ETT BRA LAND FÖR SENIORER

På vår karta över Irland är de få och små fläckar som finns kvar med skog utmärkta med små söta granar. Vägarna genom pytteskogarna är verkligen häftiga. Träden har vuxit så att man åker genom gröna tunnlar där det är ganska mörkt. Det är lika häftigt som de slingrande småvägarna runt de karga kusterna, över gulliga kullar och fjällandskapet.

Irland har ett bra klimat för svenska seniorer. På 1950-talet skulle barnen i Sverige leka i solen i bara kortbyxor etc tills man rodnade och fjällade, då blev föräldrarna stolta. Därför har många av oss idag solskadad hud och måste nu leva i skuggan eller med solskydd. Här är det oftast 15-17 grader, växlande molnighet och en och annan skur. Ibland blir det rejäla regn men även i Sverige regnar det ofta. Det passar oss bättre än 30 gr och grillande solsken. Nu har vi haft bra ”Irlandsväder” alla dagar utom två.

I slutet av 1990-talet var vi på Irland bla för språkkurs. Det vi minns mest var att det rådde ett evigt rus, både av glädje för att alla fick det bättre och av öl och musik.Vi lärde oss då att under 1980-talet och 1990-talet var Irland mest känt för fattigdom, hög arbetslöshet, stora problem med alkoholism och en mycket svag ekonomi. 

Men från mitten av 1990-talet blev ekonomin dramatiskt förbättrad. Nu kallades Irland för den keltiska tigern vars ekonomiska tillväxt var lika hög som tigerekonomierna i Asien. Vad som skapade denna dramatiska uppgång är inte riktigt säkert, men man vet att sänkta skatter, generösare villkor för utländska investeringar, avregleringar och offentliga subventioner spelade en avgörande roll. En viktig faktor var också att Irland vid den här tiden hade en ganska välutbildad arbetskraft där många också hade studerat IT.

Många multinationella företag som Intel, Microsoft, Apple mfl investerade snabbt enorma summor i olika delar av landet. Räntan sjönk och bankerna lånade ut allt större belopp till investeringar, bostäder och konsumtion. 

Vår värd Joe vår berättade om grannens son som fick jobb på ett av de stora IT-företagen. Efter en vecka kom han hem alldeles själaglad med en ny Jeep, den hade han drömt om hela livet. Tyvärr fick han veckan efter en stor repa på huven på bilen. Så dagen efter, lika själaglad, kom han hem med en ny lyxutrustad Toyota Landcruiser som då kostade över 60000 €. Joe berättade också att kompisen till grannens son köpte en ny kostym varje vecka och en ny skjorta och så slängde han de använda. 

Boomen tog hastigt slut i den djupa globala ekonomiska krisen 2005. Men redan åren innan börja ekonomin bromsade in och bostadspriserna exploderade, särskilt i Dublin. Många blev arbetslösa, gick i konkurs, förlorade massor av pengar och tvingade flytta från svindyra bostade. 

Nu är ekonomin någorlunda god men inte någon tiger, kanske en liten vit kisse.

Vi har kört nästan hela Wild Atlantic Way utom den mest nordliga delen. Det kan man skryta med, men om vi vetat innan vad vi nu skulle vi valt att bara åka de fyra finaste vägsträckorna: Sheeps head, Ring of Beara, Old Head oh Kinsale och kustvägen ner till Cliff Moher.Vi bor i en Airbnb nära den vackra staden Kinsale. 

Vår Airbnb värd Sam är bonde, har 10 barn, två hundar, två vita kattor, fem hönor och massor av kor i alla åldrar. Dessutom driver han uthyrning av 5 rum i ett stort hus. Vår studio är alldeles ny och mycket väl utrustad men tyvärr fungerar Wi-Fi ganska dåligt. Irland är drömmen för den som vill leva ”outside the grid”, största delen av landsbygden lever utan mobiltäckning. Sam har mobilt bredband 3g som bara räcker till att läsa en hemsida och skicka epost. Men vi fick Prosecco frizzante, dagsfärska ägg och allt till en härlig frukost.

INTE SÅ VILDA ATLANTVÄGEN

Wild Atlantic Way WAW följer västra kusten från södra till norra Irland och är ca 250 mil. Det sägs vara Irlands motsvarighet till Highway 1 i California, Mimosa route i Rivieran, Atlantvägen i Norge, Going the Sun Road in Montana osv. Vi har nu bara åkt ca hälften men kan avslöja att den är 5 % Wild, 15 % Atlantic och resten Way. För det mesta kör man genom trevliga landskap men helt utan vyer och särskilda upplevelser. Ofta trängs man med turistbussar och jäktade irländare.

Dagens roadtrip gick längs Atlanten norrut förbi byarna Burren, Kinwarra och staden Galway. Längs kusten i Galway har man infört röd våg, det tar 30 min att åka 1,5 km eftersom det blir rött ljus i varje korsning. Galway har väl lärt sig av Hellden. 

