Förutom att göra långsamma bilutflykter på smala vägar är det bästa sättet att njuta Sydskåne att vandra på de välplanerade och tydligt markerade etapperna i Skåneleden. Den omfattar 160 mil och 144 leder i etapper från några km till flera mil i hela Skåne. Med hjälp av appen och dess karta är det lätt arr välja lockande sträckor och hitta parkeringar.
Vi har under åren vandrat flera sydliga delsträckor av Skåneleden, Verkeån till Haväng, Brösarps backar, Alunbruket till Hallemölla, Stens huvud, Ale stenar och söderut, Hagestad till Löderup mfl. De flesta har varit mycket vackra och inte för överbefolkade.
I år ville vi prova leden från Skillinge till Brantevik men den går tyvärr helt på vägar långt från havet. Man kan dock på appen Naturkartan se att det går en stig längs kusten hela vägen som inte stör husägare. Efter en promenad i den pittoreska byn Brantevik parkerade vi på en av de södra återvändsgränderna och gick genom en grind som varnade för hästar. Hästarna var vänliga och brydde sig inte om hundar.
Stigen var lätt att hitta och följa och vi mötte flera vandrare, utan stora ryggsäckar. Det är en tjusig kuststräcka där stigen går över klapperstensstränder, grässtigar och genom lågväxta strandbuskar. Längs stigen blommar både förgätmigej och små blåklockor. Här och var står bänkar för picknick eller vila. Man går förbi hus här och var men ägarna vinkade glatt.
Efter en stund kommer man in i naturområdet Grönet vid den klippiga kusten, där finns det gravkullar och stenrösen både från järn- och bronsålder. Vi följer en stig över strandängarna söderut till en skogbevuxen betesmark. Vi vände där och tog sedan bilen till Skillinge. Fortsätter man kommer man snart Hylkegården där det finns både cafe och butik.
Brantevik är pittoreskt men påminner mest om ett Skansen för rika sommarturister och pensionärer. Skillinge tycker vi är trevligare, en fin strandpromenad, små kvarter utan bilvägar, flera restauranger och affärer. Vi år vår picnic i hamnen i strålande sol.
Några dagar senare försökte vi vandra Fjärilsstigen öster om Trelleborg, från Böste läge till Gislöv läge. Stigen var ömson sand och klappersten, lukten av rutten tång kvävande och längs leden låg rader av lådliknande skrythus av glas och betong - ingen vandrings att rekommendera.
En god lunch av moules frites intogs på Siluette, en restaurang på Trelleborg strandcamping. Dagen avslutades med en tur genom Trelleborgs centrum och längs palmerna på Strandgatan. Om Skurups centrum är dött, vet vi inte vad Trelleborgs centrum är. De flesta butiker är nedlagda eller stängda, den enda personer vi mötte var några högljudda män som grälade på arabiska och några gamla damer med rullator.
