom ut 1989 och Mayle beskriver där underhållande deras upplevelser när han och frun flyttar in i sitt nyköpta stenhus i Menerbes. Det handlar om mötena med både det vackraste och hemskaste vädret, om opålitliga hantverkare, genuina bykrogar där man äter trerätters lunch i två timmar för en liten penning, traditionell vinodling och de original som lämnats kvar i trakten när de flesta flyttat in till städerna. Mayle insåg att han talat till mångas drömmar när vägarna runt huset blev fulla av turister som ville se honom och platsen som beskrivs i boken.

Vi har nu levt vår dröm, låt vara bara ett halvår. Mycket av våra upptäcker liknar Mayles träffsäkra berättelser, annat upplever vi helt annorlunda.

Provence är tveklöst ett av världens vackraste platser med det mest angenäma vädret. Varje väg är en upplevelse, motorväg som bergsvägar, som om de alla hade utformats för att göra oss lyckliga. De är inte som E4-an från Malmö till Stockholm, eller Inlandsvägen från Mora till Övre Soppero, omväxlande kalhyggen, granåkrar och träsk.ä

Alla städer och byar är värda besök, deras byggnader, torg och smågator har bevarats och vårdas med kärlek. Inte bombats bort, som våra städer under den socialistiska eran. 

Provensarna är nästan alltid vänliga och välkomnande. Även om störtregn, åska och snö kan förmörka några dagar, får vi här fler fantastiska dagar och varma kvällar än någon annan stans vi besökt. Vi har njutit av en evig försommar ända sedan slutet av februari.  

        

Just därför är nu Provence en helt annan plats än den Mayle beskrev, och jämfört när vi besökte   området första gången i början av 90-talet. Varje slitet eller överblivet hus har köps av människor från kalla och överbefolkade platser och rustats upp till toppskick. De genuina små bykrogarna serverar ofta den mat som turisterna tror är klassisk provencalsk. Mängder av husbilar och husvagnar skapar trafikkaos på de små vägarna. I många varuhus hörs lika ofta nederländska eller norska som franska eller provencalska.

Mayle klagar över alla inte så nära vänner som vill hälsa på hela tiden. Vi har i stället glatt oss åt trevliga besök av familj och vänner, som gör att vi hela tiden har sökt efter det bästa att göra, äta och besöka.

Peter Mayle har bidragit att göra om Provence till den kanske mest eftertraktade platsen för långa semestrar eller boende på äldre dagar på hela jordklotet. Frågan är dock Provence blir nästa område som inför olika regler och avgifter för begränsa inflödet av klimatflyktingar.          

Vi har inte mött opålitliga och lata personer i servicejobben, tvärtom upplever vi här en smartare, snabbare och billigare service än i hemlandet. Alla här tjänar på att göra oss besökare och boende tacksamma och nöjda. Det gäller på posten, hos gendarmerna, på bilverkstan, i bageriet och hos hundfrisören.

Det går fortfarande att hitta de små bykrogarna där franska familjer inkl. gamlingarna äter trerätters söndagslunch och pratar oupphörligt i två timmar. Maten är osofistikerad men sällsynt  smakrik.

Det billiga och sura vinerna vi förr köpte på vrac (plastdunk) har ersatts av goda viner gjorda medalla dagens moderna metoder för vinifiering. Provencevinerna får guldmedaljer allt oftare på de stora vinmässorna. Det är chockerande att se gamla slitna vinfält och gårdar köpas upp av stenrika ryska oligarker och kinesiska f.d. partitoppar, som med stora maskiner river bort ädla  gamla vinstockar och buskiga ängar och sedan planterar tusental kvadratkilometer med späda  plantor från nya vinsorter. De river gamla vinhus och bygger ofta spektakulära vinfabriker med  hjälp av kända arkitekter och vinmakare från nya världen. Allt mer vin produceras här och skeppas runt världen.

Det är med sorg och saknad vi lämnar Lorgues och vårt alldagliga men välfungerande hus. För att göra skilsmässan uthärdlig har vi hyrt ett fint gammalt stenhus i den lillan byn Puyvendran mitt i Dordogne. Här kan vi njuta av helt nya miljöer och klimat, och hundarna rasa omkring i trädgården som är inhägnad. Vi njuter under gamla Acacia träd oC mullbärsträd.

 

Området är känt för grottmålningar från Magdalene perioden 10.000-15.000 år före kristus. Här finns också många vackra byar och fler slott per kilometer än någon annan stans. Här ska vi grotta oss i tre veckor innan vår upptäcktsresa avslutas i Bordeaux. 

Tyvärr har inte effekterna av våra stulna Ipads och konton försvunnit, 4 veckor efter händelsen. Apples experter har inte lyckat släcka våra App id trots ständiga telefonsamtal och löften. Banken hade inte tagit bort våra bank id, trots löften. Vi lever fortfarande i rädsla över att hackarna ska komma åt våra konton och bankkort. Därför är vi extremt försiktiga och undviker att logga in på banker och konton. Det är orsaken till att bloggen har fått vila så länge.