DEN LÅNGA RESAN UPPSKJUTEN

Nu har vi landat på Älgö efter en tuff husbilsresa på motorvägar i 22 timmar, från Normandie. Margareta har brutit handleden efter en fallolycka och opererats på det stora universitetssjukhuset i Rouen. 

Vi hade precis flyttat in i Fiskarstugan, Cabane de Pecheur, en fin liten Gite i Seinedalen, 1,5 meter från den vackra ån Andelle. Här skulle vi vila och tvätta under en vecka för att sedan fortsätta till Irland.

Upplevelsen av sjukvården i Frankrike var som att möta livet i en annan av universums dimensioner. På ytan såg allt lika ut som i Sverige. Lokalerna var litet slitna, personal kilade runt och akut sjuka kom in i en strid ström. Men sedan blev allt mycket olika.

När vi efter 3 minuter skrivit in oss blev vi ombedda att ställa oss i en ruta i korridoren. Efter 5 sekunder kom en sjukskötare, förde oss till ett akutrum och gjorde en grundlig kontroll av blodtryck, puls m.m. viktiga värden. 5 minuter senare kom läkaren, gjorde sin undersökning och beslutade om röntgen. Margareta fick gå direkt till röntgen. Hon passerade ett rum och då sa sköterskan, där kommer din man att vänta. Röntgen tog bara fem minuter, sedan kom hon tillbaka. Efter en timme kom ortopedkirurgen och berättade att det var en fraktur som behövde operation. 

Margareta fick sedan vänta i en säng på ortopedavdelningen till klockan 5 då operationen började. Strax efter 7 kom M tillbaka till ett eget rum på ortopedkirurgen. Dagen efter fick vi lämna sjukhuset efter röntgenkontroll m.m. Vi fick med oss detaljerad skriftlig information på franska och engelska om eftervård, medicin etc. Alla i personalen var vänliga och hjälpsamma, även om vi hade litet svårt med den medicinska franskan. 

En trevlig sjuksköterska kom sedan hem till Fiskarstugan varannan dag och la om såret för 70 kr. per besök.

Vi fick ändå njuta av 4 underbara dagar i trädgården med sol från en klarblå himmel, porlanden av ån, och njuta av fransk mat, grönsaker, ost och vin. Hundarna fick strosa runt och vila efter den långa husbilresan genom Europas västra kust.

Vår långa resa blev denna gång 490 mil i nästan en månad, ofta på mindre vägar genom många vackra byar. Det började med nordisk kyla men slutade med fantastiska vårdagar. Överallt blommade våren, med vackra träd, buskar, ängar och stiliga rabatter. Men resan har lärt oss att klyftan mellan stad och land inte bara växer i Sverige, utan överallt. Landsbygden är under snabb avveckling medan städerna och förorterna närmar sig en systemkollaps av överbefolkning.

Det blir också skrämmande uppenbart att homo sapiens är en invasiv art som snabbt föröder sin jord, utplånar andra djur, fiskar och insekter. När man ser de oändliga långtradarkolonnerna genom Europa inser vi att vår enda väg att rädda jorden är att skyndsamt införa politiska åtgärder som påtagligt minskar befolkningen i alla länder. När de äldre blir allt friskare kan de arbeta längre och då uppstår inga försörjningsproblem med en åldrande befolkning.

ÄR INSEKTERNA HOTADE?

Från Esbjerg reser vi västra kustvägen genom fortsatt vackra och välvårdade jylländska  byar och landsbygd. I västra Plattyskland blir dock allt mer enformigt och vi når till sist Elbefärjan mellan Gluckstadt och Wishafen. Det är en långsam genväg för att slippa trafikkollapsen genom Hamburg. Vi färdas tillsammans med en handfull monsterlastbilar över bruna Elbe på en liten färja som lutar betänkligt. Vi övernattar på Elbes strand där de flesta har sommarhus som består av husvagn, tält och uteplats med blommor.

I Niedersachsen bodde saxarna som slogs med romarna. Nu bygger man Volkswagen i Wolfsburg, men i västra delen är det fattigt med många övergivna hus och gårdar. I staden Varel i Ostfriesland bor bara 25 000 invånare men man har ett palatsliknande varuhus Familia med fantastiskt utbud och enastående presentation av fräscha grönsaker och bl.a. massor av korv. Deras vinavdelning är imponerande och där jobbar en sommelier och ger goda råd. Man misströstar om svenskarna som 2019 älskar det statliga alkoholmonopolet som är svindyrt, förmyndaraktigt, ger dålig service och bara är till för att ytterligare smygbeskatta oss medborgare genom att köpa in vin och öl billigt och sedan ta hutlöst betalt.

Som Richard Swarzt påminner oss nyligen i DN, ”Allt som en gång lyckats ta sig in i världen blir vi sedan aldrig av med. En hemsk tanke. Det var Hans Magnus Enzensberger som i ett samtal för många år sedan planterade den i mitt huvud. Den upprepade lögnen överlever som sanning. Den som makligt reser kors och tvärs genom det östra Tyskland riskerar att få den tesen bekräftad. DDR lever vidare, denna höst 30 år efter sin död.”

Detsamma gäller tyvärr i Sverige. Mycket av de statliga ingrepp som infördes under socialismens guldår inte bara lever kvar, de älskas av folket.

Vi fortsätter resan in i västra Nederländerna och övernattar på en trailerpark utanför staden Leeuwarden. Där bor fattiga året runt och delar toaletter och gräsmattor.

Resan vidare i Holland påminner oss varför vi inte återvänt sedan besöket i början av 1990-talet. Det finns liksom inget att fästa blicken på. Och som min holländska vän Marcel sa, det luktar alltid koskit och människor och bilar trängs. Men det är trevligt att se hur man cyklar civiliserat.

