DET VITA GIFTET NO 3

När vi bodde i USA debatterades ”det vita giftet no 1”. Forskningen började visa att det är socker och raffinerat mjöl som gör oss feta och sjuka, inte fett. Nu har det blivit nästan sanning också i Sverige, dock kanske inte på de statliga myndigheter som ska ge oss hälsoinformation.

Några år senare började debatten om ”det vita giftet no 2”. Då kom en studie som visade att de som dricker mycket mjölk får urholkade ben och dör tidigare. I en ny studie bekräftas resultaten, men skadorna av mjölk kan minskas genom att äta frukt och grönsaker.

Det är dags att fundera över det ”vita giftet no 3”: snön. Alla vet att när vi täcks av snö ökar antalet trafikolyckor, fler gamla och unga bryter benen och förkylningar, influensa och vinterkräksjuka  breder ut sig. Mer än 12 miljoner människor lider av vinterdepressioner i norra Europa, och ännu fler får andra psykiska besvär av den kalla vintern

Nyligen kom forskning som visade att personer som växer upp i regioner med en behaglig temperatur ca 22 grader visar högre värden på social förmåga, vänlighet, känslomässig stabilitet och öppenhet för förändringar.

Det är kanske så att det vita giftet no 3, snön, totalt sett är farligare för oss människor än no 1 eller 2.

Nu har det vita giftet no 3 drabbat Provence. Det är exceptionellt kallt. Meteo har utfärdat orange varning, den näst högsta. Flera cm snö har kommit, och franskarna har inte vinterdäck och är ovana att köra bil på snö och is. Vår trevliga värdinna varnade oss på mejl igår, stanna hemma om ni kan sa hon.

Men allt är relativt. Snöläget och kylan i Provence kan inte jämföras med den i Sverige. Jämför snön hos goda vänner i Nordingrå med pudret på vårt älskade olivträd. De stackars blommorna som redan har slagit ut ser dock ut att frysa ihjäl.

  

 

I vår vackra olivlund nära huset har halkan lämnat spår.

KORKAD KUNSKAPSRESISTENS

Här i Frankrike har alla vinflaskor upp till 10-15 euro plastkork, finare viner har äkta kork. Skruvkorkar förekommer knappast alls. Det är ett fint exempel på när konservatism och traditionalism egentligen är kunskapsresistens. I snart 20 år har det varit känt att skruvkorken ger minst skadeverkningar på vin, äkta kork näst minst och plastkorken mest.

Vinindustrin har i alla tider styrts av hermeneutik, försök till förståelse utan systematisk empiri. Därtill är det gott om villfarelser och osanningar som gynnar de egna produkterna. Oenoligi, läran om vinproduktion, baseras på experters erfarenheter eller åsikter, ytterst sällan på forskning och vetenskap. Proffstyckarna inom industrin tjänar enorma belopp på att sälja råd och magasin.

Allting tog en ny vändning 2001. Den mest ansedda forskningsinstitutionen om vin, Australian Wine Research Institute (AWRI) publicerade då en rapport över ett experiment där Semillon vin lagrats 63 månader med olika förslutningsmetoder. I artikeln ”Is it the closure or the wine?” redovisas resultaten och vad forskningen sedan dess har funnit. Den här bilden chockade vinvärlden.

 

Skruvkorken till vänster ger minst förändringar, plastkorken till höger störst. Skruvkorken skyddar mot de vanligaste skadorna TCA (korkeffekt som drabbar 3-5 % av alla flaskor) och mot oxidation, dvs. att syre läcker in i flaskan. Sedan dess har allt fler studier bekräftat dessa resultat. Visst finns det vissa skador även av skruvkork, bl.a. reduktion, som innebär att den tillsatta svaveldioxiden stannar i vinet vid lagring och måste vädras ut. Föreställning att syreläckaget med äkta kork gynnar kvaliteten vid lagring har inte heller fått vetenskapliga stöd. Äkta korkar av god kvalitet är dessutom mycket dyra, de kostar ofta upp till 13 kronor styck.

Sedan dess har vinproducenter i nya världen i snabb takt gått över till skruvkorkar, även på dyrare viner.  I Frankrike har hela vinetablissemanget, med stöd av korkindustrin, förkastat forskningsresultaten. För att göra vinet billigare, och lura franskarna, har man i stället övergått till plastkorkar.

Franskar är nog inte obildade eller dumma, i gemen, men ytterst vinkonservativa. Därför köps inga flaskor med skruvkork. Därför finns de inte heller i butikerna. Så urbota korkat.

Nu har även fulvädret nått oss. I dag ösregn, kanske snö längre fram. Men ännu är det 9 grader varmt i vårregnet. Så här visar YR vårt väder.

