EN TUR MED RIVIERAEXPRESSEN

Reser man från vår station Les Arcs till Nice upptäcker man en hel del om tågen och livet i Provence.

Järnvägen längs Rivieran byggdes i mitten av 1800-talet och ligger fortfarande på samma sträcka. Småningom anslöts den till järnvägen till Paris. Därigenom kunde Rivieran exploateras och nyttjas av andra är den franska överklassen.

 

Dagens tågstationer i Frankrike ger minnen från 1980-talet i Sverige, med trevliga kassörskor i kassorna, stiliga stinsar med käcka svarta skärmmössor med röda och vita revärer, stinsar som faktiskt blåser i en vissla när tåget kan gå. Vänthallen är varm och trevlig inbjudande, sköna stolar och med tillgång till kaffe och snacks.

 

Svensk stinsmössa

De franska TER tågen är rena och välskötta men trånga, obekväma och fullsatta, trots två våningar. Det är inte ovanligt att resande måste stå under några timmars resa. Resan är också betydligt dyrare per mil än t.ex. från Stockholm till Eskilstuna.

 

Vi har Pågatåg i Skåne, här finns Tantatåg. Gissningsvis 75 % av de resande är tanter, damer och flickor, ibland med barn. De enda manliga resande är studerande som far fram och tillbaka mellan hem och studieorten. Det är kanske väntat, kvinnor konsumerar mer av offentliga tjänster än män, som utbildning, statlig kultur och underhållning och sjukvård.

Även om franska tåg är ganska punktliga, är de ofta inställda på grund av strejker som organiseras av kommunistpartiet. I år började strejkerna lägligt inför påskhelgen, som protest mot Macrons förslag att försämra villkoren för järnvägare med livstidsanställning och pension vid 55 år. I går en månad senare informerade SNCF stolt på sin TV-kanal att det var en bra dag, bara en av tio tåg var inställda. Men vilka tåg det var kan man inte få information om i förväg, de flesta upptäcker det på displayen på stationen. På motorvägarna visar de elektroniska skyltarna: Strejk på SNCF, tänk på samåkning.

Rivieraexpressen går i början längs medelhavets strand med stundtals fantastiska vyer över Cornich Estrelle, lyxhus/slott, jättepooler och skrytyachter, avbrutet av eleganta golfbanor. På gångvägen längs stranden i Cannes gör många sin volta, trots kulet väder och kyla. Andra fiskar eller bara sitter i stolar i sanden och super in havsluften. Man åker skrattande förbi de långsamma bilköerna längs hela Rivieran, trots att det bara är första maj.

Naturreservatet Cornich de Estrelle 

 

Efterhand när vi närmar oss förorterna till storstäderna ersätts lyxen och vyerna med slitna bostadslador, skabbiga småhus och gamla fabriker fulla av fulklotter. Spåren liknar mer en soptipp, det är ett fransk teknikunder att tågen kan ta sig fram.

Ingen åker dock tåg från städerna i norra Provence till Nice flygplats. Den närmaste stationen, Nice St-Augustin, ligger 15 minuters promenad till terminal 1 längs motorleder, tunnlar och otrygga vägar. Från Nice huvudstation går det dock en buss en gång i halvtimman, men den var inställd den första maj. De flesta turer tvingar resande till tågbyten i Cannes, med en väntetid på 30 minuter. Bilresan för oss tar 1 timmer och 10 minuter, tågresan inkl. väntetider m.m. nära tre timmar. Inte ens här i Frankrike är tågen användbara för andra resor än nostalgiska turer, turistutflykter eller resor för dem som inte har bråttom.

Nu har Klas och Jenny åkt hem till en ny vår efter några vackra dagar hos oss med vandringar längs Rivieran vid Cap Lardier, Sentier de Martel i Gorges de Verdon och cabresor till vackra bergsbyar.