HUSEN I PROVENCE

Det finns många skäl att älska Provence, som 300 soltimmar per år, vackra sandstränder, gott vin från böljande vinåkrar, en blommande natur, dramatiska bergsvägar, smakrik mat och vänliga franskar som pratar en svår variant av språket. Men vi har upptäckt att för oss är det nog husen och de gamla byarna som väcker en särskild kärlek till regionen.

GRÄNDERNA I ST PAUL DE VENCE

Det finns en huskultur och tradition här som vi inte sett någon annanstans. Oavsett om det är en mas av sten omgiven av vinåkrar eller små krokiga byhus på trånga gränder utstrålar husen en personlighet och en stolthet som tilltalar oss och de flesta besökare.

FINHUSEN I TOURTOUR

 

En förklaring är givetvis att husen ofta är mycket gamla, omgjorda och tillbyggda under århundraden. Men det räcker inte för att förstå deras utstrålning.

 TORGHUS I DEN ENSLIGA BERGSBYN MONS

 

Den beror också på att husen får åldras i fred. Här är det få som sörjer när möglet svartnar sandstenen eller om putsen spricker och får en flammig färg.  Eller att takpannorna missfärgas av ständig sol, häftiga regn och den avskydda mistralen från norr. Ekdörrar vitnar av ålder och runt husen växer uthålliga blommor som ingen sköter om. De åldras med en sällsynt värdighet.

FINRUINER

 

Men inte heller det räcker som förklaring. Vi tror i stället att det beror på att inga hus liknar varandra. De är oftast oregelbundna med vinklar och vrår. Lika tråkiga som mattorna av entypshus är i Sverige, lika fascinerande är det med den oändliga variationen i Provence bebyggelse. Visst finns det dystra flerfamiljshus i förorterna i de stora städer, liksom bisarrt skapelser av överdriven modernitet. Men fortfarande dominerar enfamiljs- eller storfamiljshusen.

LA-GARDE FREINET VÄNTAR SOL

 

Även i vårt villaområde byggt på 1960- och 1970-talen är alla hus mycket olika. I nybyggda områden där exploatören bygger många hus på en gång varierar man stil, form och färg.

SKRYTHUS I ISLE-SUR-SORGE

 

Tänk om en modig byggare skulle göra en modern replika i Sverige av en by i Provence, som bilbyggarna gör nya Mini och Fiat 500. Det skulle bli en enastående boendemiljö med torg, innergårdar, personliga och unika hus och fantasieggande intryck och boendeytor.

Men det kommer aldrig att hända. En fransk vill kunna hitta hem, ingen tycks vilja bo i likadana hus som så många svenskar gör. Vi tror att det har med våra grundläggande värderingar att göra, med vår kollektivism och deras individualism. Vi vill helst likna andra i boendet som vi klär oss på samma sätt.

BOKHANDELN I FREYUS GAMLA STAD

 

Den senaste veckan har vännerna Agneta och Björn besökt oss. Vi har njutit läskiga balkongvägar, vackra bergsbyar, djurrika träsk, puttriga semesterstäder på Rivieran, spännande marknader och fantastiskt väder med ständig sol, 25-28 gr, evigt grillande och långa kvällar på verandan i ljuset av kandelabern.

 

 

 

VI LÄNGTAR BALKONGVÄGAR

Det finns besynnerliga nördar som kan färdas timmar igenom otillgängliga och obebodda trakter för att några minuter uppleva den hissnande känslan av att åka bil på en smal väg uthuggen i en brant bergssida. Vi är sådana.

I södra Frankrike finns ganska många balkongvägar, som inte är för dem som fruktar höjder. Det finns inget utrymme för fel på vägarna. Det är normalt med handsvett och flämtandning. Man får inte titta ned, ibland är stupet hundratals meter. Det finns ofta bara en låg kant som skyddar från fritt fall. Balkongvägar är vackra vägar med fantastisk utsikt. För att prova dem måste du kunna backa. Några är så smala att om två fordon möts, kan ett fordon behöva backa upp till en kilometer på en kurvig smal väg för att komma till en plats där man kan mötas.

