SVERIGES STÖRSTA RESEHEMLIGHET - LILLA FRANKRIKE.

Österlen - Sveriges eget Provence, säger reklamen från Österlens egen hemsida, från hotel, stuguthyrare, reseskribenter m.fl. Visst är det mycket vackert, om än pyttigt jämfört med Provence. Vi är dock lyckliga att alla turister åker dit och trängs på sommaren, eller till Bjäre och Kulla halvöarna. Då får vi lilla Frankrike för oss själva, den centrala delen i södra Skåne, med böljande Romeleåsen, slottsskogarna och alla outsägligt vackra vägar. Vi slipper Österlens trängsel på vägar, i städer och på matställen.

Precis som i Provence får man dock stå ut med högernationalism. I Provence har Marine le Pens varit nära att vinna de regionala valen i flera distrikt, där främlingsfientliga Front National är mycket starka.

Mitt i Sveriges lilla Frankrike ligger Sjöbo. Vi bor några mil söderut och åker dit för att handla. Vid besöken är det svårt att förstå att detta är en av de mest omdiskuterad platserna i Sverige. Det är en ovanligt levande, fungerande och välskött liten stad med ca 19000 invånare, bland många andra sovande byar runt omkring. Alla gamla vackra hus har inte rivits som i de flesta andra liknande städer norröver.

STADSHUSET

GÄSTIS

SJÖBOMÖLLAN

Sjöbo blev känd när majoriteten 1988 röstade för att inte ta emot flyktingar. Centerpartisten Sven-Olle Olssons kamp för självbestämmande blev en symbolisk strid mellan landsbygden och etablissemanget i Stockholm. Olsson sparkades ut från centerpartiet, Sjöbopartiet bildades och fick makt i staden. Partiet har krympt men i det senaste valet fick SD nära 40 % av rösterna i Sjöbo.

Internationellt känd blev Sjöbo 2003 när konditorn Fredrik Andersson blev anmäld till diskrimineringsombudsmannen för racism eftersom han sålde negerbollar. Han bestred att det var diskriminering då de också sålde Skåningar, Tjockisar osv. Försäljningen sexdubblades på några veckor. DO släppte ärendet men konstaterade att ordet "neger" är diskriminerande och kränkande. Den som använder namnet kan få betala skadestånd, hotade man. Konditorn utlyste en tävling om ett nytt namn, Brancobollar var ett populärt förslag. När vi besökte staden några år senare fanns inga runda bollar till försäljning.

När vi stannar här och var och beundrar landskapet förstår vi varför Skåne valt en landskapsfågel som heter Glada. Den var hotad för några årtionden sedan men har kommit starkt tillbaka. Vi blir glada att se en Glada segla igen över Skånes vackra ängar och åkrar för att hålla efter skadedjur.

Vi växlar mellan bilutflykter och vandringar i sagoskogar och böljande fält. Ibland ser vi kronhjortar och andra stiliga djur och fåglar. Kanske mest imponerande var två jakar som mumsade i slottsparken intill. Jaken kommer från Tibet, det ryktas att de importerats för att man ska kunna bjuda på exklusiv jakbiff i närliggande lyxkrogar.

ALLE, ALLE, ALLE(Z) ENFANTS…

Motståndet mot ojämlikhet är ingalunda något som socialister eller andra politruker uppfunnit. Som många vet är starka känslor mot orättvisor inget som bara människor upplever, utan även de flesta itelligenta varelser på jorden, som primater, hundar, fåglar osv. Mycket tyder på att egenskapen styrs av gener som utvecklats genom evolutionen för att förbättra fortlevnade för varelser som lever i grupper.

Men finns det inga fördelar av ojämlikhet. Det grubblar vi över under våra utflykter i Skåne. Vi kan ju njuta av att rikedomen här har frambringat alla dessa vackra slott, parker och vackra djur som spatserar där. Dessutom tycks de välbeställda som lever här undvika det vansinniga våld mot naturen som sker i övriga Sverige. Där förstörs ekosystemen genom att utplåna gammelskogar, kalhygga och ersätta skog med planteringar av granar. Dessa är dessutom arter av granar som inte hör hemma i vårt land. I det inre av Skåne kan vi resa långa vägar genom lövskogar och blandskogar som innehåller både högväxta, gamla, unga och döda träd. Vi slipper sorgen av att åka genom döda kalhyggen och sjuka ekosystem utan insekter, fåglar, svampar m.m.