 

 

 





SANARY-SUR-MER - PROMENAD

Sanary-Sur-Mer har mer än 320 soldagar per år, och i dag lyser solen närmast bländande och det är 14 grader. Staden som anses bortglömd jämfört med hotspotsen på Rivieran, har en lång och spännande historia. Under kriget  blev den huvudstad för tyska författare som flydde från Hitler. Där rökte Thomas Mann opium med Jean Cocteau, där sjöng Bertolt Brecht kampsånger mot det tredje riket i sin slitna bruna läderjacka. Wilhelm Herzog som var den förste som förutsåg nazismens brutalitet, satt här och skrev pacifistisk poesi. Heinrich Böll och många andra anslöt efterhand. De flesta tvingades sedan fly till USA.

Även i dag lär det bo bohemiska författare och poeter i byn som skriver dystra epos i den soliga och vackra staden. Men under vår promenad med picknic i hamnen såg det mer ut som ett äldreboende i solmodell. I Sverige flyttar även 55-åringar in i seniorboende för att umgås och fredagsmysa från lunch alla dagar med påsvin, tillsammans med gamlingar och kranka. I Frankrike bosätter sig många gamlingar i de billigare byarna vid kusten. De börjar dagen med en aperitif på uteserveringen, äter en lätt lunch med Bandol-vin, sippar länge på en avec, innan de småningom tar en ny aperitif före middagen.

Några av oss har upptäckt att me-too hysterin bara drabbat Sverige, medan den bara sällan uppmärksammas i franska media. Vad kan det bero på. Man spekulerar om media censurerar eller om kvinnor inte vågar berätta. Det är få som tror att sexuellt ofredande är mindre vanligt i Frankrike. Det man tänker under promenaden är att franska kvinnor stinker långt av starka parfymer, som inte är det minsta inbjudande. Lukt är ju en avgörande faktor i människors djuriska beteenden. Tänk om den starka lukten får många män att avstå från närmanden. Långsökt men man vet aldrig.

(Klicka på bilden så blir den större)

FRAMME I LORGUES

Änligen efter en jobbig resa på Europas skitvägar är vi framme. På morgonpromenaden i strålande sol och vårvärme njöt vi av alla blommor som har slagit ut. Provence har fyra årstider, höst, vår, sommar och inferno, som inträffar i juli och augusti när temperaturen ofta kryper upp till nära 40 grader, allt är sönderbränt och byar och vägar är proppade av turister i pastell eller vandringsutsrustning.

Många har erfarit att grönsakerna är bättre i Frankrike än i Sverige. Levande liksom, men halvdöda hemma. På sommaren är det självklart, de har ju tillgång tidigt till närodlat. Men vi har upptäckt att även på små lokala butiker är grönsakerna bättre här även så här års. Det borde de inte vara, de är ju importerade från samma länder som i Sverige. Vad kan förklaringen vara. Låter butikerna hemma grönsakerna ligga framme tills dess ingen längre köper dem, för att minska svinnet, eller tjäna mer. Eller är svenskarna så ointresserade av det gröna att de köper även vissna och svampiga grönsaker. Inte vet vi, men för oss är de fina grönsakerna här värda en lång resa

MON DIEU, LYON, 12 GRADER, BRUSTNA KNOPPAR, MASKROSOR

Det kan inte hjälpas, vi chockas av att det finns platser nära oss utan vinter. Här har våren redan börjat, eller hösten inte slutat. Och vi är ännu en bra bit från ”vår” by.

Var tog alla svenska poliser vägen? Alla undrar var de finns. De är i alla fall inte på vägarna. Många tror att det beror på personalbrist, skrivbordsutredningar av maffiaskjutningar, organisationsförändringar eller en uppblåst myndighetschef.

Men nu har vi kört 254 mil genom Sverige, Danmark, Tyskland och Frankrike. Inga poliser på vägarna någonstans. När vi började köra bil i Frankrike för ca 20 år sedan syntes poliserna ofta på vägarna, de hade kontroller av fortkörning och flygande dito. Vi blev stoppade ganska ofta. Detsamma gällde i Tyskland och Danmark.

Nu har vi dessutom upptäck att det inte bara är i Sverige och Tyskland som vägarna är alltmer ruttna. Vi har alltid sagt att Frankrike har världens bästa vägar. Det har varit härligt att glida fram genom världens kanske vackraste land på dessa vägar. Nu är den tiden förbi. Även de franska vägarna ruttnar.

Vad beror allt detta på? Man kan bara spekulera. Troligen är förklaringen till båda trenderna att politikerna överraskats av att ett ökat antal människor och högre välstånd medför fler privatbilar och ökade lastbilstransporter. Man har helt enkelt inte byggt ut transportsystemet i takt med efterfrågan. Dagens vägar är därför i kris, överbelastade och farliga. Kanske har politikerna inte haft råd, prioriterat andra offentliga verksamheter eller bara vill försvåra biltransporterna.