Nära oss finns Corniche Sublime, den högra vägen runt fantastiska Gorges du Verdon. Den går högt och utsikten är enorm. Vägen byggdes om för bilar 1947. Numera finns låga räcken, men när vi åkte första gången saknades dessa. Alla normala bilåkare får hickan, men den minskar när man möter MC-puttar som kör hysteriskt fort, eller turistbussar vars bakdel hänger över kanten i de skarpa kurvorna. Väl igenom tar man gärna en svettig lunch i den fina byn Moustiers-Ste-Marie. Under högsäsong är det köer som sniglar runt och kaos när husbilar tar all plats. Efter lunch fortsätter man runt Gorgen på en vacker men inte lika skrämmande väg.

 Ca två timmar från oss ligger Clue d’Aiglun i Alpes-de-Haute-Provence. Vägen D10 uthuggen i bergssidan är spektakulärt vacker men svår. Den som har svårt att backa bör inte prova. Man kan mötas bara ca var 100 meter. Tyvärr tar resan på balkongdelen bara 4 minuter, trots att man kryper fram. Nedanför vägen brusar en förtjusande liten flod genom grytor och fall. På sommaren är det ännu värre nördar som iklädda våtdräkten, hjälmar och flytvästar ägnar sig åt canyoning, de klättrar, simmar och forsar ned genom bäcken.

 

Igår åkte vi Gorges Saint-Cezaire. Den börjar i den överpittoreska byn Mons som ligger alldeles isolerad på en bergstopp. Först åker man igenom en stenbacke där invånarna under hundratals år baxat jättestenar för att får några smal tegar där de kan odla oliver. Därefter kommer den värsta balkongvägen vi åkt. Hysteriskt smal, inga räcken, ständiga sprickor och ras på den branta sidan. Margareta svor att aldrig återvända, och satte ett stort kryss över vägen i kartboken.

 

 

 

 

Vår favorit är Gorges de Galamus som ligger på gränsen mellan Aude och Pyrénées-Orientales i Langedoque. Vägarna genom ravinen, D10 och V7, är 2 km och extremt smala och farliga. På sommaren är den knappt körbar på grund av trängseln. Tyvärr ligger den över 30 mil härifrån, men den är värd en egen resa. På sommaren klättrade vi ned till floden och badade i vackra grytor och naturbassänger, men det var iskallt.

 

 

Vi har genom åren åkt många av alla franska balkongvägar. Man kan undra hur vi hittar alla dessa pärlor. Men det finns andra nördar som tipsar oss. Vi använder oss gärna av http://www.dangerousroads.org/europe/france/4467-balcony-roads-in-france.html.

VÄDER OCH TIDSFÖRDRIV

När vi pratar med familj och vänner i Sverige får vi ofta två frågor. Hur är vädret? Vad gör ni egentligen alla lediga dagar. Här är några svar.

Efter en kall start i februari har vi haft svenskt sommarväder, eller bättre. De flesta dagar skiner solen, ibland mellan några moln, kanske någon regnskur, det är 15-25 gr och vi äter vanligen lunch ute. De senaste dagarna lovade Meteo fyra dagar med dygnsregn, men det blev bara en dag. De har bias nedåt, SMHI överdriver det fina vädret fem dagar framåt (de kanske har ett hemligt riksdagsuppdrag, att hålla svenskarnas humör uppe). På vår regndag kom dock antagligen lika mycket regn som under hela juni i Svealand. Det var orange varning för översvämning på vägarna och för störtfloder i de vanligtvis ganska tomma bäckarna. På vägen nära oss stod vattnet 1,5 dm. Så det är stor skillnad att bo här.

KRYPKÖRNING I DJUPT VATTEN

 

De flesta dagar lever vi ett tillbakalutad liv. Vi gör vi utflykter till byar, berg, sjöar och stränder och njuter av allt det vackra, vandrar med hundarna eller bara sitter på kaféet och kollar på dem som jobbar. Ibland äter vi lunch på torget i någon gammal bergsby, en vällagad och billig plat-de-jour, andra gånger är det picnique i det gröna. Somliga dagar slöar vi i trädgården och läser, jobbar AIH eller åker till någon marknad eller jättevaruhus och handlar god och billig mat. När det mulnar och kallnar blir det städ- och tvättdag, så det är inte så rent alltid i vårt hus.

