VÅR DRÖM

Sedan flera år hade vi planerat att bli riktiga EU-immigranter när vi blir pensionärer. Vi skulle flytta mellan länder i Europa och bo några månader till ett halvår på varje plats, eller göra långresor med husbil. Pandemin satte stopp för drömmarna. Efter två år i isolering och exil i fritidshuset har vi börjat återuppta våra upptäcktsresor. Men nu får det bli mer anspråkslösa utflykter för oss resandefolk.

(KLICKA PÅ BILDERNA SÅ BLIR DE STÖRRE. EN DEL BILDER ÄR LÅNADE)


torsdag 24 maj 2018

CYBERCRIME I APPLADALEN (kapitel 1)

Några kanske undrar om vår blogg är nedlagd. Nej, inte alls, vi har drabbats av den nya sortens cybercrime som hastigt sprider sig runt i den rika världen, nu när hackarna får allt svårare att stjäla från banker och företag, och allt fler välbeställda har telefoner och surfplattor med värdefull information. Det här är vår logg över snart en veckas krishantering 

Fredag 18/5. I solen och värmen åkte vi till den fina byn Cotignac och åt musslor, som vanligt. När vi  kom hem efter tre timmar upptäckte vi att tjuvar hade tagit sig in genom att trycka upp ett fönster och stulit våra tre fina Ipads, jobbets dator och Iphone och alla sladdar. Vi spärrade direkt kreditkort, BankID och köpte två nya Ipads och loggade in på våra vanliga App id. Vi laddade tyvärr också ned ett nytt BankID med personnummer och kod.

Lördag 19/5. Eftersom vi trodde att det bara var småskurkar som stulit vår elektronik gjorde vi en fin utflykt mot norra bergen och åt lunch vid en sjö.

Söndag 20/5. På morgonen upptäckte vi olika angreppsförsök på både våra Iphones som vi hade kvar, och på våra nya Ipads. Man hade loggat in på vår Pay PAL, Amazon och App id och försökt kapa betalkort och köpa prylar och spel. Under hela dagen och kvällen försökte vi ändra våra lösenord på App id, mail och andra konton. Då började vi misstänka att det är proffshackare som har tagit över både våra Iphones och nya Ipads.

Vi stängde av kopplingen mellan de stulna Ipads och våra Iphones men det hjälpte inte, attackerna fortsatte. Varje gång vi bytt lösenord gick hackarna in och satte egna lösenord. De gick så snabbt att det måste vara en datorrobot som sköter processerna. Vi stängde då av anslutningen till wi-fi och 4G på våra Iphones. 


På kvällen ägnade vi oss åt att kontakta våra banker för att säkra att alla Ingemars BankID tagits bort och att sätta tak för överföringar och utlandsbetalningar.

Måndag 21/5. Redan innan frukost upptäckte vi nya attackförsök så vi försökte göra fabriksomställning på de nya Ipads. Då var Margaretas Ipad helt kapad och den andra funktionell men kapad. Vi ringde igen och bad banken stänga alla våra BankID.

Vi stängde ned alla Ipads och åkte och köpte ännu en ny Ipad. Tydligen kunde kaparnas robotar se de verifieringskoder etc som skickades som e-post eller meddelande när vi försökte ändra lösenorden. De hade tillgång till vår e-post eftersom de hade tillgång till våra lösenord.

Den nya Ipad installerades med nytt App id och största försiktighet. Med den ändrade vi igen lösenord på alla konton. 

Tisdag 22/5. Ingemar vaknade alldeles svettig för han mindes att han använt Norwegian kortet på sin troligen kapade Ipad för att handla nya fodral på Amazon, så hackarna skulle kunna ha fått tag i både personnummer och andra koder. Efter nya samtal till banken blev vi något lugnare.

På lunchen åkte och köpte en fjärde ny Ipad som bara ska användas för bankärenden och andra känsliga uppgifter på Internet.

På eftermiddagen gick vi till polisstationen för att göra en anmälan om inbrott och stöld. Men det visade sig att det är Gendarmeriet som sköter detta.

Gendarmen monsieur Hulot läxade upp oss och sa att vi borde veta att man genast ska ringa Gendarmeriet vid brott. Men de lovade ändå att ta emot vår anmälan. 

Efter 15 minuter knackade tre tungt beväpnade gendarmer med skyddsvästar på dörren till vårt hus och steg in. De gjorde en noggrann undersökning och tog kort på fönstret och bänken där våra Ipads stulits. Sedan fick vi följa med till stationen för ett förhör och att skriva rapport. Det tog tre gendarmer 1,5 timmar att göra jobbet. Alla var synnerligen artiga och trevliga.  

De berättade att flera hus i närheten hade haft inbrott samma dag. Det är avancerade ligor som först skickar ut personer som rekognoserar. Sedan någon dag senare kommer ett antal spanare som med telefoner ger instruktioner till tjuvarna. De gör jobbet på några minuter. Oftast stjäl de bara pengar, kreditkort och värdesaker. Det är var första gången här i området någon har drabbats av omfattande stölder av Ipads och datorer.

