RIKSVÄGAR OCH TURISTVÄGAR

Eftersom Jylland var så vackert misstänkte vi att även Skåne är tjusigt, om man undviker turistfällorna runt Österlen och Skanör-Falsterbo.

Efter en hel veckas tvätt och vila går nästa upptäcktsresa därför till Skåne, via gamla riksvägar och turistvägar. Vid Jönåker lämnar vi E4:an och reser långsamt gamla riksvägen förbi Ålberga (där Margareta växte upp på en bonnagård), varefter vi åker smala vägar genom Kolmården med kurs på färjan över Bråviken. Halvvägs måste vi vända för stormen har lagt ett träd över vägen. Vi finner en annan väg men väl på färjan ångrar vi oss. Stormen piskar in jättevågen på däcket och över husbilen. Det är bara å blunda.

Resan fortsätter över Vikbolandet och solen lyser så höstträden ser ut att brinna. Den smala vägen söderut ringlar genom några av Sveriges vackraste landskap.

Även kabelfärjan över Stegeborg vinglar skräckinjagande i vilda vågor. Ställplatsen på andra sidan är usel och kostar ändå 200 kr. Vi far vidare till Korskullens fina camping i utkanten av Söderköping, och övernattar nästan ensamma där för 280 kr.

Nästa dag blir det en transportsträcka på E22 till Karlskrona, en av våra favvostäder, där vi får en sjötomt på Dragsö Camping mitt i staden. Vi njuter en fin solnedgång men bilen gungar i den hårda vinden. 

 

Morgonen efter tränger vi djupt in i Skånes okända skogar, åkrar och backar. Vi provar Humleslingan, en smal väg mellan Fjälkinge och Bromölla. Alla suckar över de vackra Brösarps backar, men här är det ännu vackrare. Äppelodlingar och gamla humlefarmer, charmiga gårdar och byar byter av varandra. Och turistfritt! Vi köper nyskördade äpplen och päron av en odlare, och får njutningstårar när vi smakar. 

Lunchen avnjuter vi på Kök1 i Rinkaby, i en stor timrad matsal tillsammans med massor av andra pensionärer, vars språk vi inte förstår ett skvatt av, antagligen rinkabysvenska. Väggarna är täckta av kotavlor, som kärleksfullt visar hur vackra och goa de är. Solen fortsätter att skina.

Vi far till Tobisviks fyrstjärniga camping utanför Simrishamn. Det är dyrt, knökfullt och köer till toa och dusch. Det beror på att det är Äppelfestival i Kivik. Inget att återvända till.

Dagen efter töffar vi långsamt genom kullarna längs östra sydkusten, nästan ensamma på vägen. Östra kustvägen upptäckte vi förra vintern och den är så vacker på sensommaren. Efter nybesök vid Ales stenar (troligen en stenkalender som styrs av solens skuggor), hittar vi den trevliga fiskrestaurangen i Kåseberga gamla hamn. Vi äter ute i havsbrisar och solgnister.

Vi rundar Ystad och smyger uppåt landet förbi de vackra småbyarna Björesjö, Skårbo, Snogeholm, Harlösa och Hurva, där vi köpte billiga lyxtofflor på en skolada. Vi övernattade vid Östra Ringsjön på Jägersbo camping. Även där var det tjuvtjockt, för alla skulle ta ned sina sommarverandor, blomlådor och kulörta lyktor man haft runt husvagnen under sommaren, och sedan flytta till vinterförvaring.

Nästa dag styr vi genom skogarna mot Örkelljunga, där man kan ansluta till den gamla Riksettan, som bevarats och märkts med skyltar som liknar Route 66. Resan norrut på den övergivna vägen gör oss synnerligen sorgsna. När trafiken flyttade övergav de flesta sina hus och företag, och byarna självdog. Ett besök i Markaryd, Strömsnäsbruk eller Traryd visar den skrämmande klyftan mellan stad och land, där befolkningen till stor del består av sysslolösa invandrare, och där vi mest ser fallfärdiga hus, tomma industribyggnader och stängda affärer. Från Skillingaryd till Jönköping är det nästan bara fula kalhyggen och dystra granåkrar. Denna del av Riksettan kallas Turistväg, men vi hoppas att turisterna undviker den. Vad ska de annars tro om Sverige.

Efter Jönköping är dock den gamla Riksettan mycket vacker och trevlig. Den passerar Gränna, Ödeshög, Väderstad och Mantorp. Där gick vi på E4:an eftersom vi reste den norra delen på nedresan. I Jönköping ville inte motorn i husbilen gå på fyra cylindrar, så vi blev tvungna att åter besöka verkstaden i Bålsta.

ON THE ROAD AGAIN

Efter drygt en månad hemma började krypet i kroppen. Utflykterna runt Stockholm är utslitna, vi har åkt varje väg, promenerat i alla byhålor och provat ut de bästa lunchrestaurangerna. Vad göra med alla lediga dagar, sitta i fåtöljen och vicka på tårna?