Utflykten igår gick till Gorges de Loup som liggen i bergen norr om Cannes. Där kör vi ganska ensamma på smala vägar uthuggna i berget högt över en mycket vacker ravin med flod och vattenfall, som är mer lättillgänglig än Gorges du Verdon. I den tjusiga bergsbyn Gourdon finns urgamla hus och trevliga mathak.

 

 

Våren har kommit igång igen efter en paus. Träd, buskar och vilda liljor exploderar i de mest fantastiska färger, även i vildmarken. Här tycks finnas många fler blommande träd och buskar, ofta förvildade, som judasträd, ginst, körsbär osv. Vinrankorna på stockarna lyser skirt gröna och växer flera cm per dag.

JUDASTRÄD

 

LILJOR I VILDMARKEN

 

 

 

Kvällarna använder vi ofta till att lära oss laga klassisk fransk eller provensalsk mat. Den senaste middagen blev det en franska räkmacka, se Kokargubben.

SANDWICH CREVETTE NORDIQUE

 

FRANSKA KÖTTBITAR

Vi har upptäckt att det är svårt att handla bra kött här i Frankrike, ofta blir vi besvikna. Lamm, gris och kyckling fungerar men det är svårt att välja nötkött. Det beror både på att man styckar annorlunda och använder egendomliga namn, och att stora mataffärer ofta är fulla med billigt kött, som franskarna gärna köper. Däremot är det knepigt att hitta kött med högre kvalitet. Restaurangerna har dock oftast fina köttbitar av en kvalitet som inte finns i mataffärerna.

Man bör i allmänhet undvika stormarknadens kött i plastförpackning och i stället köpa i den manuella disken. Vår första boeuf bourguignon fick koka i 8 timmar men var ganska seg. Franskt kött är ljust, nästan som kalv hemma, medan svenskt kött ofta är mörkt rött. Undrar om det beror på hur man förpackar, vilka gaser som sprutas in i plastförpackningen.

Här vår bästa tolkning av skillnaderna mellan fransk och svensk styckning av nöt.

File, tournedos, chateaubriand: Styckas ungefär som i Sverige, mört men lite smaklöst och blir lätt torrt i grillen.

Entrecote: Styckas som i Sverige, bra att grilla. Den är fet så den måste grillas eller stekas så att fettet smälter.

L’onglet: Mör och ömtålig köttbit under entrecoten, kan grillas.

Pave de rumsteak: Motsvarar ungefär vår rostbiff och rostas. Fina bitar pave är lika rostasfile och kan stekas. Andra bitar används till stek och grytor.

Faux filet, contre file, biffteck: utskuren biff eller ryggbiff, ofta mört och smakrikt kött, utmärkt att grilla. T-benstek är populära och goda med både biffen och filen med.

Bavett: Övre delen av flanken, svårt att hitta möra bitar, fin köttsmak, kan grillas något längre, skär tvärs fibrer. Flancheten, flanksteken är ofta seg men smakrik, passar bäst i grytor.

La cote de boef: Inte biff, men biten framför entrecoten med ben. Mycket smakrik, en fransk favvo, fina bitar kan grillas eller brynas och stekas ugnen till rätt innertemp.

Stek hache: Köttfärs, som ofta är malen av segt kött i stora bitar, är sällan gott.

Sedan finns flera andra köttbitar, de flesta med okända egenskaper, men passar bäst i långkok.

Vakumförpackat och mörat kött som blir allt vanligare i Sverige finns nästan aldrig här. Traditionerna styr.

För kyckling finns det kvalitetsmärkning (Label Rouge) , men bara ibland för nötkött. Några kosorter med röd skylt finns ibland i kyldisken, listas nedan. La Charolaise eller Bœuf de Charolles anses vara det bästa nötköttet i Frankrike, följt av La Limousine.

 

 

Boeuf de Chalosse, Boeuf Excellence, Boeuf de Bazas, Boeuf blond d'Aquitaine (Aquitaine)

Boeuf Gascon, Boeuf fermier Aubrac (Midi Pyrénées)

Salers Label Rouge, Charolais du Bourbonnais (Auvergne)

Limousin Blason Prestige, Limousin Junior Blason Prestige (Limousin)

La Parthenaise (Poitou Charentes)

Boeuf Fermier de Vendée, Boeuf Fermier du Maine (Pays de Loire)

Charolais Label Rouge (Bourgogne)

Belle Bleue (Nord Pas-de-Calais)

Boeufs classés en IGP (Indication Géographique Protégée) : Fleur d'Aubrac.