Målet är att åka Afsluitdijk, en 32 km lång väg och ca 90 meter bred dammbyggnad (färdigställd 1932) i norra Nederländerna som skiljer Nordsjön från IJsselmeer, den insjö som uppstod när havsviken Zuiderzee separerades från Nordsjön. När vi stannar på utsiktsplatsen anfalls bilen av miljarder myggor. Svärmarna omkring förmörkar solen. Vi flyr men bilen och vindrutan blir helt täckt av mygglik. Här tycks inte insekterna vara hotade.

Vi fortsätter till ”Tulip road” som går genom de vidsträckta tulpanåkrarna. Man odlar dock inte alltid tulpaner, utan tulpanlökar. Vi ser när slåttermaskiner kör och klipper av stjälkarna. Det är dock sent på året och de södra fälten är skördade.

Man ska aldrig åka motorvägarna förbi Amsterdam, Haag och Rotterdam, det är hysteriskt kaos och köer. Till slut når vi de västra öarna Zeeland, Schouwen-Duiveland, Tholen, Noord-Beveland, Walcheren and Zuid-Beveland. Öarna ligger under havsnivån och har uppstått genom vallar mot havet. De är glest befolkade men fulla av tyska badturister på sommaren. Man odlar mest kor. Vi övernattar på ön Overflakkee där klimatet är så vänligt att man kan ha olivträd i trädgården.

KLITTERRESA

Att resa omkring är att se skillnader som man ofta inte förstår. Vi har tidigare berättat att Danmark är rent, det är knappt man hittar en fimp i rännstenen eller Donkenpapper i diket. Varför lyckas de hålla så rent medan Sverige ser ut som en soptipp?

En annan skillnad är att snabbmatskedjor är relativt sällsynta längs vägarna och i städerna. Den enda förklaring vi kan komma på att danskarna ofta äter smörrebröd till lunch, eller går på en Kroe. Det har vi fattiga svenskar inte längre råd med, en enkel lunch kostar oss 250 per person i våra numera värdelösa svenska kronor. Vi inser att våra härskare i tysthet har stulit 1/3 del av våra surt förtjänade pensioner, i köpkraft på resa. 

Vi såg också prov på dansk effektivitet. På vägen kom 7 glada tonåringar på scootrar klädda i gula dagisvästar. De var ute med sin körlärare och tränade för MC kort.

Februarivädret med den hårda blåsten och en effektiv kyla på -5 gr förhindrade finbesök i Ålborg. Vi styrde kosan mot Ringköbing, en liten vacker stad på den smala västra kustremsan. Vi åker längs illvita klitter där den hårda vinden skapar små floder av glidande sand som rinner ned på vägen. När sanden blåser åt ett visst håll bildas stora berg av sand, men p.g.a dragningskraften faller sanden ner på andra sidan av berget. Då bildas sanddyner. Om en sanddyn breder ut sig tillräckligt mycket blir det en öken eftersom för mycket sand slår ut växtligheten. Klitter förändras ständigt och det finns de som hävdar att en viss formation aldrig återkommer.

Ringköping en iskall lördag eftermiddag i maj är något av de ödsligaste man kan uppleva. När vi tar en iskall öl ute ser vi ett gäng äldre tonårsgrabbar som dricker öl och skrålar högt på bryggan. Plötsligt kastas en av dem i vattnet utan kläder, men dras upp snabbt.

Efter en stund kommer ett gäng dito uppklädda tjejer med karamelldrinkar i plastglas och de närmar sig försiktigt grabbarna. De går sedan längst ut på bryggan, och där väntar en blivande brud. Tydligen firas svensexa och möhippa tillsammans.

Vår resa längs Europas västra kust fortsatte till Esbjerg. Det är en förnäm stad i rött tegel med pampiga hus och fina torg. Längs Strandveijen bor de numera mycket rikare danskarna i spektakulärt stiliga och moderna hus med havsutsikt. Vi börjar tro att ett av Sveriges största politikmisslyckande är att vi inte gick med i den gemensamma valutan. Våra politiker har kunnat fortsätta med misslyckade devalveringar, som troligen är en huvudförklaring till att vår välståndsutveckling släpar efter.

Här Esbjergs stolthet Mennesket ved Havet.

TILLBAKA I VACKRA JYLLAND

Efter en härlig dag med långvandring och cykelutflykt i strålande sol i Smögen helt utan turister tog vi färjan till Fredrikshamn och slog läger på den fantastiska campingen Råbjerg Mile nära Skagen, där alla bobilar står avskilt på en egen tomt med höga häckar runt. Ljuset och färgerna på våren bländar men vinden är ofta hård.

Ensamma på lyxcamping i Smögen

Idag har vi färdats på den enastående vackra vägen Haervejen, en gammal pilgrim- och handelsled sedan 1100-talet som i dag går 50 mil genom Jylland, delvis som cykelled, delvis som vandringsled. Den går genom vacker natur, historiska platser och andra sevärdheter. Resan planeras med vägens hemsida eller app.

Vi har nu nått Ålborg, och i morgon ska vi undersöka varför staden kallas Nordens Paris. Stadens måtto är ”Vild med verden” och man har ett fotbollslag som just heter Nordens Paris. En del tror det beror på all konst och arkitektur som finns här, andra på det sofistikerade folk som bor i staden och klär sig ovanligt elegant för att vara danskar. Kanske är förklaringen den gamla staden som bevarats och förädlats, även under många år med socialistiskt styre i staden, till skillnad från våra svenska städer som sprängdes bort under socialisteran. Vi får se.

Haervejen