KLITTERRESA

Att resa omkring är att se skillnader som man ofta inte förstår. Vi har tidigare berättat att Danmark är rent, det är knappt man hittar en fimp i rännstenen eller Donkenpapper i diket. Varför lyckas de hålla så rent medan Sverige ser ut som en soptipp?

En annan skillnad är att snabbmatskedjor är relativt sällsynta längs vägarna och i städerna. Den enda förklaring vi kan komma på att danskarna ofta äter smörrebröd till lunch, eller går på en Kroe. Det har vi fattiga svenskar inte längre råd med, en enkel lunch kostar oss 250 per person i våra numera värdelösa svenska kronor. Vi inser att våra härskare i tysthet har stulit 1/3 del av våra surt förtjänade pensioner, i köpkraft på resa. 

Vi såg också prov på dansk effektivitet. På vägen kom 7 glada tonåringar på scootrar klädda i gula dagisvästar. De var ute med sin körlärare och tränade för MC kort.

Februarivädret med den hårda blåsten och en effektiv kyla på -5 gr förhindrade finbesök i Ålborg. Vi styrde kosan mot Ringköbing, en liten vacker stad på den smala västra kustremsan. Vi åker längs illvita klitter där den hårda vinden skapar små floder av glidande sand som rinner ned på vägen. När sanden blåser åt ett visst håll bildas stora berg av sand, men p.g.a dragningskraften faller sanden ner på andra sidan av berget. Då bildas sanddyner. Om en sanddyn breder ut sig tillräckligt mycket blir det en öken eftersom för mycket sand slår ut växtligheten. Klitter förändras ständigt och det finns de som hävdar att en viss formation aldrig återkommer.

Ringköping en iskall lördag eftermiddag i maj är något av de ödsligaste man kan uppleva. När vi tar en iskall öl ute ser vi ett gäng äldre tonårsgrabbar som dricker öl och skrålar högt på bryggan. Plötsligt kastas en av dem i vattnet utan kläder, men dras upp snabbt.

Efter en stund kommer ett gäng dito uppklädda tjejer med karamelldrinkar i plastglas och de närmar sig försiktigt grabbarna. De går sedan längst ut på bryggan, och där väntar en blivande brud. Tydligen firas svensexa och möhippa tillsammans.

Vår resa längs Europas västra kust fortsatte till Esbjerg. Det är en förnäm stad i rött tegel med pampiga hus och fina torg. Längs Strandveijen bor de numera mycket rikare danskarna i spektakulärt stiliga och moderna hus med havsutsikt. Vi börjar tro att ett av Sveriges största politikmisslyckande är att vi inte gick med i den gemensamma valutan. Våra politiker har kunnat fortsätta med misslyckade devalveringar, som troligen är en huvudförklaring till att vår välståndsutveckling släpar efter.

Här Esbjergs stolthet Mennesket ved Havet.