Det finns ingen chans att dagens poliser skulle kunna utföra ett meningsfullt jobb på dessa hysteriskt trånga vägar. De får knappas plats, kan inte stanna bilister utan att riskera livet på sig själva och andra. Så därför gör de anda saker.

Vad annat har vi upptäckt under resan. Jo, att Sverige inte alls har världens fulaste moderna skrythus. Kolla på vad som finna i Frankfurt och Lyon.

HILTON HOTEL I FRANKFURT

MUSEUM LYON CONFLUENCE

SOL, 6 GRADER, INGEN SNÖ

Autobahn från Hamburg till Hannover är ingen mysresa, men i dag får vi en närmast religiös upplevelse. Efter mörker och kyla skiner en blixtrande sol hela dagen och all snö försvinner. Vi blir speedade av melatonin och A/D vitamin.

Finns det kulturella skillnader mellan folk kanske det bäst syns på vägarna. Våra föreställningar om duktiga och präktiga tyskar får sig en käftsmäll på resan. Sveriges vägar är dåligt byggda och har eftersatt underhåll, påpekar ständigt Trafikverket. Men stora delar av Autobahn är skamligt rutten och en pina att köra med husvagn. Och när man ska bättra vägen ser det ut som en vätebomb kreverat. Mil efter mil stängs vägarna av utan att någon tycks arbeta. Småningom börjar gräs och mossa växa på de avstängda vägarna.

Men man får nya kompisar. I den inre filen kör långtradarna som i ett långt tåg, och där ligger vi. Om man ska bli accepterad gäller 87. Nio av tio tungviktare har farthållaren ställd på 87 km/tim, och alla slöåkare blir mobbade. Vi följde Harrys bröd i 30 mil men relationen sprack i Hannover.

BLÅSTA PÅ BRON

Äntligen på väg. Resan till Malmö går bra på mestadels torra vägar. Men när vi efter natten i Slottsstaden utanför Malmö kommer fram till bron lyser skyltarna: husvagnar förbjudna. En oväntad storm ger vindar på 20 m/s. Det är bare å åke tebaks till Helsingörsfärjan. Framme i Danmark upptäcker vi något i trafiken som gör oss brydda. Alla danskar blinkar när de byter fil, men nästan inga svenskar. Alla långsamma danskar ligger i höger fil, slösvenskar i mittenfilen. De flesta danskar kör snabbt men under hastighetsgränsen, men få kör för fort eller löjligt långsamt. De flesta svenskar bryter mot lagarna och kör ca 30 km/tim över gränsen, och många kryper fram på motorvägen. Hur kan detta förklaras. Vi vill inte tro att det beror på att danskar är klokare och mer välutbildade, eller mer hänsynfulla. Kan det bero på att Sverige har så många förbud och stränga regler, som medborgarna vill göra uppror mot. Är det ett civilt motstånd, eller en svensk vår, som svar på att politiker inte längre respekterar medborgarnas värderingar om vad som är rimliga begränsningar av deras frihet. Inte vet vi, men man gör upptäckter på resor.

ENSAM HUSVAGN PÅ FÄRJAN

SNÄLLA, GÖR SVERIGE DIGITALT

Vi vill gärna tro att vårt land ligger långt fram i digitaliseringen, men tjohej, inte sant. När vi reser ut i världen vill vi givetvis att alla räkningar ska betalas automatiskt och alla fakturor och meddelande skickas som epost. Vi har nog lagt fem arbetsdagar på detta, men ändå inte lyckats. OK, vi har ganska många avgifter, banker, elbolag, tele- och internetleverantörer, vatten och avloppstjänster m.m. Vi började med att ansluta oss till Kivra, men fann snart att långtifrån alla är med. Dessutom vet företag och myndigheter inte om de är med, och ger fel information t.ex. att man måste anmäla sig på alla dessa "Mina sidor". Sen försökte vi använda vår bank för att genom e-faktura slippa papperspost. Inte heller det funkar för alla, ganska många saknas i listorna. Så det är bara att sätta sig och ringa runt till dem som saknas och försöka få hjälp. En del gick bra, men andra kunde eller ville inte skicka digitala fakturor och brev. Exempelvis Telenor svarade, "går inte, vi har inte denna tjänst". Så vi är fortfarande 2018 tvingade att anlita det pålitliga Post Nord och dessutom be vänliga grannar att ta hand om posten.

FÖRBEREDELSERNA NÄSTAN KLARA

Nu är vi utan lägenhet men med en liten husvagn. Lägenheten mitt i stan är uthyrd till ett trevligt italienskt par. Vi bor i sommarhuset på Älgö vid Solsidan. Husvagnen behövs för att få med saker man som är oundgängliga, som vitlöksrivjärn, Julienne osv. Det är en s.k. resevagn, pytteliten men räcker för två att sova i. Husvagnen körde vi ned till Limhamn förra veckan när det inte fanns snö på vägen, för man inte ha dubbdäck på Autobahn. Så här ser den ut.