Vägen gick längs den karga kusten, sedan upp norröver till ett fjällandskap med små och stora sjöar, vattenfall, småfjäll och fiskarhotell. Regnet förbyttes till regndimma, en väderlek som nog bara finns på Irland.

Plötsligt efter mil i dimman förbyts landskapet till gulliga kullar, 2 m höga murar och häckar, stiliga stenslott, vackra herrgårdar, vanliga pamphus, tjocka kossor och dimman lättar. Vi har kommit till Westport, en av Irlands mest besökta småstäder. Här tycks de rika ha ordnat ett eget förtjusande samhälle på berget vid sjöarna.

Den lilla ön Irland erbjuder en enastående variation i natur och samhällen på en liten yta, låt vara indränkt i närapå eviga regn. Landet får mest regn i Europa, ca 1400-3000 mm per år, att jämföra med Sverige ca 500 mm. Det förklarar att under resan ser vi få människor utomhus, de flesta håller sig inne eller i bilen. Kor ligger mest genomblöta och idisslar, men de behöver sällan gå så långt för att bli mätta, gräset växer under dem medan de vilar.

Efter alla tusentals mil på vägarna har alltid trott att Sverige har västvärldens sämsta vägar pga eftersatt underhåll. Ingenstans har vi kört så dåliga vägar, förrän vi kom till Irland. Regionalvägarna har hastighetsgränser på 80 eller 100 km/tim men få kan köra fortare än 60, om man inte har njurbälte. Det känns som att åka på en tvättbräda.

Ikväll är vi lite ledsna. När vi kom hem stod en häger i guldfiskdammen, nu är den utan vackra fiskar. Den förra hägern sköt Joe, men idag var han inte hemma. Det känns tomt.

Otroligt, nu var jag ute och kolla , fiskarna lever, åtminstone  många. Vi kom tydligen hem i rätt tid.

HYPADE RING OF KERRY

En av Irlands mest populära sevärdheter Ring of Kerry är en snitslad rundtur på Wild Atlantic Way på halvön ovanför Beara. Här åker rader av bussar fulla med turister, stora husbilar och allsköns hybilar runt och kollar utsikter och mysiga byar, genom immiga och regntäckta rutor. Här och var stannar de vid stora restauranger som utfodrar turisterna med äkta irländsk mat, kaffe och godiskakor.

Men det är mest en lyckad marknadsföring, rundturen som tar ca 3 tim är för det mesta trist och slitsam pga av köer och trängsel. Man ser mest tråkiga lövskogar och obrukade vallängar. Några korta sträckor på sydsidan har fin utsikt, men det varar kort. Inget att rekommendera, snopet.

Nu bor vi i en exklusiv Airbnb i naturreservatet Burren ovanför staden Ennis. Det är en stor studio i hög kvalitet med hel glasvägg mot uteplatsen, omgiven av 2 m höga stenmurar och finklippta häckar. Utanför simmar guldfiskar i en vacker damm.

Joe vår värd berättade att för två år sedan bottenfrös dammen med guldfiskar när det blev -18 gr, det lilla vattnet i botten rann ut. Efter två veckor tinade dammen och Joe fyllde på vatten, men han var övertygade att alla fiskar hade dött. Efter några timmar såg han hur fiskarna kravlade sig upp ur gyttjan, de hade obegripligt nog överlevt veckor utan vatten. Ett under sa Joe, fast han inte är religiös.

Ingången till vår Studio och guldfiskdammen

På bilresan idag mot kusten insåg vi att betydande delar av det höglänta Irland idag har blivit stenöknar efter 1000 år av skogsavverkning och dödande bete av först kor sedan får, precis som på Island, Yttre Hebriderna och många andra platser på jorden. Många turister tycker nog att det är häftigt, vi blir sorgsna och tänker på på vad jordens överbefolkning ska leda till när skogar fortsätter att dödas, jordlagret förstörs och djuren utrotas. 

Vi har kört många vackra vägar runt om i världen, i USA, Frankrike, Tyskland, Danmark, Nya Zeeland osv. Frågan är om inte Irland är bästa landet för omväxlande roadtrip. Dagens tur längs Atlanten på västkusten var absolut toppstandard med våra mått. Alla rundturer här är enastående vackra men också olika.

VAD ÄR DET HÄR FÖR DJÄVLA REGN?

Efter två dygn med hällregn utan avbrott och 10 gr, och en prognos att det ska fortsätta hela nästa vecka, undrar vi hur människor kan leva här. När hällregnet går över i skyfall uppstår just frågan, vad är detta för djävla regn egentligen. Men vi ser att de flesta som bor här inte tycks märka regnet. De går omkring i vanliga kläder med hunden, som dock bara vill gå hem. Visst har vi hört om den gröna ön, som uppkommer av ständiga regn, och visst har vi varit på Yttre Hebriderna en sommar där drizzle fuktade oss vareviga dag och temperaturen aldrig kom över 13 gr. Men det här är svårbegripligt. Trots det, kanske är det bättre än att smälta hemma i en värmechock över 30 gr.