Så vi bytte husvagnen till en liten Adria husbil, lagom för två med hundar. Jungfruturen gick till Skagen och Jylland via Göteborg. 

Alla vi berättade för om resan sa, Danmark, va trist, platt och luktar gris, och så har de fel politik och skrattar åt Sverige. Fyllda av fördomar körde vi iland och till byn Skagen, där de flesta hus är charmiga och gula, och fiskrestaurangen serverar utsökt moules frites till ett pris även vi kan tåla, trots vår skvalpvaluta. Egentligen är det gamla Skagen på andra sidan man ska besöka, där de rika har skapat sig ett lyxreservat med kanske nordens vackraste solnedgångar.

STRÄNDERNA OVANFÖR TVERSTED

   

 

Häpna blev vi också av campingplatsen vi valt, Råbjerg Mile, där alla bor på en egen tomt med häckar runt utan insyn, och med privata duschar. Inte som i Sverige, där man oftast campar på en åker så tätt tillsammans att man genom fönstret kan knacka på hos grannen, och med kollektiva duschar a la lumpen.

Sevärdheterna på Skagen är väl litet halvfåniga, Grenen som är en sandtunga där två hav möts är intressant mest för att den växer 10 m varje år mot Sverige, på sikt behövs kanske ingen bro. Kul att se alla turister som snabbt tar en selfie, och sedan går därifrån. När det är få turister vilar sälar på stranden. 

Ja, och sedan en kyrka som nästan begravts av flygsand, och nordens enda sandöken, en sanddyn någon kilometer lång full av bussturister. 

Men det är inte sevärdheter man ska se, utan massor av fina vägar som slingrar sig fram genom ett böljande vackert och omväxlande landskap, med stiliga gårdar, riktiga skogar (inte granåkrar), trevliga byar och inbjudande kroer. Jylland räcker till många underbara bilutflykter.

Danmark är mycket rikare än Sverige, men landet har många andra fördelar, särskilt för bilburna upptäckare. 

• Danskar skräpar inte ned sitt land, som Lortsvenskarna.
• Det finns nästan inga tiggare.
• I detta fria land får fria medborgare köpa öl och vin billigt på Lidl.
• Alla vägar är väl underhållna, inte ruttna som i Sverige.
• Vägkommunister, som ska bestämma över alla andra och försvåra bilresor genom löjligt låga hastighetsgränser, farthinder, röd våg på trafikljusen m.m. tycks inte finnas.
• Det finns massor av fantastiska turistvägar runt om i landet väl utmärkta med tavlor med prästkragar, och som man lätt hittar i kartorna. Det finns inga kartor som visar Sveriges turistvägar - ja de finns visst 18 - och de är svåra att hitta.
• I Danmark får man dricka ett glas öl till maten och köra hem.

När man är ”on the road” måste man veta promillegränserna i andra länder. Undersöker man detta blir man överraskad.

I de flesta liberala västdemokratier som Belgien, Spanien, Portugal, Nederländerna, Tyskland, Finland, Frankrike, Island, Italien, Storbritannien, Quebec m.fl. har  man 0,5 promillegräns eller högre.

Det är bara gamla kommunistländer som Ryssland, Polen, Estland, Tjeckien, Rumänien, Slovenien som har mycket låga promillegränser, och i muslimska länder.

Och i Sverige, tankeväckande...

Den västra stranden på Jylland består av enorma sanddyner, det är en ruggigt kärv miljö med  fåtalet härdiga växter, som massor av havtorn och ständig hård blåst.

Strax öster om dessa ligger en fattig glesbygd med många spökbyar där flertalet hus är övergivna, man tog katten och reste till staden men lämnade plastblommor, slitna möbler och trasiga kylskåp. Det liknar många byar och städer längs Route 66, som Glenrio.

Bara några mil därifrån kör man i ett sagolandskap, böljande kullar, gulliga träddungar, välskötta gamla hus och lyckliga kor och grisar som glider runt på feta gräsmarker.  

Vackrast är kanske den stora ön i Limfjorden, Mors ö, som man kan njuta av på en smal och vindlande turistväg. 

Tillbaka till Fredrikshamn far vi en av de vackraste vägar vi åkt på många år. De danska turistvägarna kallas Marguerite-rutten. Det är en turistväg som omfattar över 3 000 kilometer av Danmark och som tar dig genom såväl avlägsna landsdelar som mer välbesökta områden. Givetvis är vägarna väl presenterade på Internet, även på svenska.

På hemresan efter nio dagar "on the road" tänker vi att Danmark på många ställen är bedårande vackert, ofta tjusigare än hemlandet. Det är inte platt, inskränkt och tråkigt, tvärtom.

Och med husbilen får vi göra det vi gillar mest, köra bil och upptäcka nya och intressanta platser. Danmark är en intressant plats med mycket mer att upptäcka.

STORA SANDDYNEN,  BEGRAVDA KYRKAN OCH GRENSEN