Vår senaste upptäcktsresa började på väg 104 från riksväg 13 mot Harlösa. Redan efter några kilometer insåg vi att även denna väg är unik på sitt sätt. Slottsherrarna som bor längs vägen har under århundraden tävlat om den längsta och vackraste allén. Vi passerar fler sagoslott, Övedskloster, den franska medeltidsborgen Hjularöd m.fl. Därför åker vi och nynnar hela tiden alle(z) enfants, kom ut barn, lek prinsessa.

ÖVEDS KLOSTER

HJULARÖD

Vi kan inget om Skånes sociologi, frågan är om någon egentligen vet något. Det är överydligt att Skåne är kraftigt segregerat sedan århundraden. De priviligierade bor och arbetar ofta på jorden de ärvde, alla andra bor i små och medelstora samhällen, och i getton i städer som gamla stapelstäder för sjöfarten som Malmö och Landskrona. Segregationen har pågått i århundraden, och förstärkts våldsamt av de senaste 20 årens massiva invandring. En analys av konsultföretaget Ramboll visar att skåningar är starkt uppdelade i landskapet efter sina ekonomiska förhållanden.

DEN EKONOMISKA SEGREGATIONEN I SKÅNE (Ju rödare, desto bättre ekonomi)

Vi når småningom Röstånga, som rekommenderats av reseböcker. Tyvärr, mycket är stängt eller övergivet. Värdshuset där vi skulle luncha hade öppet bara vissa dagar. Hemresan norröver gick mest genom trista och obebodda skogar, en påminnelse att Smålands skogslandskap ligger nära.

TILL SKÅNE IGEN

Vi får nog aldrig nog av Skåne. Efter resorna först genom östra Skåne och senare halvöarna Bjäre och Kullen styr vi nu kosan mot de mindre kända sevärdheterna i främst det inre av Skåne.

Vi bor nu mitt i Skåne i Hylleslöv, en korsvirkeslänga från 1700-talet, ca 2 mil norr om Ystad, ungefär lika nära östra som västra kusterna. De senaste ca 50 åren var längan Sjöbo kaffestuga, som de senaste årtiondena drevs av systrarna Ottosson. Numera är ena flygeln ett trivsamt Airbnb som kan hyras för rimliga pengar. Huset ligger avskilt med egen trädgård, omgiven av lövskogar och betesskogar för storhornade Highland cattle kossor. När de kommer smygande ur den dunkla skogen skrämmer de inte bara Vilja och Hjalle, även mig.

Efter vår första utflyktsdag funderar vi om Skåne egentligen är en del av Sverige. Bilresan längs den obegripligt vackra och smala Snogehomsvägen söderut påminde oss mer om de tjusigaste delarna vi upplevt i Frankrike. Böljande odlade kullar, svala trädtunnlar, mörka bokskogar, sagoslott efter slott vid glittrande sjöar, tre slott såg vi på den korta resan. Däremellan vackra hus av åldrat rödtegel eller slammat gulputs.

SNOGEHOLMS SLOTT

MARSVINSHOLM

SÖVDEBORGS SLOTT

Efterhand byts detta till öppna landskap med raps och andra för oss okända grödor, och längst bort skimrar havet vid Svarte. Där åker vi den vackra Kustvägen väster ut längs Öresund, och genom byarna Abbekos, Smygehamn mfl, som trots turism inte förfulats som liknande vägar i många andra länder.

Men det är inte bara det osvenskt supervackra som får oss att grubbla. Vi märker att denna del av Skåne absolut inte är en del av det lortiga, trasiga och vanskötta Sverige som vi ofta ser norröver. Vägarna är hela och välstädade, inte fyllda med hål, sopor och vissna löv. Hus och trädgårdar är lika välmanikerade som vi ser för det mesta i Danmark och västra Tyskland, utan att för den skull se skrytrika ut. Köpcenter och stormarknader är välskötta , från grönsaksdisken till parkeringen.