På tisdag kväll ringde vi till banken och bad om tak för överföringar och utlandsbetalningar. 
Sedan hjälpte sonen till att ändra lösenord på viktiga konton från sin dator i Sverige. Vi lyckades efter många försök att fabriksåterställa min nya Ipad.

Onsdag 23/5. Efter flera försök fick vi kontakt med Apple supporten i Sverige. En trevlig ung man försökte på distans radera min stulna Ipad. Vi såg på skärmen att den var aktiv. Så fort han försökte radera stängde roboten min Ipad, det fungerade inte. Troligen beror det på att jag inte satt på ”Hitta min Iphone”. Jag bad sedan att få avsluta våra kapade konton hos Apple. Det har ju länge varit omöjligt men ska gå numera.

Efter en stund fick jag tala men en ytterst kompetent chef för säkerhetsavdelningen. Han arbetade med mig till lunch med att begära avslut, men efter GDPR lagen kan inte Apple göra det själv och inte direkt. Nu får man fylla i en massa uppgifter på en hemsida och vänta en vecka på avstängningen. 

Efter lunch ringde han tillbaka och då försökte vi radera Margaretas stulna Ipad som hade ”Hitta min Iphone” aktiverad. Omedelbart stängde roboten av surfplattorna, men IT chefen lovade att så fort de kopplas in på wi-fi ska de raderas. Sedan gjorde jag samma ansökan att avsluta alla Margaretas konton.

Jag frågade hur jag skulle kunna överföra mina 200 kontakter och 50 anteckningar från min korrumperade Iphone till Google drive eller liknande, men det går tydligen bara till mitt kapade Icloud konto. De kapade Ipads kan dock helt återvinnas på en Appleverkstad.

Enligt IT chefen var detta den värsta Apple attacken han hört talats om, men hade läst om detta i analyser från amerikanska säkerhetsföretag.

På kvällen hjälpte sonen oss att från Sverige byta koder på banken. Vi ville inte göra det med våra osäkra apparater. 

Torsdag 24/5. För första gången på en vecka kunde vi äta frukost utan panik. Vi har fortsatt efterarbetet bl.a. med att kolla konton, loggar, mejl m.m. Äntligen har vi fått igång den nya okapade telefonen.

Ännu känner vi oss långtifrån säkra. Enligt pålitliga uppgifter säljer hackarna stulna Ipad och Iphone credentials i parti till andra hackare som senare när allt lugnat sig gör nya attacker.

söndag 13 maj 2018

DEN BLOMSTERTID NU KOMMER, ELLER GÅR DEN

Efterhand börjar vi nu upptäcka mer och mer vad som skiljer vårt vardagliga liv här i Provence från det hemma. Kanske det mest påtagliga är hur mycket vi vistas utomhus. Vi går ofta ut och äter frukost, vandrar med hundar, käkar lunch på uteserveringar, tar en tur med cabben, grillar på kvällen och tänder kandelabern när det skymmer. Hela dagen är vi utomhus.

STILIGA KLÄTTERBLOMMOR I FREYUS


Förra sommaren åt vi middag ute en kväll, åkte båt ingen gång (för kallt och blåsigt), åkte sällan cabb, och gjorde sparsamma promenader när vädret var någorlunda ok. Sedan kommer de sju månaderna som man vistas inne, hemma, på kontor, i bilen eller tåget.
GULA LILJOR I CAMARGUE
 
Våra grannar här tittar förundrat på oss. De har inte samma törst efter ute, de kan ju njuta det mest hela året. Vi däremot försöker kompensera vår brist på ute de senaste 60 åren genom att ta vara på varje tillfälle.
Vi undrar vad det är som gör ute så skönt för oss, hundar, katter och de flesta djuringar. Kanske är det värmen från solen, alla dofter, fågelkvitter och Harley  Thunder. Vi tror att det skönaste är vinden som krusar håret och smeker kinden.
ROSEXPLOSION I CARCES
 
En annan skillnad vi upptäckt är vårblomningen. Under den senaste jobbveckan i Stockholm exploderade våren, allt blommar på en gång. Alla nynnar Den blomstertid nu kommer. Men de blundar för att den snart går.
VÅR LILLA KLÄTTRANDE GULROS PEAKAR
 
Vi har haft vårblomning sedan vi kom i mitten av februari. Först lökväxter, fruktträd och mimosa, sedan liljor och små perenner, nu rosor och ginst, vi väntar på olivträdens blyga blommor. Vi ser ingen slut på blomstertiden, kanske går den aldrig.
STILIGA ROSOR VID VÅRT HUS
 
Nyss besökte vi de ensliga och ödsliga bergen norr om Marseille, Sainte Baume. Där blommade egendomliga lökväxter och orkidéer i mängder på den karga jorden, växter som vi inte känner namnen på. De mest oväntade vi såg var annars en äldre cyklist som efter att kämpat sig upp på berget lade sig att sova i en rondell.
OKÄNDA BERGSBLOMMOR EN MASSE
 