Boeufs classés en AOC (Appellation d'Origine Contrôlée) : Boeuf Maine Anjou, Taureau de Camargue, Fin Gras du Mézenc.

CAMARGUE, ÄLSKVÄRT TRÄSK

Nu är vi just hemkomna från en härlig och solvarm utflykt till Camargue. Mellan Marseille och Montpellier vid Rhones mynning ligger detta stora träsk med grunda sjöar, vattenpölar, kanaler och grådaskigt allvar (som Öland), marskland och salthaltiga laguner, där ytterst få människor bor. Träsket är dock mycket populärt att besöka, för att se de ”vilda” vita Camargue hästarna, skära flamingos och stora hjordar med svarta tjurar. Det man märker först är det skarpa ljuset, som uppstår när solen lyser genom ett tunt dis.

Vissa hästar är halvvilda men vårdas av ägarna, andra tjänstgör som ridhästar för turisterna. Hästarna var nära utrotning men man startade uppfödning med hästar hämtade från andra regioner. De anses både kloka och tåliga. Ovanligt nog gillar de att rusa fram och stänka i grunt vatten, kanske för att skrämma ovälkomna. I början av färden syns de sällan, men efterhand ser vi bara nyfikna hästar.

De svarta tjurarna som går och betar på enorma gräsfält är både köttdjur och krigare. De snälla blir snart biff men de tuffa går till tjurfäktning. Tjurfäktning är mycket populärt men djuren dödas inte. Vissa tjurar lyckas bli så berömda att de hedras och statyer. Framför tjurfäktningsarenan i regionens huvudort står en skulpterad jättetjur som föreställer den legendariska Vovo (1944-59).

 

 

 

 

Överallt står familjer av flamingos och gräver efter smådjur i dyn. De är ganska oskygga och gör sig bra på bild. Den rosa färgen kommer av karotenoider, en grupp ämnen som fåglarna får i sig via små kräftdjur som utgör deras huvudföda. Om de inte äter dessa räkor blir deras fjäderdräkt grå. Stiliga pippin, man förstår att plastflamingos är populära i Florida och i andra träskland. Som extra bonus fick vi se när den klumpiga Camargue bävern rultade över gatan.

 

 

 När man fått nog av myggor och gölar kan man köra till den muromgärdade staden Aigues Mortes. Fortet grundades 1245 av korsfararen Saint Louise som landsteg där för att återta land till de kristna. Namnet anses betyda stillastående vatten. På försäsongen är det en mycket charmig liten stad med trevliga torg, vackra hus och gator och goda restauranger, på sommaren fullpackad. Utanför staden finns stora saltodlingar och längs kusten sandstränder, campingplatser och strandliv. År 1893 massakrerades tusentals italienska saltarbetare för de tog andras jobb.

 

 

 

 

Den lilla oansenliga kuststaden Saintes Maries de la Mer är uppkallad efter romernas myt att Jesus mor Maria, hans änka Magdalena och deras dotter Sara landsteg här för att sprida Guds budskap. Enligt legenden anlände de med båt till södra Gallien under de första förföljelserna mot de kristna, omkring år 42.

Sara La Kali eller Svarta Sara är romernas skyddshelgon. I slutet av maj varje år samlas tusentals romer för att i procession föra Sarastatyn från kyrkan till ett dopp i havet och åter. Väktare på vita hästar eskorterar processionen och håller sin egen fest dagen därpå, då de bland annat driver tjurar genom stan.

 

 

DYRARE ELLER BILLIGARE I FRANKRIKE

Svenska turister och boende i Frankrike är ofta oense om det är dyrare eller billigare att handla här än hemma. Det beror givetvis på att det är svårt att hitta samma varor i Sverige och Frankrike. Dessutom varierar priserna hela tiden beroende på säsong och extrapriser. Den senaste veckorna har vi jämfört några typvaror hos oss på Hyper U med Ica Värmdö:s sida för hembeställning, Systembolaget m.m.

