MUNKE MÖLLA

Vår upptäcktsresa denna sommar går till södra Skåne, igen, men nu till slätterna syd om E65. Vi hyr genom Airbnb ett stort musealt tegelhus från förra sekelskiftet som varit en vattenkvarn, någon mil sydost om Skurup. Stora delar av ursprungliga väggar och stockar har bevarats och nya innerväggar och inredning har skickligt anpassas till husets karaktär. Vi och vovvarna delar på 140 kvm, med jättestort öppet vardagsrum och kök, två sovrum och ett badrum stort som ett attefallshus. Byn Hassle Bösarp där kvarnen ligger vid bäcken består av några hus, en kyrka och några stora träd, omgiven av böljande åkrar och betesfält. Här gillar den gamla damen Vilja att leka på gräset.

Genom att ha tålamod och flexibla tider har vi under de senaste åren haft tur att bo i flera restaurerade gamla Airbnb hus med kulturhistoria, ett fd cafe i en kringbyggd Skånelänga, ett vackert gammalt skolhus i tegel, ett hamnmagasin, ett bränneri och ett hönshus. Det ger extra behållning under våra resor.

Vi trodde felaktigt att de sydligaste slätterna i Skåne är platta, trista och luktar gödsel. Förvisso finns de här och var, men största delen är ett lätt böljande och mycket varierande och vackert landskap. De små och nästan tomma småvägarna går genom åkrar och fält med olika färger, vackra dungar och odlingsöar med olika lövträd, och små byar, det är nästan bedövande vackert även här.

Den lilla byn Anderslöv som korsas av Landsvägen ska enligt kunniga skåningar vara värt ett besök. Vid Lilla torget står en smutsig informationstavla som tipsar om att ladda ned en app så man kan gå en promenad och lyssna på husens historia. Tyvärr är det en svår app kanske från digitaliseringens forntid, vi slåss någon halvtimme men ger upp. Under byvandringen hittar vi dock många fina gamla hus, som alla är välskötta och bevarar sin historia. Berättelserna i appen är dock ganska trista. Byn vid landsvägen tycks vara ett bra exempel på en vänlig, vacker och trygg plats att leva, och ligger nära stora städer. På Gästis äter vi en lyxbrunch för en struntsumma, bättre än många vi betalat dyrt för i vår hemstad. Mest berömt i Anderslöv är den vackra kyrkan.

Precis som tidigare utflykter till Skåne får vi känslan av att komma till ett annat land än övriga Sverige. Det hjälper nog att vi nu får uppleva det vi saknat i många år, en indiansommar med sol och 22-25 gr varje dag. Men vi får också njuta av gamla vackert bevarade hus längs vägen och under promenader i byar och småstäder. Vi gillar stora gamla lövträd i trädgårdar och skogsdungar och kan vandra i deras skugga. De glädjer oss att se kor, får och andra husdjur som njuter av ett liv i en miljö som få djur kan få norröver. 

Ändå slår oss tanken att under den äldre stenåldern var stora delar Skåne täckt av lövskogar, fullt med jätteträd av ek, alm, al, lind björk och tallar. Skogarna var mörka, svårgenomträngliga och fulla av farliga djur och människor. Skogarna skövlades under århundraden och ersattes av betesmark och senare jordbruksmark, en skövling som var värre än vad Amazonas och andra regnskogar hotas av idag. 

Till skillnad mot i Grönland, Skottland, Hebriderna mfl platser ledde skövlingen inte till en ekologisk katastrof. I stället har den livsviktiga matjorden överlevt århundraden av odling och skapade förutsättningen för en växande befolkning.

Stora delar av de lönsamma markerna i Skåne hamnade tidigt i händerna på personer som stod makten nära. Baroner/Friherrar, hertigar och vanliga grevar bidrog efterhand till en dramatiskt förbättring av jord- och skogsbruket, förmodligen genom stordrift, rikedom, bildning och import av kunniga män från Holland, Tyskland och Frankrike, vilket Gunnar Wetterberg beskriver i Skånes historia del 3. 

Som i stora delar av världen är rikedom och bildning också en förutsättning för att det skapas skönhet i form av byggnader, parker, kyrkor, konst - men även ett vackert landskap. Gångna tiders och nutiden rikedom och bildning hos Skånes markägare är nog huvudförklaringen till att det är så enastående att åka omkring och vandra i södra Skåne.

STADSUTFLYKTEN TILL HALMSTAD

Våra förhoppningar att någorlunda tryggt kunna besöka städer med lägre våldsbrottslighet visade sig inte stämma alls. Bara några veckor efter besöken i Gävle och Jönköping drabbades de av förfärliga mord och våld mitt i stadens kärna. På Drottninggatan mitt i Gävles centrum sköts en man ihjäl och två skadades, precis där vi promenerade och åt middag på vårt besök. Några dagar senare blev en man svårt knivskadad i Jönköping.

Det är uppenbart att det snart inte finns några trygga städer att besöka i Sverige. Gängkriminella (en eufemism för att det korrekta ordet maffiagangsters kan göra människor oroliga) tränger in överallt och använder våld för att förstärka sin makt och kontroll över stadsdelar och regioner. 