 
Den blommigaste vägen vi åkt går från Toulouse genom Hyeres. I mitten av och längs med vägen har man planterat något som liknar en botanisk trädgård med allsköns blommande palmer, träd och buskar. Något liknande har vi aldrig sett någonstans. En cabbresa där gör oss berusade av blomdofter. Den som vill cykla i ett blomsterparadis, och inte svettas uppför ett talltäckt berg, åker hit.
HÄR ÄR VALLMON OGRÄS
 
Vid skymningen gårdagskvällen när vi satt ute hördes förskräckliga ljud som förde tankarna till helvetets portar. Först efter en stund förstod vi att det kom något på vägen som högljutt protesterade. Det var något hundratal får och getter som kobojsar drev fram till nya betesmarker. Först kom en stilig häst och ryttare, sedan bräkande och muttrande djur, som kissade och bajsade på sig av oro. Några hoppade upp på vår mur, andra rymde in på sidovägarna. Efter sprang fårvaktare och ropade ”AHOA AHOA”. Sist kom en stilig brun ko som fungerade som påskjutare. Tyvärr var batteriet i Iphone slut, så vi fick inga bilder.
ENSAMGET VI MÖTTE I BERGEN
 

onsdag 2 maj 2018

EN TUR MED RIVIERAEXPRESSEN

Reser man från vår station Les Arcs till Nice upptäcker man en hel del om tågen och livet i Provence.

Järnvägen längs Rivieran byggdes i mitten av 1800-talet och ligger fortfarande på samma sträcka. Småningom anslöts den till järnvägen till Paris. Därigenom kunde Rivieran exploateras och nyttjas av andra är den franska överklassen.
 
Dagens tågstationer i Frankrike ger minnen från 1980-talet i Sverige, med trevliga kassörskor i kassorna, stiliga stinsar med käcka svarta skärmmössor med röda och vita revärer, stinsar som faktiskt blåser i en vissla när tåget kan gå. Vänthallen är varm och trevlig inbjudande, sköna stolar och med tillgång till kaffe och snacks.
 
Svensk stinsmössa

De franska TER tågen är rena och välskötta men trånga, obekväma och fullsatta, trots två våningar. Det är inte ovanligt att resande måste stå under några timmars resa. Resan är också betydligt dyrare per mil än t.ex. från Stockholm till Eskilstuna.
 
Vi har Pågatåg i Skåne, här finns Tantatåg. Gissningsvis 75 % av de resande är tanter, damer och flickor, ibland med barn. De enda manliga resande är studerande som far fram och tillbaka mellan hem och studieorten. Det är kanske väntat, kvinnor konsumerar mer av offentliga tjänster än män, som utbildning, statlig kultur och underhållning och sjukvård.
Även om franska tåg är ganska punktliga, är de ofta inställda på grund av strejker som organiseras av kommunistpartiet. I år började strejkerna lägligt inför påskhelgen, som protest mot Macrons förslag att försämra villkoren för järnvägare med livstidsanställning och pension vid 55 år. I går en månad senare informerade SNCF stolt på sin TV-kanal att det var en bra dag, bara en av tio tåg var inställda. Men vilka tåg det var kan man inte få information om i förväg, de flesta upptäcker det på displayen på stationen. På motorvägarna visar de elektroniska skyltarna: Strejk på SNCF, tänk på samåkning.
Rivieraexpressen går i början längs medelhavets strand med stundtals fantastiska vyer över Cornich Estrelle, lyxhus/slott, jättepooler och skrytyachter, avbrutet av eleganta golfbanor. På gångvägen längs stranden i Cannes gör många sin volta, trots kulet väder och kyla. Andra fiskar eller bara sitter i stolar i sanden och super in havsluften. Man åker skrattande förbi de långsamma bilköerna längs hela Rivieran, trots att det bara är första maj.
Naturreservatet Cornich de Estrelle 
 
Efterhand när vi närmar oss förorterna till storstäderna ersätts lyxen och vyerna med slitna bostadslador, skabbiga småhus och gamla fabriker fulla av fulklotter. Spåren liknar mer en soptipp, det är ett fransk teknikunder att tågen kan ta sig fram.
Ingen åker dock tåg från städerna i norra Provence till Nice flygplats. Den närmaste stationen, Nice St-Augustin, ligger 15 minuters promenad till terminal 1 längs motorleder, tunnlar och otrygga vägar. Från Nice huvudstation går det dock en buss en gång i halvtimman, men den var inställd den första maj. De flesta turer tvingar resande till tågbyten i Cannes, med en väntetid på 30 minuter. Bilresan för oss tar 1 timmer och 10 minuter, tågresan inkl. väntetider m.m. nära tre timmar. Inte ens här i Frankrike är tågen användbara för andra resor än nostalgiska turer, turistutflykter eller resor för dem som inte har bråttom.

Nu har Klas och Jenny åkt hem till en ny vår efter några vackra dagar hos oss med vandringar längs Rivieran vid Cap Lardier, Sentier de Martel i Gorges de Verdon och cabresor till vackra bergsbyar.