DEN BLOMSTERTID NU KOMMER, ELLER GÅR DEN

Efterhand börjar vi nu upptäcka mer och mer vad som skiljer vårt vardagliga liv här i Provence från det hemma. Kanske det mest påtagliga är hur mycket vi vistas utomhus. Vi går ofta ut och äter frukost, vandrar med hundar, käkar lunch på uteserveringar, tar en tur med cabben, grillar på kvällen och tänder kandelabern när det skymmer. Hela dagen är vi utomhus.

STILIGA KLÄTTERBLOMMOR I FREYUS

Förra sommaren åt vi middag ute en kväll, åkte båt ingen gång (för kallt och blåsigt), åkte sällan cabb, och gjorde sparsamma promenader när vädret var någorlunda ok. Sedan kommer de sju månaderna som man vistas inne, hemma, på kontor, i bilen eller tåget.

GULA LILJOR I CAMARGUE

 

Våra grannar här tittar förundrat på oss. De har inte samma törst efter ute, de kan ju njuta det mest hela året. Vi däremot försöker kompensera vår brist på ute de senaste 60 åren genom att ta vara på varje tillfälle.

Vi undrar vad det är som gör ute så skönt för oss, hundar, katter och de flesta djuringar. Kanske är det värmen från solen, alla dofter, fågelkvitter och Harley  Thunder. Vi tror att det skönaste är vinden som krusar håret och smeker kinden.

ROSEXPLOSION I CARCES

 

En annan skillnad vi upptäckt är vårblomningen. Under den senaste jobbveckan i Stockholm exploderade våren, allt blommar på en gång. Alla nynnar Den blomstertid nu kommer. Men de blundar för att den snart går.

VÅR LILLA KLÄTTRANDE GULROS PEAKAR

 

Vi har haft vårblomning sedan vi kom i mitten av februari. Först lökväxter, fruktträd och mimosa, sedan liljor och små perenner, nu rosor och ginst, vi väntar på olivträdens blyga blommor. Vi ser ingen slut på blomstertiden, kanske går den aldrig.

STILIGA ROSOR VID VÅRT HUS

 

Nyss besökte vi de ensliga och ödsliga bergen norr om Marseille, Sainte Baume. Där blommade egendomliga lökväxter och orkidéer i mängder på den karga jorden, växter som vi inte känner namnen på. De mest oväntade vi såg var annars en äldre cyklist som efter att kämpat sig upp på berget lade sig att sova i en rondell.

OKÄNDA BERGSBLOMMOR EN MASSE

 

 

Den blommigaste vägen vi åkt går från Toulouse genom Hyeres. I mitten av och längs med vägen har man planterat något som liknar en botanisk trädgård med allsköns blommande palmer, träd och buskar. Något liknande har vi aldrig sett någonstans. En cabbresa där gör oss berusade av blomdofter. Den som vill cykla i ett blomsterparadis, och inte svettas uppför ett talltäckt berg, åker hit.

HÄR ÄR VALLMON OGRÄS

 

Vid skymningen gårdagskvällen när vi satt ute hördes förskräckliga ljud som förde tankarna till helvetets portar. Först efter en stund förstod vi att det kom något på vägen som högljutt protesterade. Det var något hundratal får och getter som kobojsar drev fram till nya betesmarker. Först kom en stilig häst och ryttare, sedan bräkande och muttrande djur, som kissade och bajsade på sig av oro. Några hoppade upp på vår mur, andra rymde in på sidovägarna. Efter sprang fårvaktare och ropade ”AHOA AHOA”. Sist kom en stilig brun ko som fungerade som påskjutare. Tyvärr var batteriet i Iphone slut, så vi fick inga bilder.

ENSAMGET VI MÖTTE I BERGEN