Maffia krigar inte enbart för att slå ut konkurrerande gäng, utan i än högre grad för att få makt över myndighetspersoner, företag, välfärdstjänstemän och vanliga medborgare. Det lärde vi oss vid ett besök hos bekanta i Palermo i början av 1990-talet. På den tiden var det bara några få områden i staden som vi enligt deras råd kunde besöka. På Sicilien är det sicilianare som är maffia. I Sverige är mer än 90 procent av maffian personer med utländsk bakgrund, enligt Expressen mfl.

Det var inget vi tänkte på när vi reste på utflykt till sommarstaden Halmstad. Det är en lagom stor och charmerande stad som vi blev riktigt förtjusta i. Den ligger vackert på båda sidorna av Nissan, och längs floden har man anlagt fantastiska parker och promenadvägar utan bilar, favoriten var Norre katts park.

Stadens centrala delar tyckts till stor del ha klarat sig från den skövling och betongbyggnation som drabbat de flesta städer i Sverige. Stadens hus är i allmänhet låga vilket ger ljus, luft och rymd, vilket kanske var det som lockade konstnärerna i Halmstadsgruppen i slutet av 1930-talet. Närheten till havet ger ofta staden ett särskilt skimmer när molnen trasas sönder i morgonbrisen. 

Längs gågatorna står åtskilliga stiliga och välskötta tegelhus från förra seklet. Även i kvarteren runt centrum dominerar äldre villabebyggelse och människovänliga hus från 1950- och 60-talen. Visst finns det ett och annat kulturlöst skrytbygge av arkitekter som vill visa sin oförståelse vad medborgarna vill ha i sin stadsmiljö. Men vi ser knappast några DDR inspirerade fulhus, vilket gör staden gemytlig.

Halmstad kommun har drygt 100000 invånare, varav en ganska hög andel ca 26% har utländsk bakgrund, staden ca 66000 invånare. Kommunen kommer på en hedrande 43 plats i Fokus tidskrifts rangordning av bästa kommun att leva i. Tyvärr hamnar kommunen högt i tabellen över flest våldsbrott per 100000 invånare, på 26 plats, det är således en utsatt kommun. Den har en ganska genomsnittlig arbetslöshet, andel förtidspensionärer, bidragsförsörjda och högutbildade.

Det som vi förvånas över först i Halmstad är det stora antalet restauranger längs gågatorna, som alla huvudsakligen erbjuder turistmenyer. De flesta bord är dock tomma på många ställen, både vid lunch och middag. Trots fint sommarväder mitt i juli räcker inte turisterna till alla matställen. Det finns också överraskande många tomma lokaler mitt i centrum, de stora kedjorna har lämnat stan. Kanske upplever även Halmstad den långsamma död som drabbar centrum när bilåkarna i stället väljer att handla och äta i förorternas köpcentrum, Hallarna som det heter i Halmstad.

Men vi åt gott och kunde göra fina vandringar i staden i två dagar utan bilbuller. Man åker nog inte till Halmstad för sevärdheterna. Visst har man det lilla vackra mörkrosa slottet och parken vid Nissans strand från 1600-talet, men det är stängt och verkar lite övergivet. Så finns givetvis det hypermodernistiska stadsbiblioteket som kråmar sig över Nissan. Arkitekterna Mette Wienberg och Kim Holst sägs ha format huset efter träden som tidigare växte på platsen, träden var vackrare tycker en del. Den gamla stadsporten, Norre Port är en av få bevarade stadsportar i Sverige. Den stod färdig 1601 och byggdes på order från danske kung Kristian IV. Porten var en del av stadens befästning. Så finns ju även Picassostatyn i den vackra Picassoparken vid Nissan.

Det mest spännande som hände oss var att filmen om Gyllene tider hade premiär bredvid uteserveringen där vi njöt en kall kvällsöl. Vi kunde gapande titta på alla celebriteter som stroppade förbi i de mest exotiska festkläder, men vi såg tyvärr ingen Per Gessle. Mark Issit påstår i sin ”SR podd” Stadsinspektionen att Halmstad varit känd för flest cabrioleter och gym, sommarturisterna vill ju känna sig läckra på stranden och krogarna. Staden vill vara Sveriges Costa del Sol, trots att det regnar lika mycket som i Borås.

Ja, så var det också food truck invasion på Stora torg, stadens mittpunkt, där trängdes många för att få äta truckarnas ohälsosamma, feta och goda skräpmat. Vi lagade i stället Hallands landskapsrätt, cheddarbakad varmrökt lax med ugnsrostade rotfrukter toppad med mycket svartpeppar.

Runt Halmstad finns betydligt mer att besöka, som Tylösands stränder, Falkenberg och inte minst Varberg. Vårt besök där var kort men staden är utan tvekan mycket vacker och värd en egen resa. Där bodde vi i en Airbnb, ett fint ombyggt gammalt hus, ett fd hönshus i Heby med alla bekvämligheter omgiven av Hallands vackraste natur.

När vi skriver detta har en ung man precis skjutits i centrala Halmstad och vårdas på sjukhus. Nu är frågan vi ställer oss, ska vi fortsätta våra stadsutflykter, eller framöver hålla oss till den förmodligen tryggare landsbygden och hembygden.