Vår första utflykt gick från Bantry ut på en smal udde i Atlanten till Sheeps head. Resan började spännande med vackra vyer över havet men efterhand krympte vägen till nästan en smal kostig över branta kullar och djupa raviner. Spektakulärt vackert och svettiga händer på ratten. Trots ständigt regn kändes det som sol.

Vi fortsatte till Ring of Beara, udden ovanför. Resan runt den var om möjligt ännu vackrare och mer spännande. Även vi kunde tidvis se den fantastiska naturen runt oss utan att märka regnet. Under den långsamma resan tillbaka på nordsidan på vindlande småvägar såg vi enstaka fritidshus som klättrade strax över det skummande havet, helt utan kontakt med någon civilisation som bredband, affärer och allt annat som vi tar för givet. Det är väl här som nutidens eremiter gömmer sig.

Lätt utmattad körde M sedan 3 tim till vår B&B utanför staden Killarney. Vi åt ännu en god middag på puben Odonoguhe. Intill oss firade ett gäng 14 åringar någons födelsedag. Puben är allas plats på Irland.

Att resa är att grubbla en smula. Vi har hört fina ord senare tid om vuxna i rummet, eller riksdagen. Men borde vi kanske fundera om det finns vuxna i landet. Under våra resor, nu senast i England, Danmark och Irland, slås vi av att medborgare här betraktas som vuxna att köra lagom fort, köpa öl i affären, ta ett litet glas till maten på restaurangen, låta hunden gå lös om den är snäll och inte jagar, vara med och besluta om vi ta emot miljoner invandrare från Afrika och Mellersta östern, låta bli att skräpa ned överallt osv. I vårt land tvingas människor att köra så långsamt som staten bestämmer, köpa dyr alkohol i statens butiker, när de är öppna, aldrig smaka en droppe på krogen - och hundarna är lika fångna som vi i de koppel som staten kräver. Vi kan skräpa ned eftersom staten tar hand om vår lort. I vårt land bestämmer politikerna drastiska förändringar av vårt samhälle utan att fråga oss. De kanske är så att vi saknar vuxna medborgare, som förstår vad som är bra för alla, mer än vuxna politiker, och att det är vårt allvarligaste problem.

ROADTRIP PÅ IRLAND

På tredje försöket kom vi äntligen iväg till Irland igen, efter bruten handled och pandemin stoppat oss tidigare. Efter en natt på hotell i Arlanda, ankomst till flygplatsen 06.00, 7 min i kö till security, fick vi sitta på golv och stängda restauranger i F flygeln i 3 timmar, haveri-Svedavia har glömt att sätta in väntstolar. Flygning med Airbaltic gick snabbt och tre timmar efter vi lyft var vi på väg i hyrbilen till Kilkenny. Staden är känd för sina vackra medeltida byggnader, bla sitt normandiska medeltida slott. Den är en mycket populär turistort och även en "getaway" för irländare som vill göra en helgutflykt med vacker miljö och ett blomstrande nattliv. Efter en solig promenad avslutade vi kvällen med smoke house food på stadens trendigaste restaurang. Natten tillbringades i ett litet rum på en välkänd pub som nåddes efter att ha klättrat i 7 trappor upp och ned.

Irland är ett motsägelsefullt land. Det är kända för sitt trevliga publiv, glada folkmusik som hörs överallt och vänliga människor. Samtidigt har de krigat mellan folkgrupper, klaner, trosgrupper och krigare från andra länder ständigt sedan 900 talet. Först 1923 fick man fred, med förtryckarna från England. Engelsmännens bestialiska förföljelse av Irländarna får Putins invasion att likna ett låtsaskrig.

De är också kända som hetlevrade men kör bil som änglar, inga fartdårar eller krypare. Trots 120 på större vägar och 80-100 på landsvägar är de vuxna nog att köra lagom fort, utan att staten tvingar dem. De moderna städerna är ofta charmlösa och nästan bara bebyggda med gulvita putsade lättbetonghus, medan landet och småstäderna är minst lika vackra som i England och Frankrike.

Vår första heldag körde vi njutvägar i ovanligt strålande sol till några av Irlands berömda vackraste byar som bla Instioge, New Ross och Waterford. I Waterford besökte vi det fartyg som startade den ökända hungerkatastrofen på Irland. Engelsmännen hade stulit all mark från dem och drottning Viktoria beslutade att all säd och potatis som marken gav skulle exporteras till andra länder, bla på detta skepp, troligen för att utrota detta lågstående keltiska folk. Det lyckades nästan, miljoner dog och andra miljoner flydde till Amerika, bla John Kennedys förfader. JFK står staty i hamnen i Waterford, varifrån de flesta irländare skeppades iväg.

På kvällen nådde vi Bantry, en gammal vacker fiskeby på den sydvästra spetsen av ön. Men byn var ganska stängd och tom i väntan på semesterfolket. Den är känd för fina fiskerestauranger och vi spisade nyfångade musslor och fish and chips på gourmetpuben The Smug.