                                                                      Sverige        Frankrike

Chateau neuf de Pape 2015                    299:00        110:00

Öl Kronenbourg 1664 per liter              80:00          20:00

Färska räkor 1 kg                                      299:00        99:00

Camembert Rustique 250 g                   49:90          18:50

Lammkotletter  kg                                    299:00       179:00

Jordgubbar Spanien 1 kg                          69:90         29:90

Äpplen Jazz Frankrike                             44:90        31:00

Kvisttomater 1 kg                                       29:90        29:90

Diesel per liter                                             15:50          13:40

Biltvätt Diamant med vax                        295:00       120:00

Service Volvo V70 15000 mil                    6900:00    4900:00

Skillnaderna är som synes dramatiska, Frankrike är oftast mycket billigare än Sverige. En del skillnader, som för vin och öl, kan inte förklaras med skatter, utan är nog att betrakta som dolda skatter. Systembolaget har mycket höga påslag på priserna, så att man kan ge goda vinster (de dolda skatterna) till staten. Det bör vara så att Systembolaget som en stor kund i Europa får bra priser.

Jämförelsen beror också på det som ekonomer kallar korgen, dvs. hur konsumtionen fördelar sig på olika varor. En barnfamilj som köper relativt mycket pasta, korv, frysta köttbullar, pizza och godis o.dyl. kommer definitivt undan billigare i Sverige, och har mycket bättre urval. Men ett pensionärspar som köper mycket frukt, grönt, skaldjur, fisk, lammkött, ost, öl och vin, och kör mycket bil, lever antagligen mycket billigare här i Frankrike.

I den ambitiösa och trevliga tidskriften Rivieranytt finns dock svaret. Man har gått igenom Eurostats undersökning av priser på 2 400 jämförbara konsumtionsvaror och tjänster 2016 för EU-länderna samt Norge, Island och Schweiz. Genomsnittspriserna för EU är indexerade till 100. Tidskriften har valt ut 12 grupper av varor och tjänster och jämfört priserna i Frankrike och Sverige. Resultaten visar att med undantag för några enstaka varugrupper är Frankrike billigare eller mycket billigare än Sverige.

 

På alla varor som vi tillfälligt boende betalar för, som mat, vin, öl, kläder, skor, energi, restaurang och hotell ligger priserna här ca 10-25 % lägre än i Sverige.

Tyvärr bedriver ju Sveriges Riksbanksshaman på omdiskuterade grunder en penningpolitik som kraftigt försvagat kronkursen i förhållande till euron och dollarn under senare år. Det ifrågasätts  att Riksbanken både ska bedriva penningpolitik och makrotillsyn av bl.a. finansmarknaden. Likaså sätts ifråga att det finns tydliga analyser som visar att skulderna i Sverige är på en högre nivå än vad som motiveras av fundamenta, som efterfrågan på bostäder, inkomstutveckling och ränteläget. Det är shamanism att tro att orimligt negativa räntor kan återföra inflationen till den önskade nivån, eller om det ens är önskvärt idag.

 

Svenskarnas inkomster och kapital har urholkats kraftigt. På två år har den svenska kronan tappat en fjärdedel (!) av sitt värde mot euron. Kronan ligger nu på samma nivå som under finanskrisen, trots flera år med enastående ekonomisk tillväxt i landet. Skvalpvalutan märks tydligast när vi vistas utomlands. Den svenska köpkraften har kollapsat utan folkresning eller någon allmän debatt. Dessutom, när företagare och investerare gynnas av den låga kronkursen, och vanliga medborgare och småsparare förlorar, kommer också inkomstklyftorna att fortsätta att öka.

Vi vet alltså inte säkert hur mycket billigare det är idag, men vi gissar att som pensionär kan vi spara en hel del genom att bo här, inte minst för uppvärmning, varma kläder, vintersportutrustning, förkylningsmedicin m.m.

Dyrpriserna i Sverige förklaras troligen av högre moms, energiskatt etc. Men det är ytterst tveksamt om Sverige får bättre sjukvård, skolor, vägar, försvar, polis osv. för de högre punktskatterna. Och inte heller har vi de stickade luvor som smyckar trottoarpollare och lyktstolpar i den gulliga byn La Motte (sv. Hagen).